Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen / 243 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 23. 9 juni 1934 - Vargöverkets invigning, av W. F. - Torsten Holmgren †, av Axel F. Enström

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

9 JUNI 1934 TEKNISK TIDSKRIFT 243

vårt innanhavs mäktiga vattenmagasin, icke tidigare kommit till stånd beror sannerligen icke på bristande företagsamhet hos vårt för framåtanda kända vattenfallsverk. Fackmännen veta att en ekonomiskt försvarlig utbyggnad först nu bl. a. tack vare den svenska turbinteknikens framsteg möjliggjorts. När för 25 år sedan ett förslag till utbyggnad uppgjordes, räknade man med 9 turbiner om vardera 6 löphjul, under det att den utförda stationen kan tillgodogöra vattnet med endast två turbiner med vardera ett löphjul. Stationen i sin helhet är ett imponerande monument över svensk ingenjörskonst. Nya, djärva idéer ha här omsatts i praktiken, och Vargöns kraftstation kommer säkerligen att väcka stort intresse och beundran jämväl långt utanför våra gränser.[1] De erkännanden för gott arbete, som vid invigningen gåvos åt dem som arbetat på verkets tillkomst, voro väl förtjänta. Såsom synliga tecken på uppskattat arbete utdelade konungen utmärkelsetecken till tre ingenjörer och ett stort antal arbetare.

Efter invigningshögtidligheterna, vilka försiggingo vid kraftstationen och erhöllo ökad festivitas genom strålande solsken, en tempererad vind, som satte liv i de blågula dukarna och en talrik menighet, besågs anläggningen. Endast ett av aggregaten är ännu i drift, varför inspektionen kunde utsträckas även till innandömet med de imponerande vattenvägarna hos det andra aggregatet. De mäktiga proportionerna framstodo bäst från sugrörets lägsta punkt, 15 m under nedre vattenytan.

Sedan kraftstationen besetts inskeppade sig gästerna i ett par ångbåtar för att fortsätta till Trollhättan. Där skedde samling vid den till minne av framlidne generaldirektör F. V. HANSENS livsverk resta imposanta minnesstenen. På stenen, som är tagen ur berget vid Trollhättan, är infälld en medaljong i brons av Hansen, skänkt av hans gamla medarbetare. På minnesstenens baksida är ristat:

"Han skänkte landet kraft och ljus ur älvars vatten
För havens skepp han öppnat Mälaren och Vänern."

Generaldirektör Malm erinrade i ett högstämt tal om Hansens livsverk, varefter konungen bjöd täckelset falla. - Kransar nedlades vid stenen från Trollhättans stad, Svenska elektricitetsverksföreningen, järnvägsstyrelsen, Svenska teknologföreningen, Svenska vattenkraftföreningen och Trollhättans ingenjörsklubb.

Samtliga inbjudna gäster deltogo därefter i en lunch å stadshotellet under vattenfallsstyrelsens värdskap. Arrangemangen voro utmärkta och stämningen den bästa, Statsrådet Leo, som av konungen betroddes med uppdraget att framföra gästernas tack, formade detta till en hyllning åt svensk gärning i vattenkraftfacket, varvid han även särskilt vände sig till dagens 115 medaljörer, vilka deltogo i lunchen.

Trollhättans stad, dess representanter och hela befolkning deltogo - i motsats till vad fallet var vid trafikkanalens invigning 1916 - med liv och lust i festligheterna - ett tecken så gott som något på vaknad samhörighetskänsla. W. F.

TORSTEN HOLMGREN +

Dödsbuden dugga tätt. Åter har den svenska ingenjörskåren förlorat en märkesman.

Torsten Holmgren var en av den svenska elektroteknikens pionjärer. Utgången från högskolan 1894 kastade han sig med iver in på det då alldeles nya området och reste jämte flera andra ungdomar till Tyskland för att sätta sig in i den nya tekniken. Efter ett par år hos Siemens återvände han till hemlandet, arbetade ett par år såsom firmachef, sedan som elektricitetsverkschef samt övertog omkring sekelskiftet tillsammans med Carl Rossander den av Axel Estelle i början av 90-talet grundade konsulterande ingenjörsbyrån Elektriska prövningsanstalten.



Vad Decker betydde för utvecklingen av storstadens elektricitetsverkstyp, det torde Holmgren - i samarbete med Rossander - ha betytt för uppkomsten av elektricitetsverken i de mindre och medelstora svenska städerna. Denna utveckling leddes därigenom från början in på rationella banor. Holmgren hade en utpräglat rationell läggning. Han tänkte logiskt, och han kunde räkna, vilket kanske inte var så alldeles vanligt i tekniska kretsar på den tiden. Den tekniska utvecklingen har sedan åtskilligt omformat de första elektricitetsverken, men en god grund var lagd både tekniskt och ekonomiskt.

Bland den mängd anläggningar som prövningsanstalten fick att projektera ingick också ett växande antal kraftverk och industrianläggningar. Bl. a. uppdrogs åt Holmgren att utarbeta statens Trollhätteverks elektriska utrustning. Han ägnade sig helt åt denna uppgift och övergick sedermera i statens tjänst för att leda det praktiska utförandet av planerna. Efter fullgjort värv återgick han så till prövningsanstalten, där han till sin död fortsatte att till gagn för utvecklingen medverka till byggandet och övervakandet av ett stort antal elektriska anläggningar av olika slag. Han arbetade ivrigt för en rationaliserande samverkan mellan kraftanläggningar och tog initiativet till bildandet av Bergslagens gemensamma kraftförvaltning. Han verkade några år som sekreterare i elektricitetsverksföreningen och under många år som brandförsäkrings-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>