Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1933 - Victor Jansa och Claes Fischerström: Stockholms nya vattenverk på Lovön i kritisk belysning - Håkan Birke: Moderna pelardammar. Några nya metoder för pelarnas beräkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISK TIDSKRIFT
24 JUNI 1933
ined en bredd av ca 3,5 i st. f. 4,5 m. Filterutrust-
ningen, dvs. inredningen i snabbfilterna samt manö-
ver- och rörgallerierna, är alltigenom importerad.
Den torde till lägre pris ha kunnat tillverkas till åt-
minstone 50 % inom landet.
Filterregleringsapparaterna inställas för varje en-
skilt filter för hand genom f j ärrmanövrering från
maskinsalen. Lovöverket kan därför icke sägas vara
"automatiserat i största möjliga utsträckning", så-
som uppgivits i den officiella beskrivningen av
verket. Filterregleringen hade med mycket enkla
medel kunnat göras helt automatisk.
De hydrauliska ventilerna sakna visare för angi-
vande av ventilställningen på manöverbordet. Fil-
terskötaren kan därför icke kontrollera spolventilens
ställning eller rörelsehastighet, vilket dock är en av
betingelserna för att spolningen skall kunna verk-
ställas på lämpligaste sätt.
Rörsystemet vid filterbassängernas botten utgöres
av i betong ingjutna fördelningsrör av gjutjärn, för-
sedda med munstycken av bakelit med slitsar. Då
vattnet passerar genom dessa rör, har det ännu icke
befriats från sina rostbildande egenskaper. Vad äm-
nar man göra, när spolvattenfördelningen blir ojämn
på grund av rörens igenrostning eller slitsarnas igen-
täppning med rostflågor?
Nämnda rörsystem kunde hava utförts av koppar
och anordnats lätt åtkomligt strax ovanför bas-
sängernas botten. Trots det lämpligare utförandet
hade kostnaden för rörsystemet kunnat reduceras
med ca 50 %, frånsett att det därvid hade kunnat
utföras helt och hållet av svenskt material och av
svenska arbetare.
Med det ovan anförda hava vi behandlat det vä-
sentliga av vattenverkets detaljutformning. Åtskil-
ligt skulle kunna tilläggas beträffande mindre vik-
tiga enskildheter, men det skulle föra för långt att
här beröra även dem.
Kostnaden för reningsverket på Lovön har enligt
uppgift uppgått till 4,62 mill. kronor.
I 1929 års förslag, som utgjorde föremål för de
sakkunnigas bedömande, beräknades anläggnings-
kostnaden för reningsverket till 3,73 mill. kronor. I
denna summa ingick kostnaden för vid anlägg-
ningens utförande icke installerat reservmaskineri,
vilken jämte kostnaden för tillhörande byggnad be-
räknas uppgå till minst 300 000 kronor. Den verk-
liga anläggningskostnaden för reningsverket har så-
lunda blivit ca 1,2 mill. kronor högre än den i 1929
års förslag beräknade.
Vi hava kommit till den uppfattningen, att genom
iakttagande av ovan framförda synpunkter Lovö-
verket - oavsett en viss fördyring, som uppstått för
yttre arbeten - med bibehållet förstklassigt utfö-
rande borde ha kunnat utföras inom ramen för den
år 1929 beräknade kostnaden, eller ca 3,4 mill. kronor.
En betydande del av filterutrustningen hade där-
jämte med fördel kunnat tillverkas inom landet.
De redan gjorda merutläggen kunna tyvärr icke
återvinnas. Däremot bör det vara möjligt att me-
delst jämförelsevis lätt genomförda modifikationer
av den utförda anläggningen avsevärt nedbringa
driftkostnaderna. Vidare synes det vara möjligt att
därvid icke oväsentligt öka anläggningens kapaci-
tet, vilket innebär, att den kommande utvidgningen
bör kunna uppskjutas.
Ifråga om de här framförda anmärkningarna utgör
Lovöverket tyvärr icke ett isolerat fall. Flera i Sve-
rige under de senare åren utförda vattenverk äro på
liknande sätt i väsentliga delar projekterade av le-
verantörer, stundom t. o. m. utan inbördes konkur-
rens. I åtskilliga fall har anläggningskostnaden bli-
vit högre än vad som erfordrats, och i många fall
förefinnas vattenreningstekniska brister.
För att öka möjligheterna för försäljning kunna
leverantörerna vanligen erbjuda all för ett vatten-
verks utrustning erforderlig materiel och därjämte
"gratis" konstruktionsritningar, även till anlägg-
ningens byggnadstekniska delar, vilka de dock icke
alltid kunna utforma på lämpligaste sätt. Varje le-
verantör föreslår helt naturligt i regel endast egna
fabrikat eller av honom förda apparater. En viss
leverantör kan måhända leverera en utmärkt ut-
rustning för en viss del av vattenverket, under det
att en annan leverantör kan erbjuda bättre anord-
ningar för andra delar av anläggningen. Varför icke
efter sakkunnig projektering utlysa konkurrens om
varje på lämpligt sätt avgränsad del av utrust-
ningen? Endast därigenom kan den färdiga an-
läggningen bliva den tekniskt och ekonomiskt bästa
möjliga.
Man kan icke klandra leverantörerna för här på-
pekade missförhållanden. Ansvaret härför ligger
huvudsakligen hos beställaren.
Ett frångående av det ovan berörda irrationella
tillvägagångssätt, som alltför ofta fått förekomma
vid planläggningen och utformningen av mera kom-
plicerade tekniska anläggningar, är starkt av beho-
vet påkallat, synnerligast när det gäller kommunala
anläggningar, där det allmännas intressen direkt
beröras.
MODERNA PELARDAMMAR.
NÅGRA NYA METODER FÖR PELARNAS BERÄKNING.
Av ingenjör HÅKAN BIRKE.
Att giva en med elasticitetsläran fullt överens-
stämmande lösning av spänningstillståndet för pe-
larna i en p elär damm låter sig i allmänhet inte göra.
Visserligen äro belastningsförhållandena enkla, i det
att endast vilande belastningar ifrågakomma, men å
andra sidan är i regel pelarnas form så oregelbunden,
att mer eller mindre approximativa lösningar måste
tillgripas. De sista åren ha dock beräkningsmeto-
derna avsevärt förbättrats, så att numera spännings-
bestämningen för en dammpelare i noggrannhet väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
