Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 27 jan. 1934 - Kolmarknaden vid årsskiftet. Återblick och framtidsutsikter, av Bn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KOLMARKNADEN VID ÅRSSKIFTET.
ÅTERBLICK OCH FRAMTIDSUTSIKTER.
Redan i fjolårets marknadsöversikt konstaterades att man beträffande de engelska kolexportmarknaderna fick gå tillbaka till 1929 för att finna en motsvarighet till då rådande fasthet, samt att produktionssiffrorna inom den tyska järn- och kolindustrien för första gången på länge åter voro på väg uppåt. I stort sett kan man säga att 1933 motsvarat förväntningarna på en konjunkturförbättring inom kolindustrien. Visserligen har den engelska kolbrytningen icke fullt nått upp till 1932 års siffra, men denna minskning faller helt på första halvåret, och på senare tid har veckobrytningen visat ständigt stegrade siffror. Totalproduktionen har sålunda utgjort omkring 216 mill. ton mot 217 mill. ton 1932. Undersöker man huru dessa kvantiteter fördelats på hemmamarknad och export, finner man, att exportsiffran 1933 överstiger motsvarande siffra för 1932 med cirka 500 000 ton. Hemmamarknaden är alltså helt ansvarig för produktionsminskningen. Detta kan ju förefalla egendomligt i betraktande av den förbättring, som otvivelaktigt inträtt för vissa engelska industrier, icke minst järnindustrien, och som borde tagit sig uttryck i ökad kolkonsumtion, men förklaringen ligger sannolikt i minskad förbrukning för husuppvärmning på grund av föregående vinters relativt milda väderlek.
I Tyskland har den allmänna konjunkturförbättringen avspeglat sig i ständigt stegrade produktionssiffror för kolindustrien. Här liksom i England torde järnindustriens ökade sysselsättning kraftigast bidragit därtill. Att en konjunkturförbättring i Tyskland skulle bliva mera märkbar än i England är fullt naturligt, enär tillbakagången i kolbrytningen procentuellt sett varit betydligt mycket större i det förra än i det senare landet. Produktionssiffrorna för kol ha också stigit med ca 6 % eller från 104 mill. ton 1932 till omkring 110 mill. ton 1933. Siffrorna för kokstillverkningen visa ändå något vackrare ökning eller ca 7 % från 19 mill. ton 1932 till ca 20,5 mill. ton 1933. Synnerligen anmärkningsvärt är, att Tyskland, som hårt lidit av det engelska pundets depreciering, icke blott kunnat hävda utan t. o. m. höja exportsiffrorna för kol och koks. I och med den prisstegring, som på sistone inträtt på de engelska marknaderna, har dock någon förbättring i de tyska exportpriserna ägt rum.
Att läget inom den polska kolindustrien icke varit lika tillfredsställande som i England och Tyskland är ganska naturligt. Polen har ju icke en inhemsk marknad i samma utsträckning som Tyskland att falla tillbaka på, och den ökade avsättning som England tack vare ett flertal handelsavtal kunnat betinga sig, har betytt motsvarande minskad avsättning för polska kol. Nedgången i brytningssiffrorna måste under sådana förhållanden anses måttlig. Den utgjorde under årets 11 första månader ca 1,8 mill. ton eller omkring 7 % jämfört med 1932. I samband med den minskade avsättningen på de skandinaviska länderna ha de polska kolen sökt ersättning på andra marknadsområden. Exporten till Frankrike och medelhavsländerna har ökat, och de polska kolen ha trängt fram ända till Egypten. Rena bytesaffärer ha även kommit till stånd mellan Polen och Italien samt Tjeckoslovakien. Sålunda har Polen beställt ett par oceanångare från Italien, för vilka betalning skall erläggas i form av leverans av 1,6 mill. ton kol under loppet av 4 år. Betecknande för de nu rådande abnorma handelsförhållandena är, att engelska kol med fördel exporteras till Danzig, samtidigt som polska kol över Danzig i stor utsträckning skeppas till Irland, som på grund av tvistigheterna med England åsatt engelska kol en importtull av 5/- per ton.
Övriga kolproducerande länder i Europa uppvisa stegrade produktionssiffror. Sålunda torde den franska årsbrytningen hava ökat med cirka l mill ton eller omkring 2 %. I Belgien har stegringen varit avsevärt större eller mellan 3 och 4 mill. ton, beroende på att strejk rådde i vissa produktionsdistrikt under två månader 1932. Holland och Saar hava väl hävdat 1932 års siffror, och Ryssland och U. S. A. visa avsevärd ökning. Den sammanlagda världsproduktionen 1933 torde därför komma att uppvisa en icke obetydlig ökning jämfört med 1932, vilket givetvis sammanhänger med den konjunkturförbättring, som trots allt ägt rum.
I Frankrike och Belgien ha restriktionerna beträffande importen av kol ytterligare skärpts under 1933, i det att importkvoterna undan för undan sänkts, varjämte importtull införts. I Belgien utgår denna tillsvidare med 10 frcs per ton. I samband med nu pågående förhandlingar mellan de tyska och belgiska regeringarna beträffande en reglering av importen av tyska kol till Belgien under 1934, väntas denna tull emellertid åter bliva upphävd. Stora kollager kvarligga fortfarande i de flesta produktionsländerna, men en sakta nedåtgående tendens är märkbar.
År 1933 har varit ovanligt lugnt med hänsyn till förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare inom samtliga europeiska kolgruveindustrier. I England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
