Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1933 - Allan Zander: Eldfara och brandskydd i fartyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 JUNI 1933
SKEPPSBYGGNADSKONST
43
motståndskraftig mot hetta. Vid ett prov utsattes sålunda en plywoodskiva för elden från en blåslampa på T’ avstånd under 33 min. Enda resultatet var, att träet var kolat till 3 å 4 mm djup under färgen. Ett tidningspapper, målat till hälften av ena sidan med "Porcella", antändes. Elden slocknade omedelbart, då den nådde den målade delen. Porcella kan anbringas lika bra på trä som på metall och säges vara rostskyddande för järn och preserverande för trä. Den är svart och får därför täckas med annan färg.
Man kan genom användande av icke brännbart material ganska väsentligt reducera brandrisken. Då kostnaderna härför emellertid torde bliva avsevärda, tror jag, att man av ekonomiska hänsyn får inskränka sig till att göra vissa strategiskt viktiga delar av inredningen i möjligaste mån brandsäkra. Sådana äro t. e. gångar, vestibuler, trappor, hissar o. d., som förmedla kommunikationen mellan de olika däcken. Hyttinredningen kan uppdelas i isolerade grupper, genom att skotten till gångarna göras brandsäkra. Dessa skott böra då lämpligen dragas ända upp till däck för att förhindra spridning av elden under takpanelen, och alla öppningar i skotten böra lätt kunna stängas. Med denna anordning skulle t. e. en i en hytt utbruten eld begränsa sig till ett mindre område, åtminstone så länge, att fartygets alla eldsläckningsanordningar hunne komma i funktion. För att minska draget böra de långa gångarna kunna stängas t. e. med svängdörrar vid alla entréer, och alla hisstrummor borde vara slutna, Likaså böra alla luftkanaler mellan takpanel och däck etc. på vissa ställen avstängas.
I redan existerande fartyg kunna alla dessa anordningar av ekonomiska skäl naturligen sällan genomföras, men ökad säkerhet skulle kunna erhållas, genom att vissa viktigare partier strökes med eldfast färg eller dylikt. Denna fråga om användandet av eldsäkert material, som jag endast helt flyktigt kunnat beröra, är naturligtvis ännu ej slutgiltigt löst men ägnas för närvarande mycken uppmärksamhet utomlands. Jag tror icke det skulle skada, om något av lyxen i fartygen finge offras för säkerheten. I Frankrike hava redan, förmodligen under trycket av den allmänna opinionen efter "L’Atlantique"-olyckan, nya, tämligen rigorösa bestämmelser för passagerarfartyg utfärdats, i vilka föreskrives användande av icke brännbart material i stor utsträckning.
Ventilation. Där termotanksystem eller liknande användes, böra lufttrummorna vara försedda med effektiva stängningsanordningar i brandsäkra skott, däck etc. Det kan tänkas, att systemet lämpligast borde uppdelas i vertikala grupper, motsvarande indelningen av fartyget genom de föreskrivna brandsäkra skotten, så att tillförseln av luft till en av eld angripen avdelning kan avstängas separat. Men säkrast är nog att vid en brand all ventilation av-stänges. Alla fläktar böra vid behov kunna stoppas centralt från maskinrummet eller från annan plats i fartyget.
Elektriska ledningar. Fel å elektriska ledningar kunna uppkomma t. e., genom att kablarna bockas över skarpa hörn och där så småningom brista genom fartygets vibrationer, genom att de skadas vid påskruvning av lock å kabeltrummor, genom läckage i dylika, överbelastning och naturligtvis genom slarvig
montering och dålig armatur. Endast användande av förstklassigt material och omsorgsfull montering kan skydda häremot. Ledningarna böra i möjligaste mån läggas synliga, huvudledningarna lämpligen på rännor av perforerad plåt, vilka minska risken för att de skadas genom vibrationer. Svagströmsled-riingar skola läggas helt skilda från det övriga nätet. I övrigt skall jag ej gå närmare in på detta område, där jag saknar erforderlig kompetens.
I de nya franska bestämmelserna för passagerarfartyg föreskrives, att kraft- och ljusledningar skola vara enkelledare, och att, då ledningarna äro försedda med utvändig armering, denna skall stå i direkt kontakt med skrovet. Anledningen härtill lär vara, att man vill undvika gnistbildning på grund av vagabonderande strömmar i armeringen.
Upptäckten av brand. Möjligheten att släcka en utbruten brand med fartygets egna medel är i hög grad beroende på, att den upptäckes på ett tidigt stadium. Har den väl vunnit stor spridning, har det i många fall, oavsett vilka eldsläckningsanordningar som funnits till hands, visat sig omöjligt att bekämpa densamma.
Detektorer. Förutom personlig kontroll genom patrulleringstjänst, kombinerad med alarmsystem och temperaturmätningar, finnes för upptäckande av en utbruten eld nu att tillgå flera olika slag av automatiska s. k. "detektorer", baserade på huvudsakligen två principer, dels elektriska och dels s. k. rökdetektorer.
Elektriska detektorer. I de elektriska detektor-systemen använder man sig av termostater, utplacerade på önskat antal ställen, genom vilka vid en viss temperatur, säg 60-90°C, en ström slutes och larmsignal gives på ett eller flera ställen i fartyget, samtidigt som genom lampor eller andra anordningar angives var elden utbrutit. För användning i lastrum finnas ganska enkla dylika system men för passagerarinredningar, där ett stort antal termostater måste finnas, bliva de mera invecklade.
"Selex" är ett system, som lämpar sig för dylika anläggningar. Där har man genom en sinnrik reläanordning lyckats begränsa antalet ledningar så, att, enligt vad jag sett uppgivas, för varje par dylika ett 50-tal hytter kunna kontrolleras, och en exakt lokalisering av en uppkommen brand erhålles.
"Zonit" är ett annat liknande system, avsett för mindre fartyg.
Rökdetektorer. Av rökdetektorer må nämnas två olika, nämligen "Rich"-systemet och "A. L. C." (Automatic Light Control Limited). I båda systemen äro en serie rörledningar dragna från de olika rummen till en centralapparat, vanligen placerad på bryggan, dit luft från rummen insuges medelst en fläkt.
I "Rich"-systemet göres den minsta kvantitet rök, som uppkommer genom något av rören, genom en belysningsanordning synlig i centralskåpet som en lysande kon. Någon automatisk alarmapparat finnes icke i detta system, men man kan öppna ett spjäll, så att eventuell röklukt uttränger ur apparaten och på detta sätt lätt observeras.
I "A. L. C."-systemet suges luft med jämna intervaller från de olika rummen. Genom en sinnrik konstruktion, bestående bland annat av en selenbrygga, insatt i en strömkrets och belyst av två ljusstrålar, är så anordnat, att den minsta kvantitet rök,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
