Teknisk Tidskrift / 1933. Allmänna avdelningen / 450 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 50. 16 dec. 1933 - Notiser - En ny färgfilmmetod - Jättelikt mudderverk till Kina - Livslängden hos ledningsstolpar - Elektricitetsverksföreningens statistik - Ett nytt cement för vattenbyggnader - Mästarekurs för bleck- och plåtslagare - Värmländska ingenjörsföreningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på synnerligen djupgående studier av färgämnenas
natur. Man måste välja sådana färgämnen som faktiskt
utlösas ur skikten i förhållanden, svarande mot
belysningen, och de kemiska omsättningarna måste ges en
så enkel form, att metoden utan svårighet kan användas
i praktiken.

Jättelikt mudderverk till Kina. Whangpoo
Conservancy Board i Shanghai har nyligen hos ett känt
tyskt varv beställt ett större sugmudderverk av system
Hopper. Dess aktningsvärda data äro följande: Längd
mellan perpendiklarna ca 110 m, bredd över spant 18 m,
fribord 8 m, djupgående 5,5 m, lastkapacitet 3 200 ms,
muddringskapacitet ca 6 000 ms gyttja pr timme, fart
ca 10 knop, maskinstyrka ca 5 000 hkr. Enligt uppgift
lär mudderverket vara det största som någonsin byggts.

Livslängden hos ledningsstolpar. Under denna rubrik
beskrev Teknisk tidskrift i häfte 29–30, 1933, en
gammal metod för konservering av virke på rot. Vår
sagesman, herr Erik Lindblom, har i dagarna meddelat, att
erfarenheterna visat, att motståndskraften mot röta blir
än bättre, om trädet efter barkningen får kvarstå
ytterligare 1 à 2 år på rot. Savstigningenoch den naturliga
impregneringen med hartsartade ämnen lär nämligen
fortsätta även någon tid efter barkningen, så länge
rötterna äro friska.

Elektricitetsverksföreningens statistik för driftåret
1932 har i dagarna utkommit. Den är i huvudsak
uppställd på samma sätt som de närmast föregående
årgångarna. Åtskilliga självproducerande verk, som ej
bedriva distribution i större omfattning och därför ej
lämpligen kunna lämna uppgifter till alla tabeller i
statistiken, ha saknats i tidigare upplagor. I föreliggande
upplaga har gjorts ett försök att inbegripa åtminstone
en del av dessa verk. Ett förkortat frågeformulär har
tillställts dem, och i tabellerna ha införts de uppgifter
som kunnat erhållas, exempelvis beträffande
maskinutrustning, total energiproduktion osv.

En nyhet i föreliggande upplaga utgöra de s. k.
strömdiagrammen, som i en ytterst åskådlig form återge
landets energiomsättning, fördelad efter olika grunder. Vi
reproducera här det av nämnda diagram, vilket torde
äga det största allmänna intresset, nämligen landets
energiomsättning, fördelad på producent- och
konsumentgrupper. Diagrammet baserar sig på kommerskollegii
obligatoriska energistatistik. Den vänstra delen visar,
hur den redovisade totala energiproduktionen, 4,9
milliarder kWh, sammansättes av de stora producentgruppernas
andelar. De allmänna kraftföretagen (1 : S
statliga och 1 : E enskilda) bidraga med sammanlagt 50,3
%, de egentliga elverken (2 : K kommunala och 2 : E
enskilda) med sammanlagt 9,1 % och industriella
kraftanläggningar av olika slag (3, 4 och 5) med 40,6 %. 3
betyder industriella kraftanläggningar i städer och
större samhällen, 4 mindre och medelstora industriella
och allmänna kraftanläggningar på landsbygden och 5
storindustriella kraftanläggningar på landsbygden.

Sveriges energiomsättning, fördelad på producent- och konsumentgrupper.

