Teknisk Tidskrift / 1933. Allmänna avdelningen / 386 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 42. 21 okt. 1933 - Notiser - Sublimatimpregneringens kemiska förlopp - Rening av kondensat med aktivt kol - Ny metod för agglomerering av kisbränder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

träsubstansen. Författarna draga härur slutsatsen, att
Sublimatimpregneringens skyddsverkan beror på bildandet av
svårlösliga föreningar, såsom kalomel och kvicksilveroxid.

Rening av kondensat med aktivt kol. Kondensat från
kolvångmaskiner håller alltid en större eller mindre
mängd olja, vars avlägsnande är av största intresse med
hänsyn till ångpanneanläggningen. Svårigheterna att
effektivt avlägsna oljan äro emellertid stora.
Oljeavskiljare av den vanliga mekaniska typen lämna i
allmänhet kvar 10 mg olja pr liter vatten. Oljan kan
visserligen borttagas effektivt genom fällning med
aluminiumsulfat och soda samt efterföljande filtrering, men denna
metod är omständlig och ställer sig rätt dyr i drift. Den
elektrolytiska reningen kommer trots sin effektivitet
sällan i fråga på grund av de stora anläggningskostnaderna.

Vid I. G. Farbenindustries verk i Mainkur ha på
senaste tiden gjorts en del försök med rening av
kondensat genom filtrering genom ett aktivt kol av typen
Hydraffin K 87. Kondensatet filtrerades genom ett
kolskikt av 1 m höjd med en hastighet av omkring 2–5
mm pr sek. Oljehalten i det filtrerade vattnet bestämdes
genom fällning med aluminiumsulfat och soda (jfr
Kesselbetrieb, Sonderheft Nr 14 der Mitteilungen der
Grosskesselbesitzer, Berlin, 1927) och innefattar alltså
även den lösta oljan. Till en början var filtratet
fullkomligt oljefritt, senare steg oljehalten till 1 mg/1.
Varje kg kol visade sig kunna absorbera 150 g olja.

Filtreringen kräver ingen vidlyftig apparatur. Fig. 1
och 2 visa lämpliga filter av sluten resp. öppen typ.
Filterbädden göres, som nämnts, ca 1 m tjock, och för varje

Fig. 1. Slutet Hydraffin-filter för kondensatrening. A Kondensatinlopp. B Hydraffinbädd. C Kondensatutlopp.

Fig. 2. Öppet Hydraffinfilter med silplåt. A Kondensatinlopp. B Hydraffinbädd. C Kondensatutlopp. F Silbotten.

Fig. 3. Öppet Hydraffinfilter med bärskikt av sand. A Kondensatinlopp. B Hydraffinbädd. C Kondensatutlopp. G Sandbädd.

10 m³/tim., som skall renas, räknas i vanliga fall med
1 m² filteryta. De slutna filtren kunna arbeta under
tryck och alltså utan att förluster uppstå genom
efter avdunstning. Sedan kolets absorptionsförmåga helt
utnyttjats, utbytes kolbädden.

Ny metod för agglomerering av kisbränder. I
augustihäftet av Metallgesellschafts Mitteilungen har dr H. E.
Woisin till behandling upptagit frågan, huruvida ej
agglomereringen av kisbränder i Dwight-Lloyd-apparat
kunde kombineras med svavelkisens röstning. När det
gäller svavelkis med jämförelsevis liten halt av koppar
o. d., rostas denna i allmänhet vid svavelsyrefabrikerna
i särskilda rostugnar, varefter kisbränderna försändas
till hyttorna, där de agglomereras före uppsättningen
på masugnarna. De därmed förenade
transportkostnaderna äro ofta så stora, att de äventyra
kisbrändernas användning som järnmalm.

Dr Woisin har vid sina kalkyler utgått från en
anläggning, som pr dag bearbetar 50 ton råkis med en
svavelhalt av ca 48 %. Rostningen av denna mängd
kis i mekanisk ugn uppges kosta 4,30 Rm pr ton, och
agglomereringen av kisbränderna i Dwight-Lloyd-apparat
3,58 Rm per ton agglomerat.

Svavelkisrostningen är som bekant en exotermisk
process, medan däremot agglomereringen är en
endotermisk process, som erfordrar tillförandet av
brännmaterial. Genom kombination av röstning och
agglomerering skulle man alltså kunna uppnå en viss
besparing av värmeenergi. Försök vid Lurgi Gesellschaft
für Chemie und Hüttenwesen med en vanlig
Dwight-Lloyd-apparat med 3,5 m² rostyta ha visat att en
sådan kombination är möjlig. Sålunda kunde genom
användande av svavelkis i stället för koksstybb vid
agglomereringen svavelhalten i massan nedbringas från
ursprungliga 12 % till mindre än 0,2 %. Det erhållna
agglomeratet var av god kvalitet. Försöken sägas ha
visat, att 50 ton råkis åtgå för agglomerering av 165
ton kisbränder eller annat finkornigt material. Ur
kisbränder och råkis erhåller man därvid 200 ton
användbart agglomerat pr dag.

Enligt denna metod skulle man vid nämnda
produktion göra en besparing av 68 Rm pr dag, uppkommen
genom bortfall av kostnaderna dels för röstning i
mekanisk ugn, dels för koksstybben. Därjämte inbesparas
i viss grad transportkostnaderna, så att totala
besparingen enligt förf:s beräkningar skulle komma att
uppgå till 423 Rm vid nämnda produktionsgrad.

Genom tillvaratagande av de vid agglomereringen
uppstående gaserna utnyttjas kisens svavelhalt bättre
än vid rostningen, som ger kisbränder med ca 1,2 %
svavel, medan agglomeratet håller endast 0,2 %. Å
andra sidan kan Dwight-rostningen innebära en viss
svavelförlust genom att ej hela gasmängden kan
bearbetas i svavelsyrefabrikerna. Dock räknas med att ej
mer än högst 8 % av beskickningens svavel behöva gå
förlorade. Bearbetningen av gaserna från
Dwight-rostningen behöver ej innebära ökade svårigheter vid
fabrikerna. De olägenheter, man har att räkna med, äro,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>