Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 10. Okt. 1933
- Dag du Rietz: Om blåsverkan vid elektrisk ljusbågssvetsning
- Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särskilt vid svåråtkomliga ställen och vid
vertikalsvetsning, är att låta jordledningskabeln avslutas
med en järn- eller kopparten, som hålles i vänstra
handen och därigenom lätt kan flyttas efter behov.
Detta förutsätter dock att svetsaren använder en
lämplig hjälm, så att vänstra handen ej är upptagen
med att hålla skyddsskärmen.
Ytterligare en metod att undvika störningar, som
understundom kan komma till användning, är att
lägga ett flertal lika pjäser, som skola svetsas, tätt
tillsammans. Störningarna bliva då enligt uppgift
besvärande endast vid de båda yttersta pjäsernas
yttre kanter. Genom användande av blåsmagneter
på olika sätt erhållas effektiva medel att stabilisera
ljusbågen. Användandet av blåsmagneter torde dock
i regel fordra alltför komplicerade anordningar vid
manuell svetsning, varför sådana anordningar endast
torde komma till användning vid automater.
Litteratur:
Bardtke: Darstellung der gresamten Schweisstechnik, 2
Aufl. Meller: Elektrische Lichtbogenschweissung, 2 Aufl.
Holt: Methods of Controlling Arc Blow. The Welding
Engineer, 1932, nr 3 och 4. Hensel och Maddox: Influence of a
Magnetic Field parallel to the Iron Arc ön Welding. Journal
of the American Welding Society, 1932, nr 10.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska teknologföreningens avdelning för Mekanik
avhöll ordinarie sammanträde tisdagen den 26 sept.
1933. Fore middagen voro avdelningens medlemmar
inbjudna av Svenska studiekommissionen för
svetsningsfrågor till demonstration av de pågående
svetsningsarbetena vid Tranebergsbron och Västerbron. På
Svenska teknologföreningens lokal höll svetsningskommissionen
därefter överläggningar, varvid major Ernst
Nilsson höll inledningsföredrag om "Svetsningsteknikens
tillämpningar på brokonstruktioner av stål" samt
diplomingenjör Otto Hallström om "Bestämmelser och
kontroll rörande svetsade brokonstruktioner".
Efter en del diskussionsinlägg demonstrerade
civilingenjör V. Bemfelt, A. E. G., en ny
svetskontrollapparat. Svetsfogen magnetiseras och i detta fält
flyttas för hand en oscillerande spole, vilken via förstärkare
åstadkommer en ton i en hörtelefon. Vid felaktigheter
i svetsen erhåller fältet en deformation, och då spolen
rör sig i detta deformerade fält ändras tonens höjd och
klangfärg. Härigenom lär det t. o. m. vara möjligt att
upptäcka felets natur (bindningsfel, porer, slagginneslutningar).
Klockan 19,30 började avdelningens sammanträde, till
vilket medlemmar av Svenska studiekommissionen för
svetsningsfrågor och Svetsningstekniska föreningen i
Stockholm voro inbjudna. Sedan ordf., civilingenjör FR.
Berthelius, förklarat sammanträdet öppnat, utsagos till
att jämte ordföranden justera dagens protokoll diplomingenjör
Edv. Lundgren och docent H. F. Nordström.
I avdelningen inträdde genom anmälan civilingenjör
Åke Wikander, Stockholm, och genom inval
civilingenjör V. Bemfelt, Stockholm, civilingenjör G. Löfgren,
Stockholm, civilingenjör B. Hagström, Stockholm,
civilingenjör G. Wennerström, Stockholm, maskiningenjör
E. Östlund, Halmstad, och ingenjör M. Åkesson,
Västerås.
