Teknisk Tidskrift / 1933. Allmänna avdelningen / 398 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 4 nov. 1933 - Stål- och järnnormerna, av Arvid Johansson och Gunnar Wallquist

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svenska kommittén ansett sig böra göra i sitt förslag.
Normernas uppställning företer också åtminstone till
det yttre rätt stora olikheter, men i princip torde
skiljaktigheterna icke vara större än att de skulle
kunna utjämnas.

Tal. övergick härefter till en redogörelse för det
svenska förslaget. Det ligger i öppen dag, att ett
förslag till svensk standard måste till definitioner
och sin siffermässiga innebörd så nära som möjligt
ansluta sig till redan befintliga svenska
provningsbestämmelser, i den mån dessa äro uttryck för gängse
praxis inom landet. Detta har också beaktats vid
förslagets utarbetande, och särskilt har därvid i
anslutning till samarbetet med 1931 års statliga
kommitté hänsyn tagits till föreskrifterna i dess
normalbestämmelser för järnkonstruktioner.

Huruvida de svenska normerna böra helt ansluta
sig till de eventuellt blivande internationella, blir
kanske i sista hand en lämplighetsfråga, men starkt
vägande skäl tala för att man bör sträva efter
samstämmighet i den mån en sådan är möjlig. Det
internationella förslaget är grundat på de tyska
industrinormerna (Din) och överensstämmer i
huvudsak med dessa. Om vi alltså från svensk sida följa
det internationella förslaget, så komma våra normer
också att nära ansluta sig till de tyska. Även om
internationella normer icke skulle komma till stånd,
vinna vi i varje fall den obestridliga fördelen att
vara i nära kontakt med normerna i det land, som
står oss närmast bland de stora stålindustriländerna
och från vilket en väsentlig del av vårt
byggnadsjärn importeras.

Detta innebär givetvis icke, att vi få okritiskt taga
för gott allt vad som står i internationella eller
tyska normer. Tvärtom måste vi noga slå vakt
kring alla de önskemål, som synas oss vara av
betydelse, antingen vår avvikande mening stöder sig
på specifikt svenska förhållanden eller beror på att
vi tolka erfarenheterna på annat sätt. Men vi få
heller icke tveka att tillgodogöra oss resultaten av
standardiseringsarbetet i andra länder, i den mån de
synas oss fullt acceptabla.

SIS-FeN-normblader äro indelade i 10 grupper
enligt följande plan.

Grupp	Benämning	Huvudsakligt innehåll
0	Allmänt	Översikt och beteckningar, begrepp och bestämmelser angående materialprovning, värmebehandling etc.
1	Konstruktionsstål i allmänhet	Materialfordringar å stål i form av ämnen, valsade eller smidda produkter för maskin- och byggnadsändamål i allmänhet.
2	Plåt, rör m. m.	Materialfordringar å stål i form av plåt, rör etc.
3	Järnvägsmaterial	Materialfordringar å stål i form av räls, slipers och annat dylikt material för järn- och spårvägar etc.
4	Konstruktionsmaterial för fordon	Materialfordringar å stål särskilt avsett för maskindrivna och andra fordon, såsom lokomotiv, spårvagnar, järnvägsvagnar, automobiler, velocipeder etc.
5	Välljärn m. m.	Materialfordringar å välljärn och vällstål i olika former.
6	Stål för speciella ändamål samt legerade stål	Materialfordringar å olegerat och legerat stål för sätthärdning, seghärdning och andra speciella ändamål.
7	Verktygsstål	Materialfordringar å olegerat och legerat stål för verktyg, såsom borrstål, press- och skärverktyg etc.
8	Stålgjutgods	Materialfordringar å stål i form av gjutna föremål.
9	Tackjärnsgjutgods, aducergods	Materialfordringar å tackjärnsgjutgods i olika former.

Varje grupp omfattar 10 normblad betecknade
SIS-FeN 00.09, 10.19 etc. Den första siffran i namnet
betecknar gruppen, den andra bladets plats inom
varje grupp.

Användningen av ett dylikt decimalsystem vid
normernas uppställning medför väsentliga fördelar
genom sin överskådlighet och elasticitet.

Större anledning till tvekan kan man ha
beträffande den angivna omfattningen av varje grupp.
Vissa grupper kunna synas onödigt rymliga för sitt
ändamål, medan andra åter kunna synas ha fått sig
tillmätta alltför liten plats. Det har varit på tal inom
kommittén att vidtaga vissa omgrupperingar i
systemet, men de fördelar, man kunnat vinna, hava icke
ansetts uppväga nackdelarna. För det internationella,
tekniska och kommersiella utbytet är den direkta
jämförbarheten mellan normerna av så stor betydelse,
att betänkligheterna måste vika.

Varje materialkvalitet enligt normerna betecknas
genom en kombination av ett antal bokstäver och
siffror. Bokstäverna känneteckna materialet på
följande sätt: St = götstål, Stg = stålgjutgods,
La = välljärn, Gj = gjutjärn, Te = temper- eller
aducergods. I vissa fall tillkommer ännu en bokstav
– C – som anger, att de två närmast följande
siffrorna till undantag från regeln beteckna materialets
kolhalt, som angives i 100-dels procent. De två
närmast följande siffrorna angiva – med nyss nämnda
undantag – materialets minimibrottgräns. Därpå
följa två siffror, som beteckna det normblad, på
vilket fordringarna för det ifrågavarande materialet
äro upptagna.

Normerna upptaga även definitioner av de
viktigaste vid materialprovningen förekommande
begreppen. Här förklaras alltså vad som i järn- och
stålnormerna avses med sådana termer som provstycke,
mätlängd, flytgräns, brottgräns etc. Allmänna
begreppsbestämningar vid provning av metallers
draghållfasthet hava tidigare fastställts som provisorisk
svensk standard, betecknad SP-1, i april 1928,
vartill innevarande år gjorts ett tillägg rörande
begreppet sträckgräns. I det nu föreliggande förslaget till
järn- och stålnormer har det varit nödvändigt att gå
betydligt mera i detalj.

De allmänna bestämmelser angående materialprovning,
som normerna meddela, avse att giva allmänna
anvisningar om provningens verkställande, uttagande
av provmaterial och bedömning av provningens
resultat. Det hade kanske varit önskvärt att dessa
bestämmelser fått en mera koncis form, men kommittén
har icke ansett sig böra gå jn på en mängd detaljer,
som betingas av olikartade förhållanden vid
materialkontrollen.

För utförande av dragprov enligt normerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>