Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1933 - A. E. Ullerstam: Om körbanekurvor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISK TIDSKRIFT
28 JAN, 1933
exakta ekvationen för en övergångskurva med ön-
skade dynamiska egenskaper. Av ekv. (l a) framgår
emellertid, att ett diagram över styrvinkelns tangent
som en funktion av båglängden och därmed också
motsvarande diagram för styrvinkeln själv har
samma form som krökningsbilden för den kurva,
som bakaxelns mittpunkt beskriver. Dessutom lig-
ger tyngdpunkten för ett motorfordon i allmänhet
så nära bakaxeln, att krökningsbilden för tyngd-
punktens kurva mycket nära sammanfaller med
Pb -kurvans. För kommande beräkningar torde det
därför vara enklast att bestämma den yttre körfilen
genom en grundkurva, som sammanfaller med kur-
van för bakaxelns mittpunkt. Är denna kurva lämp-
lig ur dynamisk synpunkt, är detta också fallet med
motsvarande tyngdpunktskurva. Den utbildas som
en cirkelbåge, i in- och utfart försedd med över-
gångskurvor, vars dynamiska betingelser mera in-
gående skola undersökas i ett senare sammanhang.
En körbanekurvas utbildning med hänsyn till en
riktig breddning.
Grundkurvan, som direkt bestämmer den yttre kör-
filen, skall uppfylla de dynamiska minimifordringarna
(se nedan). Körbanans inre begränsning bör dimen-
sioneras med hänsyn till ett konstant fritt avstånd
mellan körfilerna. De erforderliga fria spelrummen
i körbanans yttre begränsning, mellan körfilerna och
i körbanans inre begränsning betecknas med /15 /2
och /R resp. För att förenkla den matematiska be-
handlingen av problemet bör man hänföra vardera
hälften av kurvan till ett koordinatsystem.
Den yttre körfilen.
Den valda grundkurvan har ekv.
f (z0> Vo] = O
Körbanans och den yttre körfilens yttre konturer
äro parallellkurvor till den kurva, som framaxelns
mittpunkt beskriver, förskjutna måtten i-\- f-A och
\ £ /
f\ resp. i förhållande till cfenna. Härvid tänks f ram-
axeln vriden så, att dess riktning sammanfaller med
krökningsradiens i ifrågavarande punkt. Den yttre
körfilens inre begränsning däremot liksom den inre
körfilens yttre gränskurva äro parallellkurvor till
Fig. 3. Den yttre körfilens infart.
K. Y. B. = körbanans yttre begränsning.
K. L B. = " inre
Y. K. y. B. = yttre körfilens yttre
Y. K. L B.= " " inre
/. K. y. B. = inre " yttre "
/. K. 1. K.= " " inre
Fig. 4. Den yttre körfilcns utfart.
A...
grundkurvan, förskjutna måtten -~och(– + /2/resP*
De ha samma form i in- och utfart i motsats till do
ovannämnda yttre gränskurvorna. Den yttre kör-
filens form är oberoende av motorfordonets typ.
Enligt f ig. 3 äro koordinaterna för körbanans yttre
begränsning i infarten:
Z cos a
= l/o +
+
sin (a -f 6)
cos (a + 0)
där
- , ^
a = are tg ––- och 0 - are tg -
d x Qb
För utfartskurvan gälla följande koordinater
(fig. 4):
xy = x0 - l cos a - (– -f fil sin (a + 0)
\^ / l
l n\
yy = ya - l sin a -}- + fi cos (a + <9)
Den yttre körfilens inre begränsning bestämmos av
koordinaterna
.
sm a
B
cos a
(8)
där det övre tecknet gäller infart och det undre ut-
fart (se fig. 3 och 4).
Mot grundkurvans cirkelbåge svara begränsnings-
kurvor i form av cirkelbågar med följande radier:
._______ b
Ä, = vte«0 + P + - + /1
7? -J? B
^2-^o- g-
Den inre körfilen.
Körbanans inre begränsning är en kurva, parallell
med envelloppen till längdaxeln i punkten P b under
den förutsättningen, att fordonets f ramparti icke
överskrider den av grundkurvan bestämda yttre be-
gränsningskurvan till den inre körfilen, i fortsätt-
ningen kallad styrkurva. Detta innebär, att fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
