Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen / 51 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 10 febr. 1934 - Tidskriftsnytt inom mekaniska och elektriska facken, av Frithiof Holmgren - Svenska ingenjörsklubben i New York, av Eric Rockström

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

10 FEBR. 1934 TEKNISK TIDSKRIFT 51

vändes överlapp med dubbel kälsvets för att utjämna krympning från stumsvetsarna. Besparingen i vikt gentemot nitad konstruktion med samma lastdryghet är 32,6 %. (G. Wahl, Schiffbau, h. 22, s. 394.)

Asea har för generatorer till Vargön utfört helsvetsade bärbalkar två för varje generator, som skola uppbära 870 t. Materialet är glödgad ångpanneplåt med brottgräns 38-44 kg/mm² och förlängning 22 % på normal mätlängd. Livplåtarnas (2 st.) tjocklek är 50 mm och flänsarnas 60 mm. Aseas elektroder med 47 kg/mm² brottgräns och 35 mm förlängning, mätt enligt Aseametoden, användas. Elektroddiameter huvudsakligen 7 mm. Alla svetsar utföras horisontalt med 5 mm elektrod för bottensträngen och 7 mm för resten. Svetsarna ha avlyssnats med stetoskop. (M. Åkeson, Aseas tidning, h. 12, s. 178.)

Tidigare har man ansett 2-3 mm plåttjocklek vara minimum för bågsvetsning. AEG har konstruerat ett svetsaggregat för 15-160 A, varmed man kan svetsa elektroder med 1,5-4 mm diameter. Den högre strömstyrkan får blott användas intermittent. Härmed kan man svetsa plåt från 0,7-1 mm och uppåt till 3 mm utan avbrott med 2,5 mm elektrod. Vikten är 130 kg och anslutningsvärdet 4 kW. Aggregatet lämpar sig särskilt för hantverkare. (W. Ktirsehner, ZVDI, h. 49, s. 1316.)

Med automatisk bågsvetsapparat (automatisk matning av elektrod mot arbetsstycket samt av elektrodhållaren längs svetsen) höjes utnyttningsfaktorn hos svetsaggregatet från 30 % vid handsvetsning upp till 95 %. Ipsoweldapparaten består av en liten med motor försedd vagn, som uppbär svetshuvud och trådhaspel, som löper på en på arbetsstycket placerad skena. Elektroden matas med två par rullar drivna med motor reglerad med snabbregulator, som påverka magnetiska kopplingar. Svetshuvudet väger 44 kg. Såväl obelagda och belagda metallelektroder som kolelektroder kunna användas. (R. Sandelowsky, Aseas tidning, h. 12, s. 182.)

En portabel punktsvetsmaskin har konstruerats i form av en tång, som drives med tryckluft och som särskilt funnit användning vid karosserier. Luften tages från nithammarledningar. Tunnplåt svetsas på 1 s. En omformare lämnar ström av låg spänning till elektroderna av specialkoppar. (K. Ruppin, ZVDI, h. 50, s. 1340.)

Frithiof Holmgren.

SVENSKA INGENJÖRSKLUBBEN I NEW YORK.

Under år 1933 har The American Society of Swedish Engineers flyttat in i nya lokaler i centrum av Manhattan. Föreningen räknar sin upprinnelse från 1887 och bär sitt nuvarande namn sedan 1890. Sedan 1907 och till nu har den haft sina lokaler vid Hicks Street i Brooklyn. Genom den pågående förskjutningen av Cityområdet på Manhattan allt längre norrut har emellertid behovet av centralt belägna lokaler småningom blivit allt starkare. Föreningen har emellertid nu löst frågan genom att hyra lokaler vid 51 gatan mitt emot Rockefeller Center, samtidigt som

Fig. 1. Klubbens exteriör.

den trots rådande förhållanden lyckats erhålla en säker hyresgäst i sin gamla fastighet.

Föreningen, som nu räknar ca 450 medlemmar, är av stor betydelse för de svenska teknikerna’ i Förenta staterna och för deras relation till hemlandet. I det sammanhanget bör kanske särskilt omnämnas den av föreningen instiftade John Ericsson-medaljen, som år 1926 tilldelades prof. Svante Arrhenius och som senare även givits till dr E. F. W. Alexanderson för hans insatser inom radiotekniken. Under de månader, som förflutit, sedan föreningen tog sina nya lokaler i bruk, har dess energiska ledning, i vilken främst torde omnämnas ordföranden, Karl P. Billner, sekreteraren Ivar Carlsten och klubbmästaren John Rapp, kunnat glädja sig åt ett alltjämt ökat intresse för föreningen och en livlig uppskattning av klubbrörelsen.

Fig. 2. Stora hallen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>