Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1933 - Sydney M. Hagman: Gummiindustriens utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 3
TEKNISK TIDSKRIFT
MARS 1933
REMI
Evert NORLIN
INNEHÅLL: Gummiindustriens utveckling, av fil. dr Sidney M. Hagman. - Undersökningar över rening av
råvatten ur Kottlasjön i Skärsätra vattenverk, Lidingö, genom fällning med aluminiumsulfat, av docent Evert Norlin.
GUMMIINDUSTRIENS UTVECKLING.
Av fil. dr SIDNEY M. HAGMAN, Hälsingborg.
Kautschuk är i själva verket intet sällsynt ämne.
I mindre mängd förekommer det i mjölksaften till
ett flertal - även i vårt land vanliga -. växter.
Under kriget gjordes t. e. här försök att framställa
gummi ur Euforbier, och man tycks verkligen ha
fått fram en användbar produkt, även om den ringa
mängden hindrade fabrikation. - På senare tid har
Edison utfört en slags kautschukinventering i växter
inom Amerikas tempererade zon. Hans
undersökningar ha bland annat resulterat i en del patent,
avseende framställning av gummi ur relativt
kautschukfattiga växter. Som exempel nämnes den även i
vårt land och för övrigt inom hela jordens
tempererade zon vanliga Solidago virgaurea - Gullris. -
På allra sista tiden ha även en del meddelanden
utsänts om lyckade fynd av kautschukrika växter
inom Sovjetryssland. De växtnamn, som nämnas,
äro Hondrilla och Taon Sagyiz. och av de
sparsamma underrättelserna framgår dels, att man ur
nu existerande, hopsamlingsbara växter beräknar
kunna erhålla ca 10 000 ton kautschuk, dels att man
igångsatt odling.1
Annars har emellertid kautschuken i ekonomiskt
insamlingsbar mängd hittills endast anträffats i växter
tillhörande de områden av jorden, som bruka
benämnas de tropiska regnskogarna.
Av alla växter, som nu äro föremål för
kautschukutvinning, är det i Amazonområdet hemmahörande
trädet Hevea brasiliensis det viktigaste. Av det får
man i dess hemort det s. k. paragummit - det
gummi, som en gång behärskade världsmarknaden,
och som ännu betraktas som ett kvalitetsgummi,
och denna art är det även, som bildar de plantager
i Ostindien, från vilka numera minst 95 % av all
kautschuk erhålles.
Andra vilt växande amerikanska kautschukförande
träd, som en gång haft stor betydelse, men som nu på
grund av plantageodlingen kommit i skymundan, äro
Manihot glaziovii och Castilloa elastica. Afrikanska
äro trädet Funtumia elastica och flera lianer av släktet
Landolfia, i Ostindien erhålles gummi av Ficus
elastica m. fl. - I detta sammanhang bör även
nämnas den mexikanska buskväxten Guayule, Partenium
argentatum, som på senare tiden blivit föremål för
i Enligt senare meddelanden skulle år 1932 1500 hektar
vara planterade med Sagyiz, av vilka beräknas en skörd av
800 kgr gummi per hektar.
odling i Nordamerika, och ur vilken ett ganska gott,
om också hartsrikt gummi kan erhållas.
I europeisk litteratur omnämnes kautschuk första
gången år 1536. Äran av att hava klarlagt
kautschukens ursprung och framställning tillkommer
fransmännen La Condamine och Fresneau, som på 1730-talet
befunno sig i Amazonområdet som ledare för en
gradmätningsexpedition. Ur deras beskrivningar må
anföras följande: "I skogarna i provinsen Esmeralda
växer ett träd, som infödingarna benämna Heve, ur
vars bark flyter en mjölkliknande vätska, som i
luften hårdnar och blir svart... I provinsen Quito bestryker man tyger med detta harts och använder
dem som vaxduk hos oss. Samma träd växer på
Amazonflodens stränder och infödingarna benämna
hartset kahuchu. De göra skor därav, som icke
släppa igenom något vatten, och som, när de rökats,
se ut precis som läder. De överdraga också
lerformar därmed och erhålla så, sedan formen sönderslagits, flaskor, rör o. dyl. - De beskriva också, huru
infödingarna tappade saften ur trädet genom att
hugga igenom barken med en liten yxa, huru de
samlade den samt torkade den genom att hälla den i
lager efter lager över en käpp, som hölls över en
rykande eld - ett sätt, som allt fortfarande
användes vid framställning av paragummit.
La Condamines och Fresneaus skrifter tyckas ha
öppnat européernas ögon för kautschukens
möjligheter. Ännu betraktades den visserligen länge som
en kuriositet, som betingade fantastiska priser.
Småningom började den dock finna användning till
liknande ändamål som i Sydamerika, vartill kom den
första europeiska uppfinningen på området, nämligen
radergummit.
År 1822 tog engelsmannen Charles Makintosh ut
patent på att lösa kautschuk i petroleum och med
denna lösning impregnera tyger. Detta var gummits
första verkliga industriella användning. Makintosh
fick många efterföljare. Alltjämt var det dock
gummits förmåga att bilda vattentäta överdrag på tyger,
som främst intresserade - det som vi anse som dess
förnämsta egenskap, nämligen dess elasticitet, tänkte
man tydligen mindre på. Rågummi är ju, särskilt
sedan det bearbetats, snarare plastiskt än elastiskt
samt isynnerhet vid högre temperatur mycket
klibbigt. Denna klibbighet syntes då för tiden i själva
verket vara kautschukens största nackdel, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
