Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 42. 21 okt. 1933
- Funderingar om hjultrycksbegreppet, av Br.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FUNDERINGAR OM HJULTRYCKSBEGREPPET.
Motorfordonen i vårt land beskattas efter sin vikt,
enär man anser, att vägens slitning är nära
proportionell mot denna. I motorfordonsförordningens
§ 16 begränsas vikten mera generellt genom en
bestämmelse om största tillåtna hjultrycket.
Vederbörande länsstyrelser ha därutöver rätt att lokalt och
temporärt förbjuda trafik med fordon över en viss
total vikt. Tjänstevikt (eller skatte vikt), totalvikt
(eller maximivikt) samt största hjultrycket äro
trenne tekniska begrepp, som ha stor betydelse vid
tillämpningen av motorfordonsförordningen.
Definitioner av dessa begrepp återfinnas i kap. 2, § 2,
mom. 1 av förordningen. Största hjultrycket
definieras sålunda:
"Automobils största hjultryck motsvarar den tyngd,
som, när automobilens vikt med passagerare eller
last uppgår till dess totalvikt (som är lika med
tjänstevikten plus nyttiga lasten), uppbäres av det
mest belastade hjulet."
Frånsett att – speciellt vid förekomsten av s. k.
tvillinghjul – begreppet hjultryck möjligen är något
oklart, synes intet vara att invända mot citerade
bestämmelses formulering. Trots detta har "största
hjultrycket" i ett mycket stort antal fall visat sig
vara en stötesten vid lagtillämpningen. Sedan
högsta domstolen emellertid genom utslag den 26
september 1933 skapat prejudikat i saken, behöver icke
längre ovisshet råda. Ifrågavarande mål har fått
fullföljas efter särskild dispens, enär H, D. funnit,
"att för enhetlig lagtolkning och rättstillämpning
vore av synnerlig vikt att N. N:s talan bleve av
kungl. maj:t prövad". Målet hade dessförinnan
avdömts av häradsrätt och hovrätt, i sistnämnda fall
dock med en reservation. I bägge instanserna hade
klagandes besvär gentemot allm. åklagaren ogillats.
Så blev även fallet i H. D. Utgången har stor
betydelse för alla, som använda motorfordon för
transporter.
En åkare N. N. hade av vederbörande länsstyrelse
medgivits använda en lastbil med ett största
hjultryck av 2 300 kg. I enlighet med förordningarna
angavs detta hjultryck såväl inuti vagnen (hytten) på
en metallskylt som målades utanpå åkdonet (kap. 2,
§ 21). Vid ett tillfälle hade åkaren åtalats för att ha
framfört fordonet i ett annat län, där han icke har
rätt att köra med större hjultryck än 2 000 kg, men
det visade sig, att han så avpassat lasten, att största
hjultrycket i verkligheten icke översteg tillåtna 2 000
kg. Trots detta konstaterande och trots, att detta
förhållande av allm. åklagaren icke bestreds, har
emellertid fastslagits, att det är det registrerade
hjultrycket – i detta fall 2 300 kg - och icke det i
verkligheten föreliggande – i detta fall 2 000 kilogram –,
som är det lagligen gällande. Åkaren hade faktiskt
icke laglig rätt att befara några vägar i andra län
ens med tom vagn, ehuru största hjultrycket därvid
kanske icke ens skulle uppgått till hälften mot det
generellt tillåtna, och detta av den orsaken, att
vagnen "registrerats för ett största hjultryck" av
2 300 kg". Bilföraren medförde extra
besiktningsinstrument som angav största hjultryckets storlek vid
ifrågavarande tillfälle (besiktningsmannen hade
beräknat den last, som vagnen kunde medföra vid ett
största hjultryck av 2 000 kg, just med tanke på, att
någon av lagens övervakare skulle göra åtal med
anledning av det å bilen påmålade större hjultrycket) –
men till detta togs icke någon hänsyn av
domstolarna. Endast i hovrätten reserverade sig en av
ledamöterna med följande motivering: "Enär den med
automobilen vid ifrågavarande tillfälle transporterade
lasten icke, såvitt visats, uppgått till sådan
myckenhet, att automobilens hjultryck därvid överstigit
2 000 kg, prövar jag lagligt att, med upphävande av
häradsrättens utslag ogilla den mot N. N. i målet
förda talan".
Det torde bemärkas, att om vederbörande åkare,
trots att hans bil lastade mera, nöjt sig med ett
största registrerat hjultryck av 2 000 kg, vartill generellt
sett icke något särskilt tillstånd är erforderligt, så
hade han utan hinder kunnat befara vägar inom alla
län i hela landet utan att bliva hindrad. Det är icke
enbart ifråga om hjultrycket som prejudikatet, dvs.
att den registrerade siffran är gällande framför den
verkliga, är av stor betydelse. Man kan t. e. tänka
sig, att en lastbil har en tjänstevikt av 3 ton, en
lastförmåga av 3 1/2 ton och ett största hjultryck 2 300
kg. Det är redan tydligt, att denna vagn icke utan
tillstånd får trafikera någon som hälst väg i andra
län än sitt eget, även om vagnen går tom. Men det
är icke nog härmed. Om vagnen skulle på sin färd
i det egna länet påträffa en bro, där genom anslag
meddelats, att icke större total vikt än 5 ton är
tillåtet för lastbilar, så är bron stängd för vagnen, även
om den är tom, så att vikten endast är 3 ton. Hade
bilen fört last hade sålunda icke ens efter omlastning
vagnen fått passera bron. Allt detta därför, att det
är det registrerade siffertalet – det på vagnen
påmålade – som är gällande men icke det verkliga, det
som svarar mot vagnens och lastens egenskaper vid
tillfället.
Som ytterligare kommentar av prejudikatet torde
böra påpekas, att största hjultrycket icke enbart är
beroende av lastens storlek utan även av var lastens
tyngdpunkt är belägen. Vagnen kan därför mycket
väl vid något tillfälle ha ett hjultryck, som är större
än det registrerade, utan att lasten i verkligheten är
större, än den enligt registreringen och
besiktningsinstrumentet tillåtna. Det torde därför icke i och för
sig vara tillräckligt om en vagn vid vägning
befinnes ha större hjultryck än det registrerade, att av
denna anledning åtala någon – då ju det icke är det
verkliga utan det registrerade största hjultrycket,
som är det lagligen gällande.
Tydligt är, att motorfordonsförordningen är i
behov av en revidering av texten i här berörda
avseenden. Det är i detta sammanhang av intresse, vad
1920 års sakkunnige i sitt "betänkande med förslag
till förordning för motorfordon" i detta speciella
avseende yttrat, enär 1927 års sakkunnige (vilkas
betänkande ligger till grund för vår nu gällande
motorfordonsförordning) i det ifrågavarande fallet låtit den
del av § 40, som berör straffpåföljden, kvarstå
oförändrad, vilket torde visa, att de här ha samma
uppfattning som 1920 års sakkunniga. Dessa
sakkunnige säga ordagrant: "En automobil, vars största
hjultryck icke skulle berättiga till automobilens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:29:14 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0396.html
