Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1933 - Evert Norlin: Undersökningar över rening av råvatten ur Kottlasjön i Skärsätra vattenverk, Lidingö, genom fällning med aluminiumsulfat - Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISK TIDSKRIFT
14 JAN. 1933
Vid starkare alkaliska vatten omsätter sig en
större del av sulfatet med bikarbonater till enbasiskt
aluminium-sulfat-karbonat.
Följande strukturformler ge en föreställning om
fällningens sammansättning i de båda fallen:
I svagt surt vatten I alkaliskt vatten
pH < 7 å 8
SO4
PH:
OH
OH
\
Al-SO4-Al
I I
SO4
Al-SO4-Al
(HO) Al
SO4
SO,
CO,
Al (OH)->(HO) Al
SO4
CO,
Al-SO4-Al
SO4
Al-SO3-Al
I
OH
OH
Vattnets surhetsgrad, angiven som pH-värde,
spelar en viktig roll icke endast ifråga om fällningens
sammansättning utan även beträffande dess struktur
och fällningshastighet. Det gynnsammaste
pH-värdet kan vara olika för olika vatten, och måste i
varje särskilt fall utrönas genom direkta försök.
Enligt uppgifter från olika håll ernås vid de flesta
mjuka ytvatten bästa resultat vid ett pH-värde av
5,2-5,4.
Vattnets avfärgning uppgives bliva mest effektiv
vid ett pH = 4,4-4,5.
Fällningen blir ofullständig vid för liten tillsats av
aluminiumsulfat. En viss minimimängd är behövlig
för god utfällning. Däröver ökad tillsats medför
visserligen större fällning, men icke bättre rening eller
större fällningshastighet. För stor tillsats gör att
fällningen åter blir ofullständig, så att en del sulfat
stannar osönderdelat kvar, löst i vattnet. Detta kan
medföra olägenhet genom efterfällning och grumling
av vattnet i ledningsnätet.
Vid högre temperatur går fällningen bättre och
med mindre sulfattillsats. Vid lägre temperatur,
l-8°C, går fällningen avsevärt långsammare och
måste påskyndas genom ökad sulfattillsats.
Fällningens utflockning påskyndas i hög grad
genom omrörning, vilken dock ej får vara så häftig,
att flockarna slås sönder, ty då minskas åter
fällningens sjunkningshastighet.
Närvarande gammal fällning, som röres upp i
vattnet, befordrar något men ej avsevärt utfällningshastigheten.
Stor halt av humusämnen fördröjer utfällningen.
Vanligen uppgives fällningstiden till 3-6 timmar,
men uppgifter finnas även i litteraturen om kortare
fällningstid.
pH-värdet hos ett neutralt eller alkaliskt vatten
kan sänkas till lämpligt gränsområde genom tillsats
av svavelsyra, och sådan tillsats påskyndar
utfällningen. Emellertid är det obehagligt och besvärligt
att arbeta med svavelsyra, varför det är bättre att
något höja mängden sulfat, enär tekniskt sulfat
alltid håller viss halt fri svavelsyra. Skall svavelsyra
tillsättas, så har det visat sig, att utfällningen går
snabbare om svavelsyran tillsättes en stund före
sulfatet.
Vid utfällning med aluminiumsulfat utfällas i de
flesta vatten även närvarande järn och mangan. Vid
ett pH-värde av 5,2-5,4 har det vid Hamburgs
vattenverk visat sig, att av järnet föll 89,4 % ut, medan
all mangan följde med i fällningen.
För att hindra angrepp på järnrören i
ledningsnätet måste pH-värdet hos vattnet
efter utfällningen höjas till 7,5-8,0
genom behandling med marmor eller
tillsats av kalkvatten eller soda.
Sulfattillsatsen uppgives till 10-30
gr/m3, av andra till 20-50 gr/m3; i
Stralsund tillsättes 120 gr/m3.
Tidigare användes lösning
innehållande 2-5 % sulfat. Numera
användas vid större vattenverk tillsättning
av uppmätt mängd finmalet sulfat i
automatiskt arbetande
doseringsapparater.
Föregående allmänna redogörelse
för fällningsmetoden ar utarbetad
med ledning av litteraturstudier och vid.
undersökningen vunnen erfarenhet.1 (Forts.)
CO,
Al (OH)
CO8
i Se även B. Groth: Kort översikt över fysikaliska och
kemiska reningsmetoder för framställning av
vattenledningsvatten, Tekn. tidskr. Kemi, 1931 häfte 11 och 12.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska teknologföreningens avdelning för kemi och
bergsvetenskap höll den 11 nov. 1932 ordinarie
sammanträde å föreningens lokal, Brunkebergstorg 20.
Sammanträdet öppnades av vice ordf. överingenjör
Henry Brahmer. Att jämte ordföranden justera dagens
protokoll utsagos fil. dr Peter Fitger och civilingenjör
Karl Cederquist. Följande inval ägde rum: kapten Karl
Leon, ingenjör Ivar Savosnick, civilingenjör Carl
Nyman och civilingenjör Carl Du Rietz.
Vid sammanträdet valdes funktionärer för år 1933.
Valen utföllo på följande sätt:
Avdelningens styrelse: överingenjör Henry Brahmer,
ordförande, professor Gunnar Wallquist, vice ordf.,
bergsingenjör Harald Carlborg, sekreterare, fil. dr Bertil
Groth, vice sekr., civilingenjör Orvar Laquist,
överingenjör Waldemar Hellgren, bergsingenjör Assar
Grönwall och disponent Johan Kempe.
Avdelningens representanter i föreningens styrelse:
myntdirektör Alf Grabe och överingenjör Henry
Brahmer med civilingenjör Orvar Laquist som suppleant.
Avdelningens representanter i biblioteksnämnden:
professor Gunnar Wallquist och civilingenjör Alfred
Billberg.
Redaktörer: professor Bror Markman och docent
Evert Norlin.
Vidare valdes bestyrelse för XIII allmänna svenska
kemistmötet 1933. Bestyreisen erhöll följande
sammansättning: civilingenjör Hilding Bergström, överingenjör
Henry Brahmer, civilingenjör Karl Cederquist, fil. dr
Bertil Groth, överingenjör Waldemar Hellgren,
professor Bror Holmberg, professor Erik Hägglund, professor
Carl Kullgren, civilingenjör Orvar Laquist och direktör
Sigurd Naukhoff.
Ingenjör Otto Cyrén höll ett med talrika
skioptikonbilder illustrerat föredrag "Kväveindustriens läge jämte
intryck från besök vid Leuna och Moscyeverken".
Efter sammanträdet följde sedvanlig supé med
samkväm, under vilket senare direktör Sigurd Nauckhoff
visade en intressant film "Hur man gör dynamiten
ofrysbar" och dr Ivan Bolin en film över
kvävefabrikerna i Oppau.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
