Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1933 - Ivar Lundbäck: Om träfiberplattor, deras framställning, egenskaper och användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
TEKNISK TIDSKRIFT
14 OKT. 1933
Fig. 6. Principskiss över Jonitslipapparat.
porös board per dygn mot
Masonitens 9 500 och Treetexens 14 000. Här males
ej fibern i egentlig mening,
utan en Slipning äger rum,
Den skiljer sig från det
vanliga sliperiförfarandet
däruti, att processen sker
mellan två slipstenar,
vilka rotera cylindriskt mot
varandra. Den ena stenen
bibringas en oscillerande
rörelse; således ett slags
avbruten eller knyckig
rotation. Samtidigt röres den
sakta i axiell led. Fig.
6 visar en principskiss av
anordningen ifråga, som
är uppfunnen av ingenjör
Jonas Jonsson i
Stockholm. Vid Törefabriken
och numera även i
Regnsjö plägar man dessutom
basa träet före Slipningen.
Härvid erhålles en om Masoniten starkt påminnande
produkt. Den Jonit, som icke är basad, påminner
mera om Treetexen till färgen, men på grund av att
bark och sågspån här användes i
tillverkningsprocessen, är produkten en smula prickig och icke heller
så stark.
Slutligen, vid Ankarsviksfabriken utanför
Sundsvall, den yngsta av dessa 5 syskon, som framställer
omkring 7 000 kvm per dygn, användes en
målnings-metod, som i någon mån kan sägas vara en efterapning av Insulite- eller Treetexmetoden. Träet males
här mellan tvenne skivor med den skillnaden, att den
ena skivan här är fast, under det att den andra
roterar. Men i motsats till specialstålplattorna vid Treetexkvarnarna äro här tallrikarna belagda med en
konstgjord massa, uppfunnen av en svensk ingenjör
Brehmmer. Fibern påminner om Treetexfibern och
har i varje fall dennas ljusa färg.
Utom de fem svenska fabrikaten säljas även de
förut nämnda märkena Celotex och Insulite här i landet. Insuliten göres
numera även i Finland, ehuru
tillverkningen för närvarande lär ligga nere>
Insuliten göres eljest ungefär som
Treetex, men man brukade åtminstone förr
i den amerikanska Insuliten inblanda en
del silavfall från cellulosafabriker.
Oavsett på vad sätt fibern framställts,
skall nu dess vidare formning till ark
eller plattor försiggå. Detta kan ske
antingen direkt eller ock önskar man
dessförinnan förarbeta fibern med silning eller impregnering eller bådadera.
Vid Jonit- och Treetexfabrikerna t. e.
silar man först bort eventuellt omalda
fiberknippen, kvistar och dylikt. Detta
avfall males ytterligare en gång.
Härefter urvattnas fibern i en vanlig schabermaskin eller ett Oliverfilter, och
slutligen nedföres massan i stora massakar,
vari limningen sker. Här introducera vi
dock litet kemi i wallboardfabriken. Lim-
ningen försiggår nämligen med saponifierad harts,
vilken fixeras på fiberväggarna med alun.
Framställningen av hartstvålen eller rättare
hartstvål-emulsionen kan ske på flera sätt. Ett numera i
Sverige åtminstone vid pappersbruken ganska
vanligt sätt är Delthirnametoden. Denna tillgår på så
sätt, att en sodalösning får passera serieställda kärl,
innehållande råhartsen. Härvid reagera hartssyrorna
med sodan, varvid de dels övergå i natriumresinat
och dels gå i lösning. I varje fall får man ett
hartslim, som är mycket användbart. Man kan också på
från pappersbruken känt vis i kokare saponifiera
rå-hartsen med soda. Hartslimmet emulsifieras
därefter medelst en s. k. emulsifieringsturbin till en
3 %-ig hartsmjölk. I massakaren tillsättas
harts-limemulsion och alun i bestämda kvantiteter under
kraftig omröring. Vi sakna anledning att här
djupare ingå på det kemiska förloppet vid själva
limningen. Intresserade hänvisas till docent Ömans
avhandling om limning av papper. Processen i denna
tillverkning är fullkomligt analog med papperslimningen.
Sedan massan behandlats med harts och alun,
formas den till plattor antingen på en
upptagningsmaskin av sugsiebertyp (fig. 7) såsom ett Oliver- eller
Kamyrfilter eller ock på en planvira. Jonit- och
Masonitefabrikerna använda sig av planvira, medan
vid Treetexfabriken liksom även vid Ankarsvik en
Sundsvallssieber funnit användning. Vi hava vid
Treetexfabriken gjort en ganska intressant
iakttagelse, nämligen att formningen av plattan är ganska
känslig för vattnets pH-värde. Om sålunda
pH-värdet går över 6, visar massan benägenhet att klumpa
sig, oavsett malningsgraden; givet är att den
klumpar sig i alla fall, om den icke är tillräckligt finmald,
men även med långt driven målning riskerar man
klumpar, skum och därmed följande dålig yta på
plattan, om icke pH-värdet kontrolleras. Man skulle
kunna tro, att en rationell driftskontroll vis å vis
hartslimningen och tillsatsen av alun skulle lämna
ett något så när konstant pH-värde. Detta är
kanske också fallet vid fabriker med ett färskvatten av
jämn natur. Treetexfabriken får sitt färskvatten
Fig. 7. Formning av ark på en sugsieber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
