Teknisk Tidskrift / 1934. Bergsvetenskap / 22 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1934 - Kurt Amberg: Vilka egenskaper fordras av stål för verktygsändamål

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 18. Prägelstansar härdade från felaktig och rätt temperatur.	Fig. 39. Mjuka fläckar (troostit) i ytan hos stål härdat i vanligt vatten. (Ytan etsad med 5 % salpetersyra i sprit.)

utsträckning skaffat sig moderna värmebehandlingsanordningar,
något som jag med tillfredsställelse får konstatera.

Några behandlingsfel på verktyg,

De behandlingsfel, som vanligen förekomma hos
verktyg, är felaktig temperatur (jag skall icke här
beröra materialfelen). Fig. 18 visar tvenne stansar
härdade från enligt uppgift samma temperatur.
Dessa äro av kromstål och tagna från samma
stång. Det är icke svårt att konstatera, att
temperaturskillnaden måste ha rört sig om minst 150°.
Jag tycker mig ha funnit, att felaktig temperatur
vanligen uppträder i början av året, då det blir
ljusare, hos dem, som endast ha ässja till sitt
förfogande. Det är ju också ganska naturligt, då
samma glödfärg ter sig ljusare i mörkt rum än i ett
ljust.

Fig. 19 visar mjuka fläckar på kolstål, vilka
uppkommit under avkymingen i vanligt vatten. Dylika
kunna till stor del undvikas, om avkylningen sker i
saltvatten med minst 10 % salthalt.

Ett annat fel är uppkomsten av sprickor. Dessa kunna bero på ojämn
upphettning, olämplig utformning av verktyget och ojämn eller olämplig
avkylning vid härdningen. Fig. 20 visar ett mindre vanligt fall av
sprickbildning på en stans av oljehärdningsstål, som varit i beröring med vatten.
Därvid bildas dylika sprickor, som till utseendet mycket påminna om
slipsprickor, vilka förefinnas i verktyget i fig. 21. En
annan typ av sprickor framgår av fig. 22, där
sprickorna vanligen gå vinkelrätt mot slipriktningen.

Det anföres ofta, att riklig vattenspolning använts
vid Slipningen, men man måste komma ihåg, att då
skivan slipar, så äro kornen i intim kontakt med
stålet, och det är då kornens beskaffenhet, som
avgör Slipningen. Vattnet är till för att hålla biten
kall i sin helhet samt att bortskaffa slipdammet. Är
skivan av lämplig beskaffenhet men skärpt med
diamant så, att för mycket trubbiga korn förefinnas i
slipytan hos skivan, bränner denna ofelbart. Det kan
t. o. m. gå därhän, att ytan kan bliva omhärdad.

Fig. 23 visar utseendet hos en härdad bit med
slipmjukhet i ytan. Ytan är etsad med 5 %
salpetersyra i sprit. (Jfr utseendet med fig. 19.)

Hade det verktyg med härdsprickorna varit slipat
helt, skulle dessa utan tvivel ha rubricerats som
slipsprickor. Jag vill framhålla detta exempel och
peka på hur viktigt det är, att intim kontakt
förefinnes mellan leverantören och förbrukaren av stålet
och att denna kontakt uppbäres av förtroende till
varandra och att fullständiga uppgifter kunna
erhållas för att få en reklamation rätt bedömd. Om
felet beror på orätt behandling av stålet hos
förbrukaren, är han icke hjälpt med att få en ny stålbit,
felet åter skulle upprepas. Därmed vill jag icke
alls påstå, att felet alltid är förbrukarens, utan man
har ju även att räkna med materialfel, vilket jag är
den första att beklaga, men jag kan försäkra, att
man numera gör allt vid stålverken för att
förebygga, att felaktigt stål kommer ut.

Allt fortfarande är det de praktiska försöken som
få avgöra ett ståls lämplighet för olika ändamål, då
några säkra hållfasthetsmetoder ännu ej föreligga,
vilka kunna tjäna som ledning. Dessa metoder äro
närmast att betrakta som kontrollmetoder av stålets
kvalitet. För att ett gott resultat skall kunna uppnås
av de praktiska försöken, måste ståltillverkaren erhålla
allt det stöd som står att få hos stålförbrukaren.

Fig. 20. Nätformiga härdsprickor i ett verktyg av oljehärdningsstål.

Fig. 21. Slipsprickor på ett stansverktyg.

Fig. 22. Slipsprickor på ett fasonstål.

Fig. 23. (Överst t. h.) Slipmjukhet i ytan hos en planstans. (Ytan etsad med 5 % salpetersyra i sprit.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>