Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 10 febr. 1934 - Tids- och arbetsstudier inom industrien (forts.), av Tarras Sällfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
10 FEBR. 1934 TEKNISK TIDSKRIFT 45
9. Framtagning av verktyg vid dagliga arbetstidens början.
10. Inläggning av verktyg vid arbetstidens slut.
11. Ombyte av slitna verktyg.
12. Slipning av verktyg.
13. Väntan vid slipskiva.
14. Väntan på traverskranar etc.
15. Hämtning av hjälparbetare.
Förlusttider i samband med arbetaren, för vilka denne skall ha ersättning.
1. Personliga behov.
2. Samtal med överordnade.
3. Iordningställande av arbetssedel (om detta göres av arbetaren själv).
4. Mottagning av arbetslön.
Förlusttider, för vilka arbetaren icke skall ha ersättning.
1. Försenad ankomst.
2. För tidig avslutning av arbetet vid arbetstidens slut.
3. Egenmäktig förlängning av fastställda arbetspauser.
4. Personlig underhållning med andra arbetare.
5. Genom grovt slarv orsakat uppehåll i arbetet.
Förlusttiderna kunna variera mycket inom olika tillverkningsavdelningar och även för olika typer av arbeten inom samma avdelning. Det är viktigt, att ett noggrant studium göres av dessa förlusttider, så att riktiga procentuella tillägg bestämmas för olika avdelningar och olika huvudtyper av arbeten. Då vissa förlusttider ej förekomma dagligen, är det nödvändigt, för att riktiga procenttillägg skola erhållas, att en särskild förlusttidsstudie tages, som i allmänhet bör sträcka sig över en hel arbetsvecka. Denna del av tidsstudiearbetet har ofta ej tillräckligt beaktats vid företagen, varför förlusttidstilläggen blivit mindre noggranna. Sålunda finnas företag, som exempelvis begagna sig av ett gemensamt förlusttidstillägg på 15 % för alla avdelningar, medan det verkliga tillägget kanske för en avdelning eller en typ av arbeten borde varit 20 % och för en annan 8 %.
I allmänhet kan man säga, att ju högre det verkliga förlusttidstillägget blir för ett arbete eller en avdelning, desto sämre är denna organiserad, enär många av dessa förlusttider kunna elimineras, exempelvis genom en bättre planering av arbetet. Så kan det till exempel vid förlusttidsstudier i en avdelning visa sig, att arbetarna få ägna mycken tid åt att vänta på en traverskran, och det bör då övervägas, om det ej lönar sig att göra en förbättring av transportförhållandena inom avdelningen för att inbespara denna förspillda tid.
Trötthetstiliägg.
Vid vissa typer av arbeten, som äro särskilt tröttande, är det nödvändigt för att en rättvis ackordssättning skall uppnås, att ett särskilt trötthetstillägg göres till den produktiva tiden för arbetet för att täcka de vilopauser, som bliva nödvändiga för arbetaren. Så användes exempelvis vid ett företag ett trötthetstillägg på 5 % för svetsningsarbeten, vilka ju äro tröttande för ögonen, samt för arbeten i smedjan. I ett gjuteri göres ett särskilt tillägg av 5-10 % för olika typer av handformning samt ett tillägg av 20 % för maskinformning.
Vid många av de vanligen förekommande typerna av arbeten vid maskiner inom industriföretag av skilda slag behöver intet särskilt trötthetstillägg användas, enär arbetaren får tillfälle till vila, då maskinen arbetar och inga handgrepp behöva utföras.
Utmärkt skicklighet, normal intensitet, normala förhållanden.
Normal skicklighet, normal intensitet, normala förhållanden.
A B
Dålig skicklighet, normal intensitet, normala förhållanden.
![]() |
Fig. 8. Effektivitetsplan för arbetare med olika skicklighet. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>