Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 3
l TEKNISK TIDSKRIFT
BERGSVETENSKAP
REDAKTÖR; B.G.MARKMAN.
MARS 1933
UTÖ l
AV SV&NSKA TEKNOLOGF’QRE.rS>N
INNEHÅLL: Metoder för beräkning av krossningsarbetet i kul- och rörkvarnar, av bergsingenjör Ernst Rothelius.
- Square-setting, av bergsingenjör Sven G. Thorne.
METODER FÖR BERÄKNING AV KROSSNINGSARBETET
I KUL- OCH RÖRKVARNAR.
Av bergsingenjör ERNST ROTHELIUS.
D
e första kulkvarnarna konstruerades redan i
början på 1860-talet av E. Lundgren1 i Stockholm.
Dessa kvarnar voro byggda av trä och användes till
finkrossning av träkol. Några år senare infördes
kulkvarnen inom den keramiska industrien av
stockholmarna F. Tjulander2 och R. Alsing. Dessa
kvarnar voro även av trä men invändigt fodrade med
25-50 mm tjocka porslinsplattor. På 1870-talet
började kulkvarnarna användas i Tyskland och under
1880-talet konstruerades där de första rörkvarnarna.
Under 1890-talet3 infördes kulkvarnarna under namn
av Alsinger-kvarnar i den keramiska industrien i
Förenta staterna, varvid de snabbt och allmänt
utträngde tidigare använda stampverk, Chili- och
Hun-tingtonkvarnar. Det var betydligt lättare att erhålla
finkrossat material i Alsingerkvarnen än i de andra.
Vid användning av kulkvarnarna i
anrikningstek-niken kördes de kontinuerligt. Man utbytte snart
porslinsfodret först mot järnfoder, men övergick
snabbt i synnerhet i Tyskland till att göra hela
kvarnarna av järn och stål. Redan mot slutet av 1890
började roster av specialstål användas. Kulorna
utgjordes länge av flintbollar, men även dessa utbyttes
så småningom mot järnkulor i början vanligen av
kokillhärdat tackjärn. Längst ha flintbollarna
använts i rörkvarnarna, men de ha även där fått vika
för malkroppar av stål, utom i de fall där man måste
hava järnfri nedmalning.
I början av 1900-talet ä,ro således kul- och
rörkvarnar allmänt använda då det gäller finkrossning.
Utvinningen av guld ur guldhaltig kvarts hade ökats
betydligt efter införning av rörkvarnen för
finmalning av kvartsen. Vid Randgruvorna började de
införas 1903 och 1904.
Såvitt man hittills vet gjordes de tidigaste
undersökningarna av malningsförloppet i dessa kvarntyper
av tysken Herman Fischer4, vilken redan 1886 giver
en del regler för riktig kulkvarnsdrift. Han angav
att det bästa minutliga omloppstalet tycktes vara
23__28
n=–––- och drivkraften för en kvarn med 0,6 m
1 Engelska patentet nr 1774 av den 15 juli 1863.
2 Engelska patentet nr 2975 av den 23 oktober 1867.
s Walter Mc Dermott. Träns. Inst. Min. Met. Vol. XIV,
1904, sid. 154.
.i Z. V. D. I. 1886, sid. 335.
diameter ungefär l hkr, för en kvarn med 1,2
diameter 3 - 5 hkr och för en kvarn med diameter 1,4 m
6-8 hkr.
År 1904 publicerade Fischer1 en fotografisk studie
över malningsförloppet i kulkvarnar. Detta är den
första verkliga undersökningen av hur kulor och gods
rörde sig i en sådan kvarn. Tidigare hade man mest
rört sig med gissningar. Man trodde i allmänhet att
i en kvarn, som kördes med ovanstående varvtal,
gods och kulor befunno sig i rörelse genom
förskjutningar och glidningar dels gentemot varandra samt
dels emot cylinderväggen. Nedkrossningen skedde
således huvudsakligen genom nötning. Detta påvisade
Fischer nu vara fel. I fig. l - 5 synas några
fotografier från hans försök. Försöksapparaten bestod
av en cylinder med inmatningsändan försedd med
en rund öppning. Utmatningsändan var helt öppen
och kulor hindrades genom ett järngaller att falla ut.
I fig. l, 2 och 5 är inre cynlinder diametern l m, i
3 och 4 är den 300 mm. Fig. l visar hur kulorna
ligga vid begynnande rotation. I fig. 2 är varvtalet2
32 - fl o 31>9 - * A 35>5 i, -
n - –––– i fig. 3 n - - L_ i fig. 4 n - ___ ocn i
V/ D ftf v;#
55
fig. 5 n =- - . Kulfyllnaden är ungefär 40 % av cy-
lindervolymen, vilket genom försök påvisats vara den
bästa kulfyllnaden. Beroende på liten friktion mellan
kulorna och den jämna cylinderväggen började
kulorna ej höja sig avsevärt över höjden i fig. l förrän
20 _ 21
ett varvtal på n = - -= - uppnåtts. Kulorna rullade
y/D
28
tätt efter cylinderväggen ända till varvtalet n .=.–=
^D
då de kulrader, som följde närmast cylindern började
skilja sig från de övriga i högsta läget och kastas
32
ut i fria parabelbågar. Vid n - - - i fig. 2 började
hela kulmassan i det översta läget släppa kontakten,
med en del av kulmassan, som rörde sig utefter
cylindern, och kastades ut i fria parabelbågar. Ungefär
1 Z. V. D. I. 1904, sid. 437.
2 I formlerna betyder D inre kvarndiameter i meter, utom
där annorlunda uppgives.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
