Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1933 - Ragnar Sondén och Åke Lindgren: Några driftsresultat vid Borås nya vattenledningsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
TEKNISK TIDSKRIFT
25 NOV. 1933
följande filterna tunga gelatinösa flockar, vilka
endast med svårighet och med användande av stora
spolvattenmängder kunde avlägsnas. Det är tyd-
ligen fråga om bildning av komplexa salter
mellan kalken och det aluminiumhydrat, som med-
följer till filterna. - F. ö. avsatte sig en mindre
mängd kalk i själva filterbädden. Med anledning
därav ändrades kalktillsättningen, så att kalken i
stället tillföres renvattnet i kanalen vid filternas ut-
lopp. En obetydlig mängd olöst kalk har avsatt sig
dels vid utloppet ur nämnda ren vattenkanal, dels
på bottnen av renvattenbassängen. Någon flock-
bildning på ytan av filterna har sedan ej före-
kommit.
För upplösning av den till renvattnet tillsatta
kalken erfordras givetvis en viss tid. Man kan där-
för antaga att renvattnets grumlighet ökas genom
kalktillsatsen. Detta bekräftas även av vid vatten-
verket gjorda grumlighetsmätningar (medelst Hel-
lige’s Turbidimeter). Grumligheten hos det fällda
och filtrerade vattnet är vid utloppet ur filterna
praktiskt taget - 0. Tillsättes så mycket kalk, som
erfordras för att höja pH-värdet till ca 8 (f. n. ca
15 mg CaO pr liter), ökas grumligheten i renvattnet
i ledningsnätet vid vattenverket till ca 2. Någon
praktisk olägenhet utgör dock knappast denna ökade
grumlighet. - Vid tillsats av 10 mg CaO pr liter,
varvid ett pH-värde av ca 7,5 erhålles, förblir ren-
vattnets grumlighetsgrad praktiskt taget = 0.
Frågan om användning av svensk kalk har varit
föremål för undersökning. Tidigare ha prov er-
hållits av olika slag av sådan kalk, vilka dock inne-
hållit en mängd större eller mindre klumpar och
som icke lämpat sig för torrdosering. På senaste
tiden har emellertid anskaffats ett parti svensk kalk
(Oaxens kronkalk) av ungefär samma finhet som
den tyska marmorkalken (2,10 % återstod på sikt
nr 70). Kalkens färg har dock varit något gråare
än den tyska kalken. Försök att dosera denna kalk
i torrdoseringsapparat har givit gynnsamt resultat.
Någon tendens hos kalken att bilda klumpar eller
att hänga upp sig på silons eller apparatens väggar
har ej förmärkts. Något tekniskt hinder synes alltså
ej föreligga för torrdosering av den svenska kalken
- åtminstone vad beträffar de i Borås använda
apparaterna. Den svenska kalken innehåller emeller-
tid en relativt stor procent olösliga ämnen (enligt
analys 3,16 %). En del därav kan dock kvarhållas
genom silning, medan resten medföljer till renvatten-
behållaren och rörnät. På grund härav synes det
knappast vara tillrådligt att, då det gäller tillsats
till renvatten, använda den svenska kalken, som
f. n. finnes i handeln, för torrdosering.
För upplösning av kemikalierna tillsattes till en
början råvatten, som uppfordrades med en särskild
pump. Sedan kalken börjat tillsättas det filtrerade
vattnet, användes emellertid renvatten för upplös-
ning av såväl kalk som aluminiumsulfat. Vatten-
åtgången pr doseringsapparat utgör ca 0.3, l/s. Här-
till kommer en viss mängd vatten, som åtgår för
drift av en vattenejektor, som inbyggts i kalkled-
ningen från doseringsapparaten. - Tidigare an-
vändes en särskild pump för pumpning av bland-
ningen av kalk och vatten till renvattenkanalen;
denna pump jämte tryckledningen av l" kopparrör
stoppades igen på 2 å 3 veckor. Därför har koppar-
ledningen utbytts mot en l1^" gummislang och
pumpen har ersatts med en vattenejektor. Den
totala vattenåtgången pr doseringsapparat med ejek-
tor utgör f. n. ca 900 m3 pr månad. Enär vatten-
verket endast drives ca 18 timmar pr dygn, mot-
svarar denna vattenmängd ca 0,5 l/s. Denna vatten-
mängd är givetvis oberoende av vattenproduktionen.
Av ovanstående framgår att torrdosering av alu-
miniumsulfat enligt den metod, som användes i
Borås, ej erbjuder några svårigheter eller olägen-
heter. I fråga om kalken ställer sig saken något
annorlunda, i det att man är hänvisad till tysk vara
(möjlighet förefinnes att i nödfall använda svensk
kalk). Vidare måste man räkna med smärre avsätt-
ningar av grövre kalkkorn i bassänger och ledningar.
Ehuru torrdoseringen givetvis är billig i anläggning
samt bekväm i driften, kan man dock med hänsyn
till nämnda omständigheter ifrågasätta huruvida våt-
dosering (av kalkvatten) i visst fall ej är att före-
draga. - För små anläggningar föreligger ännu ett
skäl emot torrdoseringen, nämligen den relativt stora
renvattenåtgången för upplösning av kemikalierna
efter doseringen. I Borås är vattenåtgången för do-
seringsapparaterna större än spolvattenmängden för
filterna (1,7 resp. 1,3, % av den levererade vatten-
mängden). Med ökad vattenproduktion minskas ju
detta förhållande, enär vattenmängden för upplös-
ning av kemikalierna är praktiskt taget konstant,
medan spolvattenmängden ökas med ökad belast-
ning å filterna. Om man för små anläggningar ej kan
ordna torrdoseringen så att kemikalierna utan före-
gående upplösning i vatten kunna tillsättas rå- resp.
renvattnet, bör givetvis våtdosering tillgripas.
Ett kategoriskt utdömande av våtdoseringen är
därför enligt vår mening ej befogat.
2. Koagulering och fällning.
Medan koagulering och fällning tidigare betraktats
såsom ett begrepp, har man på senaste tiden börjat
inse, att det gäller två skilda problem, som visser-
ligen är o beroende av varandra, men som böra stu-
deras var för sig.
Koaguleringen eller flockbildningen bör givetvis
ordnas så att man med användande av minsta möj-
liga kemikaliemängd erhåller ett tillfredsställande
resultat. Enär de olika vatten, som användas för
vattenledningsändamål, ha mycket varierande sam-
mansättning och egenskaper, kan någon generell re-
gel ej uppsättas. Dock synes det, som skulle man
i allmänhet erhålla det bästa resultatet genom lång-
sam omrörning i särskilda koaguleringskammare.
Tillväxten av flockar genom omrörning är f. ö. ett
inom den fysikaliska kemien bekant fenomen. I
praktiken bekräftas satsen särskilt genom erfaren-
heter från U. S. A.
I Borås vattenledningsverk har för varje fällnings-
bassäng byggts en koaguleringskammare, rymmande
ca 140 m3, motsvarande en teoretisk uppehållstid vid
full belastning av 40 min.
Fällningsmedlet (aluminiumsulfat) tillsattes råvatt-
net på pumparnas sugsida, varigenom effektiv bland-
ning erhålles. Vattnet passerar så genom en ca 60
m lång tryckledning (400 mm diam.) och inledes i
koaguleringskamrarna vid ena sidan. Härvid upp-
står en roterande rörelse hos vattnet; denna rotation
förmår dock icke hålla samtliga bildade flockar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