Ordföranden meddelade att ett under sommaren
inkommet standardiseringsärende SMS särtryck nr 153:
Standardisering av lastkrokar, av styrelsen remitterats
till civilingenjör Wilh. Davidsson som med sig
adjungerat ingenjör J. Björklund, Västerås, och
byråingenjör G. Haglund, Stockholm. Åtgärden vann
avdelningens gillande. Från a.-b. Malcus Holmqvist,
Halmstad, hade ställts kronor 500:- till kommitténs
förfogande för utförande av en del undersökningar.
Ett par andra inkomna standardiseringsärenden
gällande rör, nämligen "SMS särtryck nr 154: Förslag till
standard för muff rördelar av gjutjärn samt nr 156: Rör
och rördelar av gjutjärn; tekniska leveransbestämmelser,
hade av styrelsen remitterats till den kommitté,
som i våras tillsattes för behandling av förslag till
aducerade rördelar. Kommitténs sammansättning var
disponent B. Gyllenram, civilingenjör Edv. Ryd och
civilingenjör H. Gille. Åtgärden godkändes.
Vidare meddelades att följande inkomna standardiseringsärenden
remitterats till resp kommittéer, nämligen
SMS särtryck nr 155: Internationellt förslag till
toleranser för ytterdiametern på radiallager till kommittén
för toleransfrågor, samt SMS särtryck nr 157:
Internationellt förslag till fjäderbrickor och nr 158:
Internationellt förslag till frigående hål för skruvar till
kommittén för skruvar och muttrar.
Från kommittén för toleransfrågor hade inkommit
svar på SMS särtryck nr 155: Internationellt förslag till
toleranser för ytterdiametern på radiallager. Avdelningen
beslöt uttala sig i enlighet med detta yttrande.
Ordföranden meddelade, att avdelningens styrelse på
teknologföreningens uppdrag utsett tvenne
representanter, nämligen överingenjör O. Wiberg, Finspong, och
docent F. Odqvist, Stockholm, i en av Svenska
teknologföreningen tillsatt kommitté för behandling av SIS
förslag till järn- och stålnormer.
Ordföranden överlämnade härpå ordet till professor
N. Lefring, Trondheim, som höll ett föredrag med
titeln: "Om smelteforholdene ved den elektriske
lysbuesveisning og deres praktiske betydning."
Föredragshållaren hade gjort omfattande
systematiska undersökningar beträffande olika elektroders
avsmältning och insmältning (bättre än "inbränning")
såväl vid likströmssvetsning med elektroden ansluten
till + eller – som vid växelströmssvetsning. Genom
studium av stömstyrka och ren ljusbågstid vid en
mångfald elektroder hade framkommit att det s. k.
smälttalet: den avsmälta vikten räknat pr ampere och
minut är konstant för en viss elektrodsort, men beroende
av strömriktningen. Elektroden bör anslutas så att
smälttalet blir minst. Med kännedom om sprut- och
avbränningsförluster, som tillsammans angåvos till 5–15
%, giver tydligen smälttalet en metod för beräkning av
svetstiden.
Av särskilt intresse var prof. Lefrings röntgenundersökningar
av svetsfogar. Härvid påpekades och visades
med skioptikonbilder, att de svåraste felen,
bindningsfelen, icke kunna med säkerhet påvisas, om icke
röntgenstrålningens riktning sammanfaller med
bindningsytans. Vid undersökning av X- eller V-fog måste alltså
provet läggas snett i förhållande till strålarna och minst
två genomlysningar göras. Vid en hel del särskilt vid
järnkonstruktioner använda fogtyper, låter sig en
genomlysning i fogytan över huvud taget icke utföras.
Vid den på föredraget följande diskussionen yttrade
sig civilingenjör V. Brunskog,
skeppsmätningsöverkontrollör N. G. Nilsson och föredragshållaren.
Sedan ordföranden uttalat avdelningens tack till
professor Lefring för det instruktiva föredraget, förklarades
sammanträdet avslutat och supé och samkväm vidtog.
Sammanträdet var synnerligen talrikt besökt.
A. V. S–n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:15:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933m/0122.html
