Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 4 nov. 1933 - Ekonomisk översikt, av Filip Oberger - Notiser - Väg- och vattenbyggnadskåren - Vattenkraftutbyggnaderna i Sverige under år 1932 - Kommunalteknisk statistik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är svårt att finna, hur man skall nå en
prisstegring till 1926 års nivå utan inflation. Det är likgiltigt
om prisstegringen beror på ett större sedel- och
kreditomlopp eller på en snabbare omloppstakt. Verkningarna
bliva desamma, och möjligheten att bemästra
inflationen torde vara lika stor eller ringa i båda fallen. Båda
vägarna torde leda till samma mål; frågan är blott,
vilken som är bäst framkomlig. Kreditinflation har man
hittills i mångahanda former förgäves sökt framkalla,
och ytterligare planer äro under utarbetande; man
syftar att genom mobilisering av de stängda bankernas
kreditunderlag via Reconstruction Finance Corp.
möjliggöra en återbetalning av omkring 50 proc. av de
fastfrusna insättningarna.
Det förefaller, som om den enda möjligheten att öka
betalningsmedelsomloppet vore antingen att
allmänhetens förtroende till näringslivets räntabilitetsmöjligheter
vid oförändrat penningvärde växa genom att alla
åtgärder från statsmakternas sida ställas i harmoni med
ett dylikt mål eller ock att allmänheten avsiktligt eller
oavsiktligt bibringas en allmän uppfattning, att dollarns
värde kommer att ytterligare sjunka kraftigt och
därigenom, realkapital ägarna göra avsevärda – men
fiktiva vinster. Av allt att döma finns det ringa utsikt
till att Roosevelt skulle kunna vända tillbaka från den
lätt maskerade inflationsväg han vandrar för att anlita
den förra metoden. Allting tyder på att han kommer
att gå vidare på den inslagna vägen och att de politiska
faktorerna komma att forcera denna marsch. Efter
kongressens öppnande kan väl knappast längre någon
ovisshet komma att råda på den punkten. Prisstegring
oavsett medlen torde komma att förordas. När väl
allmänheten kommer till insikt om att alla medel skola
utnyttjas för depreciering av dollarns inre värde, kommer
säkerligen strävan efter realvärden att accelerera
rörelsen. F. n. synes svårigheten vara att få igång
prisstegringen, då man icke vidöppet deklarerar, att misstron
mot dollarn och de förluster en inflation måste medföra
för alla fordringsägare skola vara de drivande krafterna
till den förbättring av situationen, man eftersträvar.
Vittnesbörden från U. S. A. ge vid handen, att
motståndarna till inflationen äro starkt splittrade, medan
däremot inflationisterna arbeta synnerligen målmedvetet.
Det förefaller for den skull sannolikt, att vi ha
att vänta inflation i U. S. A., även om, metoden för
framkallande av densamma icke förefaller så särdeles
tillförlitlig. Köpen av inhemskt guld till överkurs kunna
näppeligen bli bestämmande för dollarns yttre värde och
knappast bringa så stora kvantiteter betalningsmedel i
omlopp, att någon inflation blir följden. En utvidgning
av guldhandeln till att även omfatta utländskt guld kan
visserligen resultera i en guldström från Europa till
U. S. A., men frågan är om icke de nuvarande
handelsspärråtgärderna i alla länder förhindra en starkare
utvidgning av varuhandeln med U. S. A., som ju måste
utgöra grunden för guldförsäljningarna dit, i den mån
dessa icke skulle åsyfta placering där. Någon större
benägenhet för dylika placeringar torde knappast vara för
handen i Europa under nuvarande förhållanden i U. S. A.
Skulle U. S. A. pressa ned dollarns yttre värde, vilket ju
givetvis är tekniskt möjligt så länge det finns länder
med guldvaluta, föreligger det en fara för att guldet
deprecieras och guldländerna i Europa frångå detsamma.
Däremot är det icke därmed sagt att prisstegring i
U. S. A. skulle bli en konsekvens av en sänkning av
dollarns yttre värde.
Ovissheten i det allmänna konjunkturläget är sålunda
på grund av situationen i U. S. A. större än på
synnerligen länge, och det politiska läget i Frankrike har
redan medfört en francskris, vilken lätt kan komma att
följas av en ny. Skulle Frankrike nödgas lämna
guldet, är det högst sannolikt att alla andra länder med
verklig guldvaluta nödgas följa Frankrikes exempel.
De senaste rapportsiffrorna från U. S. A. antyda en
ytterligare avmattning i produktionstakten i landet, och
det vill synas, som om Rooseveltkonjunkturen
kulminerade under juli. För de stora europeiska
industriländerna är läget tämligen oförändrat gentemot närmast
föregående månad. Den tunga industriens
produktionssiffror äro fullt i nivå med de tidigare. Även om
säsongminskningen av de sysselsatta arbetarna börjar göra sig
gällande, kan man dock alltjämt konstatera en trots det
oförmånliga politiska, handelspolitiska och
valutapolitiska läget växande optimism, som har ett reelt
underlag i produktionens omfattning. Filip Oberger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
