Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1934 - Edvard Norström: Anteckningar från en studieresa till guldgruvorna i Siebenbürgen, Rumänien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De yttre plåtarna äro fritt upplagda på träbockar,
så att deras lutning kan regleras efter behag. Det
är noga med, att densamma är rätt avpassad. Den
får ej vara för liten, ty då lägga sig bankar av pyrit
hindrande i vägen för flödet, och den får ej heller
vara för stor, ty då passerar godset plåten för
hastigt, och guldet får för kort tid på sig för att
hinna fastna i kvicksilvret.
De yttre plåtarna skrapas på sitt amalgam
varannan dag. Man skrapar, med särskilda för
ändamålet gjorda mejslar, från kanterna mot mitten av
plåten. Sedan finskrapas med mindre mejslar.
Särskild uppmärksamhet ägnas plåtens övre del just
under silduken i träget, ty här avsätter sig större
delen av amalgamet i form av en bank. Amalgamet
samlas ihop i en hög mitt på plåten; är det för hårt
tillsättes litet kvicksilver, som inknådas. Efter
renspolning med vatten lägges amalgamet i en
linneduk, och överflödigt kvicksilver utkramas. De
erhållna amalgambollarna vägas och placeras i en
stål-"safe". Vid skrapningen av plåtarna deltaga 6–8
man och hela proceduren tager ca en halv timme
per plåt. Arbetet sker under sträng uppsikt. När
en plåt blivit färdigskrapad, påstänkes kvicksilver,
som knådas in för hand, och därefter borstas lindrigt.
En tid användes försilvrade (elektrolytiskt)
ytterplåtar, men de ställa sig dyra, varför man övergivit
dem. Enda fördelen med sådana är, att de arbeta
bättre i starten än vanliga kopparplåtar, men sedan
är det ingen skillnad. Beredningen av en plåt tillgår
pä följande sätt. Först anlöpas plåtarna vid svag
värme. Därefter skuras de rena och blanka med
fin sand och sandpapper, och eventuell smörja
avlägsnas med sodalösning. Så ingnuggas kvicksilver
med hjälp av kaliumcyanidlösning, eventuellt något
amalgam. Plåten lägges upp på sin plats, och
under den första veckan göres ingen
amalgamavskrapning, utan det som avsatt sig gnuggas in
över hela plåten. Efter veckans slut kan man börja
beskatta plåten på amalgam, och efter en månads
tid bör den arbeta till belåtenhet. De yttre plåtarna
oxideras lätt, isynnerhet deras nedre delar. Mun
rengör dem från oxid genom att borsta över dem
med en utspädd KCy-lösning, som man bör använda
med förstånd, då den ju löser ut en del guld.
Närmast träget bildas ingen oxid, beroende på, att här
avsätter sig det mesta amalgamet. Genom att
iakttaga just denna del av den yttre plåten, bildar man
sig en föreställning om amalgameringens förlopp inne
i tråget. Om amalgamet är för fast, tillsättes mera
kvicksilver till tråget. Om det amalgam, som bildas
å ytterplåten är för löst, eller kvicksilver rent av
rinner över plåten, måste man höra upp med
kvicksilvertillsatsen för någon stund.
I Gura Barza gör man,en tillsats av 12 g/tim, till
varje tråg, och endast om förhållandena så kräva,
ruckar man på denna m^ngd. Efter rengöring av
ett tråg tillsättes femdubbla kvantiteten, när man
kör i gång.
En viktig fordran är, att vattnet är rent, i annat
f all f år man stora guldförluster i avgående slam. Det
bör även hava en lämplig temperatur. Vid 25°–30°
får man den bästa amalgameringseffekten. Är
vattnet för varmt, sönderslås kvicksilvret i alltför små
kulor inne i tråget, och dessa amalgame^ra ej sa bra.
Amalgamet blir för mjukt (?), och å skakborden kan
man ovanför pyritsträngen iakttaga en smal rand av
kvicksilver. En av verkmästarna påstod, att man
kunde lägge märke till temperaturens inflytande i
så måtto, att utbytet alltid var bättre på sommaren
än under vintern.
När plåtarna äro uttjänta, försäljas de till
smältverket. De inre plåtarna uttagas och skattas på sitt
amalgam två gånger i månaden, och då sker också i
samband därmed guldsmältning. Endast för det fall,
att malmföringen på ett batteri måste omställas,
uttagas pir tärna oftare. 4 batterier i taget läggas stilla,
och sild tk och plåtar lösgöras. Plåtarna bäras
under uppakt av en hel liten kavalkad av förmän till
ett bord mitt i salen, där avskrapningen sker. I
synnerhet de främre plåtarna hava en kraftig beläggning
av amalgam i vågiga valkar. Efter skrapning
påstänkes kvicksilver, som ingnides och borstas jämnt
över plåten. Därefter insättas och fastkilas plåtarna
åter på sin platser. Amalgamet väges och sorteras
i olika små tråg. I rännorna nedanför ytterplåtarna
har också samlats en del amalgam bland sanden.
Sanden överföres i en ho, där den behandlas på förut
beskrivet sätt.
Hela proceduren tager en tid från kl. 7 på
morgonen till ca 11 f. m. Därefter pådrages verket igen.
Amalgamet överföres till frigulds-avdelningen, där
man underkastar det ännu en tvättning och förnyad
kvicksilverbehandling, varefter det får gå i de små
hydrauliska pressarna, och väges sedan ånyo. De
mängder amalgam, som erhålles å de yttre resp. de
inre plåtarna, förhåller sig något olika för de olika
malmerna. För Musari brukar förhållandet vara ca
1:2, för Bredisor 2:3, för Valea Morii 3:4 och för
Ruda 1:1. Amalgamet från de inre plåtarna, där
det grövre guldet amalgamerats, är guldrikare (ca
50 % Au) än de yttre plåtarnas amalgam.
När allt amalgam är vägt och uppdelat efter de
olika gruvorna, och som frigulds-amalgam och
stampverks-amalgam, insattes det i gjutgodsmufflar i små
oljeeldade ugnar. Här avdrives kvicksilvret, som
kondenseras vid passagen genom en vattenkyld
behållare på ugnens baksida. Destillationen tager en
tid av ca 3 timmar, varunder ugnen är låst. Efter
kvicksilverdrivningen erhålles en smutsgul porös
produkt (eng. retort). Det avdestillerade kvicksilvret
måste befrias från föroreningar, huvudsakligen
arsenik och antimon. Först avskummas det värsta, och
sedan behandlar man kvicksilvret med kalilut i en
liten roterande trumma. As och Sb lösas då ut som
arseniat resp. antimonat. Retortguldet smältes i
grafitdeglar om 1 till 5 liters rymd. De beskickas först
med en blandning av soda och borax, och därefter
chargeras retortguldet. När allt är smält omröres
och tillsättes litet salpeter för att oxidera järn m. fl.
föroreningar och få dem in i slaggen. Guldet gjutes
i gjutjärnskokiller, vilka kritats och oljats invändigt.
Nedsmältningen företages i små oljeeldade ugnar (fig.
12), i vilka lågan gives en spiralrörelse, så att den
omsveper degeln. Det guld man så erhåller är
råguld av olika finhetsgrad. Guldet från
friguldsamalgameringen håller ca 800 promille guld, och det från
batteriernas amalgam håller ca 770 promille. Resten
är silver. Någon raffinering företages icke, utan
guldtackorna inlevereras, sådana de äro, till
nationalbanken i Bukarest, där de inläggas i kassavalven.
Betalning sker efter finguldhalt, varför varje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
