Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 35. 2 sept. 1933
- Några principfrågor vid industriella kostnadsberäkningar, av Ragnar Liljeblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 35 ÅRG. 63 2 SEPT. 1933
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: Några principfrågor vid industriella kostnadsberäkningar, av överingenjör Ragnar Liljeblad.
– Ekonomisk översikt. – Notiser. – Sammanträden.
NÅGRA PRINCIPFRÅGOR VID INDUSTRIELLA
KOSTNADSBERÄKNINGAR.
Av överingenjör Ragnar Liljeblad.
I. Kostnadsberäkningens huvudsyften.
Ehuru min avsikt är att i huvudsak behandla
kalkyleringsprinciperna, kan jag ej undgå att
samtidigt i viss mån beröra en del redovisningsfrågor,
då kalkyl- och bokföring ju äro två områden, som
hänga mycket nära ihop. Min erfarenhet från
diskussioner beträffande självkostnadsprinciper är, att
man måste på det skarpaste varna för all dogmatik
och alla förutfattade meningar samt benägenheten
att låta ordet få makt över tanken. När man
exempelvis vill försvara sin ståndpunkt eller tror,
att man närmare preciserar densamma helt enkelt
genom att framför ordet "självkostnaden" eller
"priset" sätta adjektivet "verkliga", har jag alltid
haft svårt att hålla mig riktigt allvarlig. Så enkel
är dock icke frågan, att man kan komma ifrån en
precisering eller definiering av de använda
begreppen genom att framför desamma placera ett så
mångtydigt adjektiv. Det är väl nästan det sista ord,
man borde använda för att entydigt fixera ett begrepp.
Vi få alltså komma ihåg, att när det gäller
begreppet självkostnad eller tillverkningskostnad, man
icke kan utgå från något aprioristiskt resonemang.
Frågan är av rent praktisk art, och det gäller helt
enkelt att fastställa begreppen så, att de bliva så
lämpliga som möjligt för praktiken. Det är
egentligen meningslöst att vid jämförelse mellan två olika
kostnadsbegrepp, som båda äro logiskt uppbyggda,
kalla det ena mera riktigt än det andra, däremot
kan det ena mycket väl vara lämpligare än det
andra. Det är t. o. m. så, att för vissa ändamål ett
kostnadsbegrepp kan vara lämpligare än ett annat,
för andra ändamål tvärtom, och att man alltså får
finna sig i att röra sig med olika kostnadsbegrepp.
Man måste vid definiering av begreppet
självkostnad resp. tillverkningskostnad alltid taga hänsyn
till syftemålet med beräkningen. (Jag vill inom
parentes påpeka, att när jag i det följande talar
om självkostnad resp. tillverkningskostnad, följer
jag terminologikommitténs förslag. Självkostnaden
erhålles alltså av tillverkningskostnaden genom att
till denna lägga ett pålägg, motsvarande försäljnings-
och administrationskostnader.) Å andra sidan är
det klart, att man ej bör röra sig med flera
självkostnadsbegrepp eller tillverkningskostnadsbegrepp
än som behovet påkallar. Man skall icke i onödan
komplicera sina beräkningsmetoder eller sin organisation.
Det är exempelvis en ganska vanlig uppfattning,
att den till grund för fastställande av försäljningspriset
liggande förkalkylen ej kan uppgöras efter
samma grund och enligt samma principer som den
s. k. efterkalkylen, eller den i själva bokföringen
ingående kostnaden. Naturligtvis är det a priori
icke något oriktigt att använda sig av olika
kostnadsbegrepp för kalkyl och bokföring. Som jag
nyss sade, kan man mycket väl försvara, att olika
kostnadsbegrepp användas för olika syftemål, men
jag framhöll också, att man ej bör göra saken mera
komplicerad än nödigt är. Nu påstår jag, och jag
skall i det följande försöka visa detta, att man på
intet sätt når någon förenkling eller ökad klarhet
genom att på detta sätt skilja mellan förkalkylpriset
och den ur bokföringen senare framkommande
självkostnaden, tvärtom vinner man i alla avseenden i
reda, överskådlighet och minskat arbete genom att
fasthålla vid samma principer för förkalkylen som
efterkalkylen. Naturligtvis menar jag icke, att alla
differenser dem emellan i praktiken kunna undvikas,
men dessa differenser skola icke vara av
principiell art utan tvärtom med ökad noggrannhet i
arbetet teoretiskt sett kunna nedbringas till snart
sagt hur små belopp som helst.
Kostnadsberäkningens huvudsyften äro:
A. Att erhålla en grund för fastläggande av
försäljningspriset.
B. Att erhålla en ledning för utförande av
konstruktionerna för ernående av lägsta
tillverkningskostnad.
C. Att erhålla en ledning för planerande av
fabrikationen på billigast möjliga sätt.
(Jag vill dock från början poängtera, att jag
uteslutande behandlar kostnadsberäkningen vid
kontinuerligt arbetande företag, alltså exempelvis icke
vid en tillfällig husbyggnad. I detta senare fall ligga
förhållandena ganska olika och för övrigt betydligt
enklare till.)
Naturligtvis gäller att försäljningspriset i allmänhet
får rätta sig efter marknadsläget och så tillvida
vid olika tillfällen kan ligga både över och under
självkostnaden, men detta hindrar icke, att det för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:29:14 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0333.html
