Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 24 mars 1934 - Äro gasverk nationalekonomiskt berättigade i Sverige? av J. von Sydow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
belastningsspetsarna vid elverken, även om gasverkens
belastning överflyttades till dessa, liksom hittills
skulle infalla kl. 16-17.
För att beräkna den erforderliga effekten vid
utnyttjandet av 535,8 mill. kWh för värmeändamål
läggas förbrukningsförhållanden under december månad
till grund, dock med bortseende från den 23 och 24
december, då gasförbrukningen är särskilt hög och
elverkens belastning vanligtvis väsentligt lägre än
tidigare under månaden. Vid Örebro gasverk varierar
gasförbrukningen pr dag under december mellan 1/324
och 1/285 av hela årsförbrukningen. I Stockholm ligga
samma siffror mellan 1/315 och 1/300 (den 23 dec. 1932
1/239). I det följande räknas med 1/300 alternativt
1/320. Med förut nämnd totalförbrukning gas 178,6
mill. m3 skulle då pr dygn användas maximalt
595 333 m3 resp. 558 125 m3. Kl. 16-17 förbrukas i
Örebro omkr. 6,7 % av dygnstillverkningen, i
Stockholm omkr. 7,2 %. Räknas med 6,7 % skulle således
kl. 16-17 åtgå 39 887 m3 alternativt 37 394 m3 som
med en gasekvivalent av 3 motsvarar 119 661 kWh
resp. 112 182 kWh. Då siffrorna avse förbrukningen
under en timme representera de också den
erforderliga effekten i kW som alltså skulle ökas med i runt
tal 115 000 kW. Härmed åsyftas icke att denna effekt
i verkligheten skulle uttagas samtidigt, då helt
säkert en viss utjämning uppkommer mellan de olika
verkens belastningsspetsar. Men då i det föregående
de olika verkens maximibelastningar sammanräknats,
böra ju siffrorna bli jämförbara vid en
överslagskalkyl. Vid elverken räknar man vanligen med
maximalbelastning pr 1/4 timme, och skulle detta ske även
för gasverken, skulle något högre kW-värde erhållas.
Det kan emellertid bortses härifrån.
Den effekt av 115 000 kW och 536 mill. kWh, som
skulle erfordras inom de ifrågavarande 27 städerna,
för att utöver vad de nu förbruka ersätta gasverkens
produktion, torde icke vara så alldeles lätt att erhålla.
Värmekraften måste, om de nuvarande
gasabonnenterna ej skola bli lidande, säljas till mycket låga pris.
I de största städerna finge strömpriset inkl. normal
förtjänst icke för de stora abonnenterna överstiga 2
öre pr kWh och för medelstora och mindre kunder
icke gå över 4 till 4 1/2 öre pr kWh. För att denna
ökade tillverkning och distribution av elektrisk kraft
över huvud taget skall kunna ske kräves
kapitalutlägg av uppskattningsvis storleksordningen 100 mill.
kr., varjämte befintliga värden av många 10-tal mill.
kr. måste slopas. Härtill kommer under nuvarande
tider den sociala olägenheten, att många skulle bli
arbetslösa, enär elverken icke skulle kunna övertaga
mer än en del av den vid gasverken nu anställda
personalen. Jag kan dock tänka mig, att i någon stad
läget kan vara sådant, att gasverket med fördel för
kommunen kunde nedläggas och abonnenterna
överföras till elverket. Men ett dylikt förhållande torde
vara rena undantaget.
Det kan invändas, att jag har roat mig med att
måla hin på väggen. Det är i viss mån riktigt,
då jag har svårt att generellt taget tro på
möjligheten för elverken att helt övertaga gasverkens
värmeleverans. Man bör tänka sig väl för, innan man
bestämmer elverkens värmetaxor, så att de med
framgång skola kunna utkonkurrera gasen. Inom vissa
gränser kan man ju under särskilda förhållanden med
förtjänst sälja värmekraft till låga taxor, vilka taxor
dock vid omfattande försäljning måste medföra
förlust. För icke så länge sedan medgav en
elverksföreståndare, att de ökade inkomsterna vid införandet av
en ny s. k. hushållstaxa ungefär motsvarande verkets
självkostnader, dvs. kokströmmen gav ingen
förtjänst. Om med ett relativt fåtal abonnenter efter
hushållstaxan denna icke medförde någon förtjänst,
är det ganska sannolikt, att vid mera fullständig
övergång till elektrisk matlagning efter denna taxa,
förlust uppstode för verken, som samtidigt måste
förstärka ledningsnät m. m. för att kunna leverera den
väsentligt ökade förbrukningen.
Då på 60-talet gasverk började byggas här i de
svenska städerna, var ju huvudskälet att få bättre
belysning, särskilt på gator. Belysningen var under
många år huvudsaken. Först på 90-talet började
gasen vinna insteg för matlagningsändamål samt inom
hantverk och industri för kraftändamål. De
kommunala elverken började byggas mot slutet av 80-talet
samt under 90-talet med användande av ångmaskiner
och importerade stenkol. Först under första
decenniet av 1900-talet började mera allmänt de
kommunala verken få vattenkraft. Belysning och kraft ha
nu helt och hållet övertagits av elverken, medan
gasverken i huvudsak ha kvar värmeleveransen.
Då gasverken började byggas voro retortugnarna
rätt ofullkomliga och efter nutida begrepp
oekonomiska, och de s. k. biprodukterna spelade då ej så stor
roll för ekonomien som nu. Ugnar och apparater ha
så småningom i hög grad förbättrats och inkomsten
av biprodukterna hör i hög grad till gasverkens
ekonomiska berättigande. Man skulle nu nästan lika väl
kunna tala om gasen som en biprodukt, ehuru gasen
som den mest förädlade delen av det ursprungliga
bränslet i allmänhet ger den största inkomsten.
Vid uppgörandet av en ekonomisk kalkyl för
gasverkets drift är givetvis kolet huvudvaran, och
detta måste importeras. Förutom gasen erhålles vid
kolens destillation koks, tjära, ammoniakvatten (som
omarbetas till ammoniaksalt eller kaustik ammoniak)
och bensol. En del andra biprodukter såsom
berlinerblått, naftalin, svavel och grafit erhållas även,
men då de spela en mycket underordnad roll, bortses
från dem. Beträffande biprodukterna bör särskilt
observeras följande. Den kokskvantitet, som
gasverken tillverka för försäljning, utgör endast en
mindre del av den koks, som förbrukas i Sverige.
Från samtliga svenska gasverk försåldes 1932 ca
322 000 ton koks, men under samma år importerades
1 297 000 ton koks. Funnes ej gasverken, finge
dessas koksproduktion också importeras. Gasverken
kunna även i viss utsträckning genom sin
koksförsäljning inverka prisreglerande till förbrukarnas
fördel. Av tjäran åtgår för närvarande som synes här
nedan omkr. 40 % inom landet, medan resten
exporteras. I Sverige liksom i andra länder arbetas ivrigt
på att förbättra landsvägar och gator och därvid
spelar tjäran en viktig roll. Vi äro i detta hänseende
långt efter t. e. Danmark, som trots sin mindre areal
o h kortare vägsträckor använder sig av väsentligt
mer tjära. Det synes därför icke vara omöjligt, att
vi här i Sverige inom få år kunna komma att
förbruka mer tjära än gasverken kunna producera.
Ammoniak- och bensolprodukterna förbrukas
huvudsakligen inom landet.
Följande tablå avseende år 1932 visar, om jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
