Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 36. 8 sept. 1934 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén - Rystedtska fonden - Viktor Kaplan †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkligheten trätt ut ur det franska allianssystemet och
gjort upp med Tyskland. Däremot har Barthou
under en triumfatorisk resa till Balkan- och lilla
entente huvudstäderna i maj–juni vunnit stora
framgångar på denna front. Som en biprodukt till
det fransk-ryska närmandet ha nu för övrigt även
Tjeckoslovakien och Rumänien de jure erkänt
Sovjetunionen. När därtill kommer att Italien numera
på grund av dess starka intresse av Österrikes
oberoende knappast kan påräknas som stöd för tysk
politik, så framgår det prekära i Tysklands yttre
läge ganska klart. I desto högre grad blir dess
utveckling beroende av inre fasthet och
prestationsförmåga.
Ett av fredstraktatens mest omstridda
arrangemang, dispositionen av <i>Saar-området,<i> närmar sig sitt
definitiva avgörande. Enligt Versailles-fredens
bestämmelser skola de 830 000 Saar-invånarna femton
år efter traktatens ikraftträdande, alltså efter den
10 januari 1935, kallas att genom omröstning välja
mellan tre alternativ: förening med Frankrike,
förening med Tyskland eller bibehållande av den sedan
1920 fungerande Nationernas förbundsförvaltningen.
N. F:s råd har nu fastställt omröstningsdagen till den
13 januari, och en omröstningskommission under
ex-neutral ledning har tillsatts. Agitationens vågor gå
höga. Hittills har en tysk omröstningsseger ansetts
given. Den torde alltjämt få anses sannolik, men
talrika antinazistiska flyktingar och andra element
i Saar anstränga sig till det yttersta att få fram ett
uttalande till förmån för N. F.-förvaltningens
fortvaro. Detta skulle nämligen betyda ett uttalande
mot den tyska Hitler-regimen, och striden har därför
nu i hög grad kommit att röra sig om denna regims
fel och förtjänster. Saar har därigenom blivit en
ny och farlig europeisk oroshärd.
Den franska regeringen Doumergue’s mycket
aktiva utrikespolitik har väl i någon mån höjt även
dess inre prestige. Den inre franska enigheten är
emellertid alltjämt hårt påfrestad. En
sammanstötning i juni mellan Tardieu och radikalen Chautemps
i samband med Stavisky-affärens efterdyningar,
hotade med sprängning av den mödosamt hopkomna
samlingsregeringen och kunde endast med största
svårighet biläggas.
I Europa i övrigt är att notera att en öppet
diktatorisk regim med konung Boris III:s aktiva
medverkan eller stillatigande samtycke numera
upprättats även i Bulgarien.
I Förenta staterna, där nyval till kongressen
förestå i höst, har Roosevelts New Deal börjat visa
åtskilliga tecken till tvekan och vacklan. En närmare
framställning av den senaste amerikanska
utvecklingen torde dock lämpligast böra anstå till nästa
kvartalsöversikt, då läget lättare än nu torde låta
sig överblicka.
Detsamma gäller den Fjärran Östern, där man
endast kan fastslå, att spänningen mellan Japan och
Sovjetunionen befinner sig i betänkligt tilltagande.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
