Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1933 - Motortrafikens andel i kostnaderna för väghållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
TEKNISK TIDSKRIFT
28 OKT. 1933
såsom tidigare skett, lämnar bidrag till nyanläggning
av vanlig landsväg."
De ovan anförda synpunkterna vilja 1931 års väg-
och brosakkunniga biträda. Den föreslagna bidrags-
fördelningen mellan olika vägkategorier har dock
icke närmare prövats av de sakkunniga. För ny-
anläggning av vägar kan f. n. uppskattas åtgå ett
belopp av minst 12 mill. kronor. Med den av 1929
års vägsakkunniga föreslagna fördelningen skulle
staten härav erlägga 50 % eller 6 mill. kronor. Här-
till kommer statens bidrag till ödebygdsvägarna,
f. n. 1,2 mill. kronor, vadan de totala bidragen från
staten till nybyggnader borde utgöra 7,2 mill. kronor.
Jämföres härmed de anslag, som riksdagen år 1933
beviljat, sammanlagt 3,62 mill. kronor, framgår, att
statens bidrag till vägbyggnader f. n. icke står i rätt
proportion till statens intresse därav enligt den upp-
fattning, som framlagts av 1929 års vägsakkunniga
rörande en skälig kostnadsfördelning, och vilken upp-
fattning i stort sett även delas av 1931 års väg- och
bro sakkunniga.
Huru de av 1929 års vägsakkunniga föreslagna
procentsiffrorna för kostnadsfördelningen inverka på
den totala kostnadsfördelningen mellan parterna är
beroende på, hur byggnadsarbetena fördelas på olika
grupper, vilket är växlande och svårt att över skåda.
Det synes därför önskvärt, om vissa förenklade
principer för en bidragsfördelning i stort kunde
fastställas. De sakkunniga ha närmare diskuterat
olika möjligheter i detta avseende och vilja föreslå
följande:
1. Bidrag av automobilskattemedel bör icke utgå
till byggande av ödebygdsvägar, enskilda utfarts-
vägar, tillfartsvägar till inlandsbanan och enkla
bygdevägar.
2. Till totalkostnaden för samtliga övriga väg-
byggnader bör staten bidraga med 10 %, analogt
med statsbidraget till barmarksunderhållets grund-
kostnad. Övriga 90 % uppdelas mellan vägdistrik-
ten och motortrafiken, 15 % såsom vägskatt och
75 % av automobilskattemedel, dvs. med något
större andel på vägdistrikten än som motsvarar
deras andel av trafikarbetet på vägarna. Denna
kostnadsfördelning är möjligen väl gynnsam för väg-
distrikten med hänsyn till de stora lokala fördelar,
som äro förbundna med nya vägar. Det kan sålunda
ifrågasättas, om icke vägdistriktens procentuella an-
del borde vara något större, och motsvarande minsk-
ning göras på automobilskatteandelen. Denna fråga
kan göras till föremål för ytterligare överväganden.
De sakkunniga vilja dock vid behandlingen av före-
liggande uppgift, som gäller att angiva motortrafi-
kens skäliga andel av kostnaderna, hålla sig på den
säkra sidan och räkna därför med, att automobil-
skattemedlens andel av kostnaderna för nybyggnad
bör sättas till i genomsnitt 75 %.
Såsom av det tidigare framgår äro, förutom häst-
trafiken och motortrafiken, även gångtrafiken och
cykeltrafiken intresserade parter. Hästtrafiken och
gångtrafiken äro av utpräglad lokal natur, varför
deras kostnader skäligen böra bestridas av väg-
skattemedel. Enär avlägsnandet av cykeltrafiken
från körbanan även är till stort gagn för automobil-
trafiken, synes det riktigt, att automobilskattemedel
få användas för anläggning av cykelbanor och cykel-
vägar. Dylika anordningar för cykeltrafikens befräm-
jande draga relativt små kostnader, varför denna
fråga icke är av den räckvidd, att den har nämnvärd
inverkan på den föreliggande uppgiften.
Automobilskattemedel till städerna.
Enligt gällande författningar erhålla städerna bi-
drag av automobilskattemedel till förbättring och
underhåll av städernas för automobiltrafiken viktiga
vägar och gator, i första rummet städernas infarts-
vägar. Av kungl. maj:ts proposition nr 174 år 1932
finnes följande beräkning av städernas totala kost-
nader för denna kategori av städernas gator och
vägar samt dessa kostnaders fördelning på automo-
bilskattemedel och städernas egna skattemedel åren
1930-1933.
År 1930 År 1931 År 1932 År 1933
mill. kr. mill. kr. mill. kr. mill. kr.
Bilskattemedel (ordinarie
och utjämningsandel) .. 8,3 8,9 10,6 11,7
’Städernas egna skatteme-
del ................... 5,5 5,9 7,1 7,8
Summa kronor: 13,8 14,8 17,7 19,5
Städernas behov av automobilskattemedel till för-
bättring och underhåll av vägar och gator kan icke
bedömas utan en ingående och omfattande under-
sökning, en undersökning, som de sakkunniga anse
falla utanför sitt uppdrag. Emellertid vilja de sak-
kunniga framhålla önskvärdheten av, att en sådan
utredning kommer till stånd. Eljest torde icke möj-
lighet förefinnas vare sig till en skälig och rätt-
vis uppdelning av bilskattemedel mellan städer och
landsbygd eller de olika städerna emellan. En dylik
utredning borde omfatta icke blott de generella reg-
lerna för bidragstilldelningen till städerna utan även
innehålla en undersökning om behovet för varje
stad i riket. Enligt de sakkunnigas uppfattning
borde en dylik undersökning med det snaraste verk-
ställas i samråd med representanter för olika in-
tresserade parter.
Storleken av bidragen till städerna av automobil-
skattemedel kunna de sakkunniga sålunda icke be-
döma ur synpunkten av behovet för städerna av
dylika bidrag. De sakkunniga vilja i det följande
söka bedöma den skäliga storleken av dessa bidrag
enligt andra grunder.
Statistik över motorfordonsbeståndet i städerna
saknas. En någorlunda riktig uppfattning om antalet
stadsbilar kan dock erhållas av uppgifter rörande
fordonsskatten, som bokföres åtskild för städer och
landsbygd. Under budgetåret 1931/1932 inflöto från
städerna ca 9,0 mill. kr., från landsbygden ca 9,2
mill. kr. i form av fordonsskatt, varav den slut-
satsen torde kunna dragas, att stadsbilarna utgöra
ungefär hälften av det totala bilbeståndet.
En viss del av stadsbilarnas körning utföres på
landsbygden. Ju större staden är, dess större andel
av stadsbilarnas körning faller inom staden. Vore
staden oändligt stor, skulle all körning ske inom
staden, vore den mycket liten, skulle all körning
ske på landsbygden. Stadens storlek inverkar så-
lunda på den andel av körningen, som stadsbilarna
utföra på landsbygden. Genom dylika övervägan-
den, genom studium av trafikräkningsresultaten samt
med ledning av statistiken över städernas folkmängd
hava de sakkunniga kommit till den slutsatsen, att
stadsbilarna i genomsnitt för hela landet till 20 å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
