- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Kemi /
72

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1933 - Erik Hägglund: Den nyare utvecklingen av träförsockringsförfarandet Hägglund-Bergius (Rheinauprocessen) - Notiser - Litteratur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEKNISK TIDSKRIFT

9 SEPT. 1933

Vi se av dessa siffror, att de fasta kostnaderna och
arbetslönerna minskas högst betydligt, om
produktionen stegras från 12 000 till 24 000 ton socker pr år.
Anläggningskostnaderna pr ton bli också betydligt
reducerade, om produktionen ökas, i det nämnda
fallet från ca 170 till 135 kr. pr ton socker. Det är
alltså siffror, som äro ungefär hälften så höga som
för massatillverkning.

Träsocker, framställt enligt vår metod, torde icke
kunna överträffas i billighet av någon
kolhydratprodukt, man känner, icke ens melass. Det torde även
innebära en känsla av trygghet att veta, att man nu
känner metoder, varigenom det är möjligt att ur det
enorma kolhydratförråd, som våra skogar
representera, framställa icke bara sprit utan för
människor och djur högvärdiga näringsmedel. Hade
denna fråga kunnat lösas under kriget, så hade
måhända utgången därav blivit en annan.

NOTISER

Handelns kasein, av E. O. WHITTIER, S. P. GOULD,
R. W. BELL, M. B. SHAW och G. W. BICKING. Ind, Eng,
Ch. augusti 1933.

Ur en omfattande undersökning över olika i handeln
förekommande kaseinsorters kemiska egenskaper och
deras lämplighet till kritering av papper har följande
utdrag ur en tabell uttagits, innehållande vid analys
erhållna sifferresultat, enär dessa torde vara av intresse
även för andra användningsändamål.

Prov nr
pH
0,1 N fri syra per 1 gr kasein ml.
Aska %
Kalk CaO %
Fosforsyra P2O5 %
Fett %
Löslig i lösning med % borax
Vidhäftnings- II styrka
Absolut viskositet hos lösning enl. Bell o.Gould centipoises

2
4,36
0,60
2,12
0,20
1,98
0,50
15
9
18.9

3
4,71
0,44 2,32
0,34
1,88
1,44
15
9
13.3

4
4,35
0,40 ’
2,03
0,03
1,83
0,72
20
9
20,1

ö
3,99
1,98
3,37
0,65
2,06
0,00
15
10
9,2

9
3,37
1,66
2,36
0,16
2,02
0,90
20
10
145

10
4,74
1.28
3,97
1,09
2,10
0,81
15
11
14,1

11
4,03
2,06
2,66
0.38
1,95
1,35
12
9
12,5

12
8,96
2,68
2,92
0,48
2,01
0,90
15
9
8,2

Prov nr 2, 3, 4 och 5 äro fällda med saltsyra, nr 9
och 10 med svavelsyra och nr 11 och 12 genom
mjölksyra, bildad vid mjölkens surnande.

E-t N-n.

LITTERATUR

Bokanmälan.

Die Bedeckungspassivität der Metalle und Ihre
experimentella Begrundung, av WOLF JOHANNES MULLER, 102
sidor. Häftad 6 RM, bunden 7 RM. Verlag Chemie,
Berlin. 1933.

W. J. Muller, professor i oorganisk kemisk teknologi
vid tekniska högskolan i Wien, är en av de flitigaste och

framgångsrikaste forskarna på passivitetsområdet under
de sista 30 åren. Resultaten av sina i ett 40-tal
avhandlingar tidigare framlagda undersökningar såväl som av
ett antal ännu opublicerade arbeten har han
sammanställt i föreliggande bok.

I inledningen lämnas där en kort översikt över
tidigare teorier och forskningsresultat rörande passiviteten.
Av de följande kapitlen framgår, huru förf. från
iakttagelsen att passiveringen har ett utpräglat tidsförlopp
genom systematiska experimentella och teoretiska
arbeten utvecklat sin "täckskiktteori". I de sista kapitlen
visas, att denna teori förmår på ett rationellt sätt tolka
även mycket komplicerade passivitetsfenomen.

Enligt W. J. Muller består det primära förloppet vid
en metallanods passivering alltid däri, att på metallytan
avskiljes ett tunt, praktiskt taget oledande skikt av det
vid elektrolysen bildade metallsaltet, vilket så
småningom utbreder sig över större delen av metallytan.
Detta fortgår emellertid endast till en viss gräns,
nämligen tills den fria metallytan per cm2 utgör 10 -3 till
10-4 cm2, varefter en tillväxt av skiktet enbart i
tjocklek inträder. I de fina porerna uppstår en stark
polarisation i . Wp (i = strömstyrkan, wp = motståndet hos
elektrolyten i porerna), som ger en elektrodpotential
(eme + i . Wp) betydligt över den egentliga
metallpotentialen, eme. Vid metaller, som endast eller företrädesvis
uppträda på ett valensstadium (såsom Al, Zn, Cu, Ni i
HCl), karakteriseras passiveringen uteslutande genom
den nämnda täckskiktbildningen. Vid mycket små
porer och låg ledningsförmåga hos elektrolyten bildas s. k.
spärrelektroder (Al, Ta), varvid den skenbara
elektrodpotentialen kan uppgå till flera 100 volt.

Vid metaller med flera valensstadier är förloppet
detsamma, så länge potentialen ej överstiger 1,5 volt. Vid
högre potentialer inträffar genom den höga
strömtätheten i porerna, att metallen går i lösning i desamma
med en högre valens ("kemisk passivitet"). Härvid
kunna två olika fall inträffa. Om täckskiktet förblir
stabilt och de i lösning gående högvärdiga metallionerna ej
hydrolyseras, fortsätter metallen att gå i lösning med hög
valens (Cr, Fe i konc. natronlut, Pb i konc. svavelsyra,
Mn i lut). Uppstår å andra sidan av de högvärdiga
metallionerna en oxid eller hydroxid genom hydrolys, så
ersätter denna det primära täckskiktet. Då oxid- resp.
hydroxidskiktet har en viss ledningsförmåga går en del
av strömmen genom detsamma under syrgasutveckling
och minskas strömtätheten i porerna, varigenom metall
där går delvis i lösning med lägre valens (Ni och Fe i
syresyror och deras salter).

Vid självpassivering av metaller i beröring med en
elektrolyt bildas på samma sätt genom lokalströmmar ett
oxidskikt på metallytan, som utbreder sig tills den fria
metallytan utgör 10 ~3 å 10-4 cm2 per cm2. På detta
sätt förklaras den s. k. korrosionspassiviteten

Mullers arbeten omfatta icke endast ett kvalitativt
klarläggande av passivitetsfenomenen utan har han även
matematiskt formulerat de härför gällande lagarna och
bekräftat desamma genom omfattande kvantitativa
mätningar. Av särskild betydelse är, att teorien icke bygger
på några nya hypoteser utan uteslutande baseras på
Ohms, Faradays och Hittorfs lagar samt på Nernsts teori
för metallpotentialerna.

Mullers arbeten äro givetvis av intresse icke endast
för elektrokemien utan i hög grad även för
korrosionsforskningen.

Agl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:15:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933k/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free