Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 41. 14 okt. 1933
- Ett transmissionsproblem, av Erik Hylander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 41 ÅRG. 63 14 OKT. 1933
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: Ett transmissionsproblem. – IVA-spisen, av Otto Stålhane. – Tidskriftsnytt inom mekaniska
och elektriska facken. – Notiser. – Tekniska föreningar. – Personalnotiser. – Sammanträden.
ETT TRANSMISSIONSPROBLEM.
Tid efter annan höjas röster för ett fördjupande
av förbindelserna mellan huvudstadens
ingenjörer och deras kolleger i landsorten. Man synes
härvid för ingen del vilja underskatta värdet av det
samarbete i olika former som för närvarande
bedrives, men man anser nog i allmänhet, att åtskilligt
mera står att göra.
Verkliga förslag, innehållande riktlinjer för ett
vidgat samarbete, ha mera sällan framställts. Ett
beaktansvärt sådant förekommer dock i det
enquête-uttalande som lektor Einar Zachrisson i Västerås
gjort i Teknisk tidskrift den 25 mars i år och vilket
i korthet innebär, att ej blott, såsom hittills,
föreningens årsmöten utan även fackavdelningarnas
sammankomster skulle kunna hållas gemensamt med
de lokala tekniska föreningarna ute i landet.
Men frågan är, om det på denna väg står att vinna
mycket utöver det utbyte som för närvarande äger
rum mellan huvudstad och landsort. Ha de av
teknologföreningen som supplering av
landsortsingenjörernas stockholmsbesök anordnade resorna till
landsorten vunnit den anslutning, att den
uppmuntrar till fortsatt arbete efter samma linjer men på
bredare front? Det förefaller knappast så, oaktat
teknologföreningens ledning ej skytt några
ansträngningar för att göra dessa resor så givande och så
billiga som möjligt. Särskilt de yngre årsklasserna,
vilka väl borde draga den största nyttan av resorna,
ha varit ganska sparsamt företrädda vid dessa tillfällen.
Orsaken härtill torde framför allt vara att söka i
de yngre medlemmarnas bristande rörelsefrihet. I de
flesta fall lär nog en ung ingenjör anse, att han får
valuta för resekostnaderna, men det synes vara
svårare för honom att få erforderlig ledighet från sin
tjänst, och detta är så mycket mera att beklaga, som
den av ständigt kontors-, laboratorie- eller
verkstadsarbete bundne ingenjören bättre än sina mera rörliga
kolleger skulle behöva det avbrott i arbetet en
studieresa erbjuder. Men vanligtvis får eller kan
han ej lämna sin post för den eller de dagar som
utgå för en sådan resa. Detsamma gäller kanske i
lika hög grad de yngre ingenjörerna i landsorten,
vilka mera sällan få tillfälle att bevista
föreningssammankomsterna i Stockholm och vilka därför äro
hänvisade att följa föreningslivet i de referat,
tidskrifterna i sinom tid tillhandahålla.
Det tryckta ordet kan dock ej alltid ersätta det
muntligt meddelade. En avlyssnad diskussion
uppväcker känslor och ger anledning till föreställningar
av en helt annan intensitet än dem som kunna framkallas
vid läsning av ett koncentrerat diskussionsreferat.
Närvaron vid ett sammanträde kan också
– utanför protokollet – ge upphov till
meningsutbyten av största värde för en riktig uppfattning
av de diskuterade problemen.
Om man alltså, med avstående från de förmåner
besöken vid industrianläggningar och andra tekniska
företag erbjuda, skulle söka förbättra kontakten
mellan huvudstads- och landsortsingenjörerna,
förefaller det, som om man huvudsakligen vore hänvisad
till ett livligare utbyte av föredragshållare. En
sådan utveckling kan dock komma att utgöra ett
svårt crux för de tekniska föreningarnas ekonomi.
Att här, som inom folkbildningsarbetet, söka
åstadkomma en organiserad, landsomfattande
föreläsningsverksamhet, skulle visserligen kunna minska de
särskilda föreningarnas kostnader men torde stöta på
vissa svårigheter och leda till mindre önskvärda
konsekvenser. Bland annat är det troligt, att dylika
föreläsningsturnéer lätt nog kunna urarta till
kommersiell propaganda, med vilken de tekniska
föreningarna ej böra taga någon befattning.
Kanske tiden nu är mogen att taga ett vid tidigare
tillfällen diskuterat men då ej genomförbart förslag
under förnyat övervägande. Det gäller här
möjligheten att med telefonens hjälp åstadkomma
gemensamma sammanträden mellan olika föreningar.
Uppslaget har prövats utomlands, men även vårt land
torde äga tillräckliga resurser för en, tekniskt sett,
tillfredsställande lösning av frågan. Gäller det
överförande av tal från en lokal till en annan, där det
återges med hjälp av en högtalaranläggning, lär
problemet vara tämligen enkelt, men det ställer sig
något svårare, om man önskar dubbelsidig
förbindelse, t. e. för åstadkommande av en diskussion med
talare å skilda orter. I varje fall finnes såväl inom
telegrafstyrelsen som hos telefonindustrien så stort
intresse för problemet, att en teknisk-ekonomisk
utredning torde kunna komma till stånd efter
framställning från intresserade korporationer.
Det är givet, att ett överförande telefonledes av
föredrag och diskussioner kräver vissa modifikationer
i föredragets teknik. Man skulle kanske rent av
kunna säga, att metoden kräver en högre
föredragskultur än den vi äro vana att finna vid våra
sammankomster. Men detta förefaller snarare böra
utgöra en sporre till än ett hinder för metodens
proberande. Kanske är frågan om ett förbättrat samarbete
mellan de tekniska föreningarna i grund och botten
ett transmissionsproblem i rent teknisk bemärkelse.
Erik Hylander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:29:14 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0385.html