Högra delen av diagrammet anger totalproduktionens
fördelning på konsumentgrupperna; A allmän
distribution i samhällen och på landsbygd, inkl. mindre och
medelstora industrier, 12,9 %; J järnvägar och spårvägar
4,2 %; S storindustri, för drivkraft etc., 49,0 %; E
storindustri, för elektrokemiska och elektrotermiska
behov, 13,4 %; V storindustri, för värmebehov, speciellt
ångalstring (överskottskraft), 5,3 %. Som förlust och ej
specificerad förbrukning redovisas 15,2 % av energiproduktionen.

Ett nytt cement för vattenbyggnader. Som bekant
pågingo för ett par år sedan hos ingenjörsvetenskapsakademiens
cementlaboratorium försök avseende att
minska vattenlösligheten hos portlandcement genom
inblandning av arsenik i detsamma. Försöken gåvo, vilket
bl. a. framgår av en i Teknisk tidskrift lämnad
redogörelse, till resultat, att man med arseniktillsättningen
kunde ernå en betydlig minskning i vattenlösligheten
men att denna förbättring kunde vinnas endast på
bekostnad av hållfastheten, som blev mindre än om
A-cement använts i betongen. Dessutom innebär ju
arseniktillsatsen en påtaglig förgiftningsrisk.
Förnämsta orsaken till att dessa försök sedermera ej fullföljts
torde emellertid ha varit införandet i marknaden av ett
speciellt för vattenbyggnader avsett cement,
silikatcement, vilket, samtidigt som det ger en tät och för
vattenangrepp mindre känslig betong även
åstadkommer en ökning av betongens hållfasthet samt en
långsammare värmeutveckling i betongmassan. I
silikatcementet är silikathalten större än i vanligt
portlandcement. Betong av silikatcement hårdnar i början
relativt långsamt, och den i förhållande till
portlandcementbetong större tätheten framkommer först så småningom.
Silikatcement av svensk tillverkning har kommit till
användning vid ett flertal större vattenbyggnadsarbeten,
bl. a. vid Vargöns kraftstation och i fundamenten
till Västerbron i Stockholm.

Enligt vad Teknisk tidskrift erfarit, har på sista
tiden ännu ett av låg vattenlöslighet kännetecknat
cement utexperimenterats i Sverige. Detta cement skall
ej innehålla fri kalk, vars närvaro i vanligt
portlandcement som bekant är orsaken till dettas
vattenlöslighet. Om cementets egenskaper föreligga eljest, såvitt
vi veta, inga uppgifter, men sådana torde publiceras, då
produkten inom kort utsläppes i marknaden.

Mästarekurs för bleck- och plåtslagare avhålles å
hantverksinstitutet i Stockholm i samarbete med
Sveriges bleck- och plåtslagaremästareförbund under tiden
den 6–16 februari 1934, omfattande ca 60 timmars
orientering i aktuell yrkesteknik, såsom användning av
rostfri tunnplåt för fasadbeklädnads- och inredningsarbeten
av olika slag, taktäckning med kopparplåt,
utförande av ventilations- och spåntransportanläggningar,
galvaniska metallöverdrag, metallfärgning och
lödningsarbeten i allmänhet, yrkesritning etc. Härtill
orientering i yrkesekonomiska frågor samt studiebesök med
demonstrationer av utförda arbeten. Största delen av
de praktiska övningarna äro ägnade åt framställning
av rostfria diskbordsbeklädnader.

Närmare upplysningar erhållas från Hantverksinstitutet,
Nytorgsgatan 17, Stockholm.

Värmländska ingenjörsföreningen har i dagarna
utgivit sin styrelse- och ledamotsförteckning, daterad
november 1933. Sammanlagda medlemsantalet utgjorde
vid nämnda tidpunkt 220, därav en hedersledamot.
Medlemsantalet har sedan föregående år ökats med 10.
Ordförande i styrelsen är trafikchefen K. A. Pallin, v.
ordförande direktör Lennart Thorngren, sekreterare
och skattmästare överingenjör W. Hellgren och
klubbmästare ingenjör O. Rundberg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>