Teknisk Tidskrift / 1934. Bergsvetenskap / 31 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1934 - Ragnar Salwén: Några nyare praktiska rön inom järnmalmsanrikningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

massan, samtidigt som avfallet bör vara i högsta möjliga
grad magnetitfritt.

För höganrikning däremot fordras en separator,
som genom upprepad tvättning av oftast mera
likformigt gods driver sligen till största renhetsgrad.
Mycket hög avverkningsförmåga kan i detta fall ej
fordras, då stor renhet hos sligen och hög avverkning
äro två egenskaper, som äro svåra att förena.

Behovet är uppfinningarnas moder. Två separatorer,
avpassade för moderna fordringar, ha också
sett dagens ljus på senaste tid. Båda beteckna ett
betydande framsteg, vilket inte hindrar, att de
antagligen kunna ytterligare förbättras. De båda
separatorerna äro: för massgods Löwenhielms separator
och för höganrikning Brings separator.

Löwenhielms separator kännetecknas av
magnetsystemets anordning för strömstyrkans avpassande,
av sättet för godsets tillförande till magnettrumman
och av dennas rörelseriktning. En kort beskrivning
finnes införd i Teknisk tidskrift, Bergsv. 1932, häfte
10. Sepaiatorn har kommit till användning vid
Långnäs ävensom i Norberg och Grängesberg – om
på flera håll är mig obekant, fig. 10.

På sistnämnda ställe ha sex separatorer efter
ingående prövning av typens lämplighet inmonterats i
Bergslagsverket. Separatorn tillverkas av Norbergs
mek. verkstad, fig. 11.

Brings separator har flera gånger beskrivits i
facklitteraturen och torde därför till sin konstruktion
vara välkänd. Den kännetecknas av anordningen
för sligens upprepade omseparering och tvättning
samt av ett synnerligen kraftigt magnetfält. Bring
har med densamma vid provning av Gällivareslig
och vid 3 tons produktion pr timme erhållit en
Fe-halt av nära 71 %.

Följande metod att höganrika slig har försökts i
Grängesberg. Sligen från två i serie ställda
separatorer har efteranrikats på skakbord och där
fördelats i en produkt, hållande över 70 % järn, och
en slig med något lägre järnhalt. Sligen var avsedd
för järnsvampframställning.

Den omtalade specialiseringen har även satt spår i
d våtmekaniska anrikningstekniken.

Skakbord.

De vanligast förekommande Ferrari–Wilfley och
Overstrombordens låga avverkningsförmåga förorsa-

Fig. 11. Löwenhielms separatorer.

Fig. 12. Wilfley-bord.

kar olägenhet ur utrymmes- och kostnadssynpunkt,
och finkornssättmaskiner ha svårt att hålla uppe
järnhalten i önskvärd grad, isynnerhet då ingående
godsets järnhalt är låg och dess sammansättning
varierande.

Skakbord, försedda med s. k. Butschardribbning,
ha däremot visat sig ha en större avverkningsförmåga.
I ett verk klasseras godset 3–0 mm på
spitsar i fyra klasser, varje klass tillföres 2
Butschardribbade Wilfley-bord av Morgårdshammars
tillverkning, fig. 12. De två grövre klassernas bord
ha 32 mm slaglängd och göra 250 v., borden för de
finare kornen ha 17 mm slaglängd och 315 varv.
Kvantiteten ingående gods till bordavdelningen är
35,4 ton och erhållen slig 18,5 ton, allt pr timme
räknat.

Ingående godsets	järnhalt	= 41,6 % fosfor = 1,98 %
Sligens	,,	= 58,2 % fosfor = 1,57 %
Avfall	,,	= 9,4 % fosfor = 2,38 %

Den relativt låga järnhalten i sligen betingas av
önskemålet att hålla fosforhalten hög samt avfallets
järnhalt låg.

Här har således varje bord i medeltal belastats
med 4 1/2 ton ing. gods i timmen, de för grövre korn
få naturligtvis mera och de för finkorn mindre.
Bordskivan är belagd med en 3 mm tjock linoleumduk
varpå träribbor spikats. På borden för grovt gods,
vilka slitas mest, håller en sådan beläggning 1 297
drifttimmar.

För höganrikning torde Wilfley-borden med vanlig
ribbning, påförda normala mängder välklasserat
gods, vara ändamålsenliga.

Avvattning.

l moderna verk önskas av flera orsaker i regel
en kontinuerlig avvattning av sligen och även av
gråbergsavfallet. Genom en sådan sparas
arbetskraft och förenklas transporten, som kan ske på
band till upplagsplatsen. Roterande filter av skilda
konstruktioner ha blivit försökta men lämpa sig inte
alltid. Närvaron av fin glimmer i slig eller gråberg
har visat sig på mycket kort tid stoppa till filtrets
porer. För finmalen, höganrikad slig torde dock i
allmänhet exempelvis ett vanligt Oliver-filter vara
lämpligt.

En avvattnare, som på senare tider kommit till rätt
stor användning, är Salwén-Örns avvattnare, fig. 13.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>