- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Kemi /
86

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1933 - Hilding Bergström: Tillgodogörande av träavfall. Inledning till diskussion - Henry Brahmer: Schollermetoden för försockring av ved

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

86

TEKNISK TIDSKRIFT

11 NOV. 1933

tiska forskningsarbetet än ett ensidigt sökande efter
och grubblande över ligninets formel. Jag har
härmed velat understryka den stora betydelsen av den
rent teoretiska forskningen på vedkemiens område.

Svårigheterna att skapa nya kemiska industrier
för utnyttjande av skogsavfall i stor skala ligger i
öppen dager. Möjligheten för tillkomsten av
mindre sådana industrier finnas visserligen redan nu,
men det råmaterial, som det här gäller, är av så
väldiga mått, att för ett fullständigare utnyttjande de
ur detsamma erhållna produkterna måste vara
världsmarknadsartiklar eller också kunna framställas
till sådant pris, att de i en eller annan form kunna
avsättas inom landet och då i första hand som
bränsle.

Jag har här endast mycket ytligt och delvis i form
av en uppräkning berört en del uppslag och moment,
som höra tillsammans med träavfallets nyttiggörande
på kemisk väg, i avsikt att giva så mycket större
plats åt en följande diskussion.

I anslutning till ing. Bergströms föredrag lämnade
civilingenjör Karl N. Cederquist följande meddelande.

Tillverkning av träkolsbriketter är en sedan länge
i detalj känd fabrikation. I någon större
utsträckning tillverkas för närvarande träkolsbriketter
endast i Amerika hos Ford Motor Co. och Tennessee
Eastman Co. Hos Ford Motor Co. är man nödsakad
att framställa briketter av allt sitt träkol, enär den
av firman använda kontinuerliga kolningsprocessen
ger ett finkrossat träkol, som icke kan försäljas i
det skick det erhålles.

Det ligger i sakens natur, att träkolsbriketter icke
kunna konkurrera med koks som bränsle annat än
i undantagsfall. Här i landet har man baserat
tillverkningen på ett för gasgeneratorer lämpligt
bränsle. Hur stor denna marknad kan bli, vet man
icke mycket om, men att man icke kan räkna med
den storlek, som man på sina håll gjort gällande, är
ganska säkert. Detta bestyrkes även av de under-

sökningar, som från auktoritativt håll gjorts över
möjligheterna till generatorgasdrift av bilar.

En eventuell försöksanläggning för brikettillverkning bör därför uppföras med minsta möjliga
kostnader. En plats, som synnerligen väl lämpar sig för
framställning av billiga briketter, är en kolugnsanläggning för sågavfall. Bindemedel kan en dylik
anläggning producera själv genom framställning av
löslig tjära, B-tjära, och likaså finns i de från
kolugnarna avgående förbränningsgaserna en lätt
tillgänglig värmekälla för torkning av en kvantitet briketter
motsvarande ca 50 % av erhållen kvantitet träkol.

För att i någon mån belysa kostnaderna för
brikettframställning ur träkol i industriell skala lämnas
här nedan några siffror baserade på erfarenhet
vunnen vid Ford Motor Co.

Nedkrossningen av träkolet skedde här så långt,
att 65-70 % genomgick en sikt av 5 maskor/tum
och stannade på en sikt av 20 maskor, 8-10 % var
av grövre storlek, 20-25 % finare och stoft.
Bindemedlet utgjordes av 5-6 % majsstärkelse, som
upplösts i så mycket vatten, att ca 40 % fukt fanns i
pulvret vid pressningen. Pressen var av s. k. rulltyp, hade ett varvtal av 8,2 per min. samt lämnade
324 st. briketter per varv. Bräckaget uppgick till
ca 15 %. Om blandningen av bindemedel och
trä-kolspulver var riktigt utförd och allting löpte flott,
erhölls ca 90 ton briketter per dygn. Kraftåtgången
för pressen var 11-12 kW. Vid en årstillverkning,
motsvarande 25 000 ton briketter, åtgick förutom
träkol och bindemedel 1000000 kWh, en
arbetsstyrka av 18 man samt förbränningsgaser för
avdunstning av ca 20 000 ton vatten.

Läggas dessa siffror till grund för svenska
förhållanden och räknas med, att 10 % B-tjära
användes som bindemedel, blir tillverkningskostnaden,
exklusive pris å träkol, administration, ränta och
amortering, ca 12 kr./ton. Inräknas administration,
ränta och amortering, stiger kostnaden till ca 18 kr.
För mindre anläggningar blir givetvis kostnaden
proportionsvis större.

SCHOLLERMETODEN FÖR FÖRSOCKRING AV VED.

Av överingenjör HENRY BRAHMER.

Sedan länge är det ju bekant att medelst svaga
syror överföra cellulosa i ved till glykos. Därvid har
ju vanligen veden behandlats chargevis genom
tryckupphettning i autoklav.

Framgången härvid har i allmänhet hittills icke
varit stor, och det har väl i huvudsak berott på, att
alltför ringa sockerutbyte erhållits, och att sockret
erhållits i låg koncentration. Man kan likväl säga, att
autoklavmetoden tekniskt varit utarbetad och
använd i fabriksskala, men ekonomiskt sett saknat
eller haft svag konkurrenskraft.

Det är därför med stort intresse man på senare tid
tagit del av meddelanden i fackpressen om tillkomsten
av en ny fabrikation för framställning av träsocker,
som utförts i fullständig drift vid en nu nedlagd
jästfabrik i Tornesch nära Hamburg, och varvid en av
Scholler och hans medarbetare utarbetad metod
kommit till användning.

Den nya grundtanken i förfarandet är, som bekant,

följande. Man visste från autoklavförfärandet, att
sockerutbytet blev vida lägre än man önskade,
kanske endast bortåt 20 % av vedsubstansen, mot
omkring 67 % möjliga, och det var också känt, att
orsaken härtill låg däri, att samtidigt med cellulosans
överförande till socker förlöper en annan reaktion,
som spaltar sockret vidare. Skillnaden i hastighet
mellan dessa båda reaktioner var under vissa
omständigheter ganska ringa, och det var ju då klart,
att sockerutbytet ibland kunde bli alltför lågt.

Scholler och hans medarbetare studerade ingående
detta förlopp och angåvo på basis av sina rön en
modifierad autoklavmetod, därvid det nya låg i att
genom s. k. perkolation så snabbt sända en svag
svavelsyra genom en vedmassa i en autoklav, att
sockerspaltningen nedbringades till ett lågt värde.
Metoden hade således också fördelen att kunna bli
kontinuerlig, om socker-syralösningen skickades i
motström vidare genom ett batteri av autoklaver.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:29:48 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933k/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free