Teknisk Tidskrift / 1934. Bergsvetenskap / 74 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1934 - Edvard Norström: Anteckningar från en studieresa till guldgruvorna i Siebenbürgen, Rumänien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 1. Tektonisk kartskiss över Siebenbürgens malmtrakter. (Enligt von Palfy). Skala 1:500 000.

underinspektorat i (Jaraci Cebe. I Abrud fanns ett
ämbetsverk för guldinlösen och i Zlatna ett myntverk.
Hit förlades senare centralförvaltningen under
ledning av en "procurator aurarium". Enligt
historieskrivaren Carcopino brukade denne sända 5 000 kg
guld till Rom årligen. Det var ju väldiga kvantiteter
(det dubbla mot nu) och större delen torde hava
hämtats från berget Cetate i Rosia Montana, som då
säkerligen var en av världens rikaste guldgruvor.

Man håller för troligt, att flera av de nuvarande
gruvorna varit belagda med brytning ända sedan
romartiden, frånsett smärre avbrott under oroliga tider.
Dock vet man egentligen nästan ingenting om
gruvornas historia, då de urkunder, som möjligen funnits,
enligt uppgift gingo förlorade vid rumänernas
uppror mot Ungern år 1848.

De gamla arbetena giva vid handen, att romarna
och deras efterföljare endast gått efter de
friguldhaltiga partierna, vilka utbrutits, under det att nu
brytvärda partier, som saknat friguld, kvarlämnats.
Troligen hava romarna redan inne i gruvan krossat och
amalgamerat malmen i järnmortlar. Att
amalgameringsprocessen, var dem bekant, har man kunnat
konstatera.

Topografisk och geologisk översikt.

Om man gör en liten fotvandring från Brad upp till
Muncel eller någon annan av Csetras-bergens toppar
inom området för Micas gruvor, får man redan under
vandringen ett starkt intryck av landskapets vulkaniska
karaktär. Närmast Bråd passerar man ett småkulligt, grått och
kargt landskap med en fattig vegetation. Det är
bottenbergarten, melafyren, en mezosoisk vulkanbergart, som vid sin
vittring giver en föga närande jordmån. Uppe på
Csetras-bergens lavor däremot växa frodiga
ek- och bokskogar. Vid vägskärningar kan man iakttaga
kaoliniserade tuffer och breccior och högre upp mot toppen
grön propylitiserad andesit. Väl uppkommen på toppen, där man
har en storslagen utsikt, ser man i Csetras-bergens
längdsträckning, åt båda håll, en rad symmetriskt koniska toppar,
vilkas form omedelbart låta ana det vulkaniska ursprunget. De
äro också i själva verket resultatet av en storslagen eruptiv
verksamhet under sentertiär tid. Sedan dess har denudationen
varit den enda geologiska process, som sökt förändra
landskapsbilden.

I norr ser man på avstånd höga branta, gråvita kalkstensväggar,
det är Bihor och Gyalu-bergen, samt på närmare håll den
isolerade kalkklippan "Vulkan" med sin markanta profil.
Söder om Csetras-bergen
utbreder sig slättlandet kring floden Maros. Mellan
kalkklipporna och de tertiära eruptivstråken, vilka
äro de, som sätta prägel på landskapet, utbreder sig
ett småkulligt eller slätt landskap, utfyllt av olika
sediment.

Äldsta bergart äro de kristalliniska skiffrarna och den
metamorfiska kalkstenen, men de tangera endast det
guldförande området, i norr vid Baia de Aries, och i
söder vid Sâcâramb (se fig. 1).

Därnäst i ålder komma de mezosoiska
eruptivbergarterna, melafyrerna, vilka huvudsakligen äro
utbildade som tuffer och breccior, mera sällan som
eruptiva magmor. De anses vara av jurassisk ålder.
Jurakalk spelar en underordnad roll. Vid gruvorna
i Boiza är den omnämnd från de övre nivåerna.

Ovanpå dessa bildningar lagrade sig de s. k.
Karpatensandsteine, tillhörande den övre kritan. De
förekomma vanligen såsom sandstenar, konglomerat
och lerskiffrar.

Närmast därpå, följa de mediterrana sedimenten
(miocen?), vilka äro utbildade som marina leror och
sandstenar, skifferleror och konglomerat. Enligt
M. v. Palfy är det en diskordans mellan kritan och
de mediterrana sedimentens avlagring. Vid tiden för
kritperiodens sista skede skulle det nuvarande Munte
Apuseni hava störtat in, och i det så bildade bäckenet
avlagrade sig under en lång tidrymd de mediterrana
bildningarna. Det är med anledning härav, som
Posepny kallar dem "Lokalsedimente".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>