Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1933 - Karl Sundberg: Elektriska och andra geofysikaliska metoders användning inom väg- och vattenbyggnadsfacket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 DEC. 1933
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
137
som skillnaden mellan jordbetäckningens genom-
snittliga ledningsmotstånd och det fasta bergets,
vilket givetvis försvårar den elektriska jorddjups-
bestämningen.
Det torde framgå av det sagda, att de elektriska
metodernas tillämpning för grundundersökningar be-
står dels i uppsökande och kartering av "trasigt
berg" och dels i jorddjupsbestämningar. För lösande
av båda dessa problem användas i allmänhet s. k.
potentialmetoder, som kännetecknas därav, att elek-
trisk ström nedsändes mellan tvenne elektroder, be-
stående av i marken nedstuckna järnspett e. d.,
varpå den elektriska spänningsfördelningen under-
sökes utefter elektrodernas förbindelselinje eller ut-
efter en linje vinkelrät däremot. Ett vanligt arrange-
mang, det s. k. fyrelektrodförfarandet, illustreras av
fig. 7.
Utföres en mätning över elektriskt homogent om-
råde, erhålles det spec. elektriska ledningsmotstån-
det g vid mätningar enligt detta förfarande ur for-
y
meln Q = 2 n . a -. där V är potentialdifferensen mel-
lan elektroderna 2 och 3 samt l styrkan hos den
mellan elektroderna l och 4 skickade strömmen.
Varierar ledningsmotståndet med djupet, erhålles
approximativt det genomsnittliga ledningsmotståndet
till djupet a. Utföres sålunda en serie bestämningar
inom ett större område med konstant elektrod-
avstånd a, kunna motståndsprofiler eller ekvimot-
ståndskurvor konstrueras, ur vilka exempelvis tra-
siga bergartszoner kunna lokaliseras. Som exempel
på resultat av dylika undersökningar må anföras
motståndsprofiler över en sönderbruten vatten-
förande granitzon, fig. 8 (3). Mätningen är utförd
i södra Kalifornien, varvid den trasiga zonen karte-
rades och därigenom kunde undvikas vid anläggan-
det av en akvedukt till Los Angeles. Den nämnda
zonen utgör ej endast en dålig byggnadsgrund, utan
är därjämte av naturliga skäl särskilt utsatt vid
jordbävningar.
Kartering av de lösa jordlagrens och berggrundens
elektriska ledningsmotstånd på beskrivet sätt är av
betydelse även vid projektering av rörledningar,
ävensom undersökning rörande befintliga ledningars
korrosion.
Ju större markens fuktighetshalt är och ju mer
lösta salter det i de lösa jordlagren inneslutna
vattnet innehåller, dess mer angripas nämligen
i marken nedlagda rörledningar av korrosion. De
a
a
Q) = Strörnkälla.
. = Elektroder.
Potentialfallet mellan 2 och 3
Fig. 7. Fyrelektrodsförfarandet. Skenbara spec. led-
ningsmotståndet g erhålles genom uppmätning av spän-
ningsfallet V och totala strömstyrkan 7 enligt formeln
Q = 2 n , a . .
1100
900
700
500
300
-*\100’\*-
tttt+tt^
Fig. 8. Trasig granitzon i Kalifornien, indicerad genom
det låga spec. ledningsmotståndet.
angivna egenskaperna hos korrosiv mark betyder,
av tidigare anförda skäl, att densamma även har
god elektrisk ledningsförmåga, vilket även experi-
mentellt fastslagits genom en mängd, särskilt i
Amerika utförda bestämningar. Som exempel må
anföras en undersökning av trenne Texas j ordarter,
l, 2 och 3 med en fuktighetshalt av resp. 17,0 %,
22.3, % och 24,8 %. Motsvarande spec. elektriska
motstånd utgjorde l 480, 635 och 560 ohmper cm-kub.
Jordarten l åstadkom praktiskt taget ingen korro-
sion, 2 och 3 däremot synnerligen kraftig. Huvud-
orsaken till att ingen korrosion äger rum i en rör-
ledning i jord med högt elektriskt motstånd är den,
att den i samband med korrosionen på grund av den
kemiska omsättningen uppstående elektriska lik-
strömmen ingår i rörledningen, där markmotståndet
är högt, och lämnar ledningen, där motståndet är
lågt, varest även korrosionen är ojämförligt starkast.
Det finnes flera exempel på att rörledningar blivit
fullständigt sönderfrätta på ett å två år inom delar
nedlagda i mark med lågt motstånd, under det rör-
ledningen i övrigt förblivit fullkomligt oskadd. Elek-
triska undersökningar ha sålunda en trefaldig upp-
gift, då det gäller skydda rörledningar mot korro-
sion. Dels bör en kartering av markytans elektriska
motstånd ske, innan rörledningens sträckning fast-
ställes, så att områden med lågt markmotstånd
kunna så vitt möjligt undvikas. Vidare kunna
redan befintliga ledningar mest ekonomiskt skyddas,
(exempelvis genom ett yttre hölje eller genom lämp-
lig bestrykning) om dylikt skydd inskränkes omfatta
sådana delar av ledningen, som befinna sig i mark
med lågt motstånd. Slutligen kan eventuellt in-
trädande korrosion tidigast upptäckas och förebyg-
gas genom möjligast kontinuerlig undersökning, hu-
ruvida och var, i samband med begynnande korro-
sion uppträdande elektriska strömmar uppstå.
En annan synnerligen intressant användning av
motståndskartering må nämnas, ehuru den strängt ta-
get icke faller inom väg- och vattenbyggarens utan
elektroteknikens fack. Jag syftar på de elektro-
magnetiska vågornas utbredning samt på bestämning
av kraftledningars självinduktion. Vid studiet av
båda dessa problem har alltför liten hänsyn hittills
tagits till variationer i markens ledningsförmåga.
Det är ju bekant, att elektromagnetiska vågors dämp-
ning är mindre ju mindre elektriska ledningsmotstån-
(Jet är hos den yta, över vilken vågorna framgå, viU
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
