Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 50. 16 dec. 1933
- Om konservering av födoämnen (forts.), av Anders Wiberg
- Wilhelm Hök †, av Hugo Tolléus
- Notiser
- En storslagen donation
- Teknologföreningens kurs i affärsteknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har nyligen ett mycket förnämt forskningsinstitut
för den norska konservindustrien öppnats, och
Tyskland har sedan länge bedrivit omfattande arbeten
inom sin konservindustri. Därmed vill jag ej hava
sagt, att vi här i Sverige skola taga upp en större
forskning i samband med vår konservindustri, men
vad som är nödvändigt är, att ingenjörerna mera
intressera sig för denna industri, än vad fallet
hitintills varit. Även genom att följa de större
ländernas forskningsresultat och tillämpa dem på den
svenska konservindustrien, kunna mycket goda
insatser göras.
Vad vi sakna här i Sverige, är en ordentlig
livsmedelslagstiftning. De få bestämmelser, som finnas
i våra livsmedelslagar, äro av sådan natur, att de
ej kunna godtagas av en rationell och tidsenlig
konservindustri. Även här befinna vi oss efter utlandet,
och även här är U. S. A. föregångslandet. En tidsenlig
svensk livsmedelslagstiftning är av behovet påkallad.
Rättelse. På sid. 441 rad 4 står ättiksyrans
vätejonkoncentration, skall vara ättiksyrans
dissociationskonstant.
WILHELM HÖK †.
Wilhelm Hök, skeppsbyggarnas "grand old man",
avled den 1 december 1933 några dagar innan han
skulle fylla 75 år. Hans långa och ärorika
skeppsbyggarebana, vars yttre konturer äro för väl kända
bland teknologföreningens medlemmar för att behöva
i detalj upprepas, är ändad och kvar står minnet av
en särdeles kunnig fartygskonstruktör och mycket
framstående varvsledare.
Åt engelskt skeppsbyggeri ägnade han sig med
framgång och utmärkelse under ett tjugotal år, och
när han, 43-årig, återvände till fosterlandet, togos
hans insikter och erfarenhet genast i anspråk av
varv, klassificeringsbolag och rederier. Även
statsmakterna förstodo att tillgodogöra sig hans
eminenta förmåga som konstruktör och hans grundliga
kännedom om fartygens sjövärdighet. Vid 64 års
ålder drog han sig tillbaka från aktivt arbete inom
skeppsbyggeriet.
Många sammanslutningar – Sveriges allmänna
sjöfartsförening, Sveriges verkstadsförening,
Sveriges varvsindustriförening, Göteborgs
industrikammare – beklädde honom med framskjutna
förtroendeposter, och inom Svenska teknologföreningen
reste han sig ett äreminne genom sitt kraftiga
initiativ vid bildandet av avdelning för
Skeppsbyggnadskonst, vars förste ordförande han blev.
Avdelningens möten hade i honom en trägen deltagare.
Hans inlägg voro vägande och sakrika och aldrig
underlät han framhålla sin övertygelse att
skeppsbyggnadskonsten var en skön konst. De flesta av
avdelningens medlemmar minnas otvivelaktigt, när
han med av djup rörelse präglad stämma uttryckte
sin stora tacksamhet över att hava fått uppleva
avdelningens 25-års jubileum 1929.
Det sista tiotalet år av sin levnad njöt han sitt
"otium" och med rätta "cum dignitate". Hans
intresse för den av honom så högt älskade
skeppsbyggnadskonsten fortlevde dock alltjämt, om också
Taormina på Sicilien och S:t Andrew’s golfbana i
Skottland voro hans käraste platser för vila och
vederkvickelse efter en lång arbetsdag.
Mångårig vistelse och äktenskap i England satte
på Wilhelm Höks person en viss engelsk prägel, som
någon gång gjorde hans yttre kallt. Jag vet dock av
personlig erfarenhet, att han kände djupt för de små
i samhället, och särskilt för yrkeskamraterna
klappade hans hjärta varmt. På olika sätt stödde och
hjälpte han men alltid i det tysta.
Bland skeppsbyggare och sjöfartens män vet jag,
att hans minne skall leva ärat och beständigt.
Hugo Tolléus.
NOTISER
En storslagen donation. I skrivelse till Svenska
elektroingenjörsföreningen den 8 december har fru
Bertha Dahl, f. Holmer, Malmö, till föreningen
överlämnat ett belopp av 10 000 kr., avsett att utgöra en
fond till minne av donators broder, framlidne
statsinspektören Ragnar Holmer.
Fonden skall enligt stiftelseurkunden förvaltas av
Svenska elektroingenjörsföreningens styrelse. Den skall
vara föremål för särskild bokföring, som varje år
revideras av två betrodda medlemmar av Svenska
elektroingenjörsföreningen, utsedda på allmänt sammanträde.
Minst en femtedel av fondens avkastning skall varje
år läggas till dess kapital. Återstoden av avkastningen
må användas för föreningens syften, i den mån dessa
avse befrämjandet av tekniskt vetenskaplig samverkan
mellan landets elektrotekniker, särskilt i strävandet att
genom ändamålsenlig anordning jämväl vinna
betryggande säkerhet vid elektriska anläggningar.
Teknologföreningens kurs i affärsteknik, vilken hölls
30 okt.–4 nov. 1933 enligt det fastställda programmet,
möttes med större intresse än man från början vågat
vänta. En redogörelse för kursen och dess resultat,
vilken till teknologföreningens styrelse ingivits av
kursledningen, undervisningsrådet Fredriksson och
överingenjör Kärnekull, omtalar, att vid anmälningstidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:29:14 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0460.html
