Teknisk Tidskrift / 1934. Bergsvetenskap / 20 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1934 - Kurt Amberg: Vilka egenskaper fordras av stål för verktygsändamål

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

anlöper, kommer härdningen att inträffa först efter
anlöpningen. Stålet är efter en dylik behandling
sprött och tål ej slipning. Vid höglegerat koboltstål
är detta särskilt utpräglat, då omvandlingen
förskjutes ännu längre ned; hos dessa stål är det
vanligen förmånligt att anlöpa två gånger.

Vad svarvförmågan beträffar så bör man noga
skilja mellan skrubbsvarvning och slätsvärvning.
Vid skrubbsvarvning står hållbarheten i stort sett i
ett visst förhållande till stålets hållfasthet, vilket
däremot icke är fallet med slätsvarvning. Vid den
senare spelar nötningen av svarvstålet en mycket
stor roll, samma torde förhållandet vara vid
fräsning, även här synes hållfastheten hos det svarvade
materialet spela underordnad roll.

Över skrubbsvarvning föreligger en hel del
undersökningar. Diagrammet i fig. 15 är från arbete av
Dempster Smith,[1] som klart åskådliggör inverkan av
olika faktorer vid svarvningen. Den gamla regeln
att utgå från spånarean för bestämning av lämplig
hastighet är som framgår fullkomligt felaktig.

Ofta finner man fortfarande, att snabbsvarvstål
beställes i form av stänger i grova dimensioner, av
vilka sedan frasar och dylikt tillverkas. Detta är
fullständigt felaktigt, emedan för att få en god
struktur genomsmidningen här spelar den största rollen.
Den struktur-uppdelning som sker vid götets
stelnande låter sig ej sönderdelas med värmebehandling
utan endast genom mekanisk bearbetning. Det
viktigaste är att grundmassan i strukturen blir väl
genomarbetad. Man bör därför till större frasar
använda tillsmidda ämnen och ej sticka ämnen från
stång. Som gränsdimension vid uttagning från
stång skulle jag vilja sätta 75 X [phi] mm.

Tabell 5. Stansstål.

	C	Si	Mn	Cr	W	V	Ni	Mo
1	1,10
2	0,45	< 1,00		0,50–1,00	1,00–2,50	< 0,20		0,50
3	0,90	1,50	0,60	1,00
4	0,90		l,20	0,50		0,15
5	2,00			12,00	< 2,00		< 1,00

För hålningsstanser fordras, att de skola besitta
tillräcklig seghet för att icke knäckas. Då det
gäller vanliga dylika stansar, bör man komma ihåg, att
stansen alltid bör göras 0,1–0,2 % av
plåttjockleken mindre än hålet i dynan, emedan man annars
vid grövre plåttjocklekar ej får stansarna att hålla
och icke heller får rena hål. (Detta gäller givetvis
ej tunn plåt.)

Tabell 6. Stål för hejar-, press- och prägelverktyg.

	C	Mn	Cr	V	Ni	Mo
1	1,00
2	1,00		1.00
3	0,75		3,00
4	0,55	0,50	1,00		3,00–4,50
5	0,55	0,50	1,00–2,00	< 0,20	3,00	< 0,30

Stålet måste motstå starka påkänningar i form av
slag eller starkt tryck samtidigt som det material
som skall formas undergår en stark flytning mellan
stansarna och därigenom förorsakar stor nötning.
Materialet måste vanligen besitta tillräckligt
härdningsdjup samt anlöpningen vara så avpassad, att
största möjliga seghet och hårdhet erhålles.

Vad stålen 4 och 5 beträffar få dessa ej avkylas
helt ned till vanlig temperatur, innan de anlöpas,
utan man bör för undvikande av sprickbildning
avbryta avkylningen vid 200–100° samt anlöpa
omedelbart.

Tabell 7. Dragverktyg.

	C	Si	Mn	Cr	W	V	Ni
1	1,25
2	0,90		1,20	0,50	0,50	< 0,15
3	1,30			<0,50	8.00
4	2,00			12,00	< 2,00		< 1,00
5	2,00	1,00	1,00	3,00	12,00

Stålet skall motstå stark nötning och måste
sålunda i en del fall besitta stor hårdhet och innehålla
tillräckligt hårda karbider, som vid dragning av rör,
stänger m. m. eller också endast innehålla
tillräckligt med hårda karbider samt besitta tillräcklig
plasticitet för kallbearbetning som för dragskivor
för tråd o. d.

Vid val av material till kallbearbetningsverktyg
måste man sålunda taga hänsyn till följando
faktorer, som enbart eller i kombination, kunna inverka
på verktygets hållbarhet, nämligen:

1) att stålet besitter hög hållfasthet mot dynamiska påkänningar,
2) att stålet besitter tillräcklig hårdhet,
3) att stålet besitter tillräcklig genomhärdnmg,
4) att stålet icke deformeras för mycket vid härdning,
5) att stålet besitter hög hållfasthet mot nötning.

Material för varmbearbetningsverktyg.

Alla de här ovan uppräknade egenskaperna kunna
visserligen tillämpas även på stål för
varmbearbetningsverktyg, men hos dessa uppkomma andra
faktorer, som göra, att sådana fordringar som hög
hårdhet exempelvis måste ställas i bakgrunden. I vissa
fall som vid pressning av rör och stänger av
mässing måste verktygen besitta hög anlöpningsbeständighet,
något som ju i allmänhet är önskvärt men
ofta av kostnadsskäl måste frångås, då de stål, som
besitta denna egenskap, vanligen äro högiegerade
krom-wolframstål och dessutom ställa sig svåra att

Fig. 16. Anlöpningsbeständigheten hos olika stål. Hårdheten uppmätt efter anlöpningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>