Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 5. Maj 1934
- Otto Stålhane: Några synpunkter rörande konstruktion av elektriska ångpannor av elektrodtyp
- U. Lamm: Om kvicksilverströmriktarens fysik och teknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5 MAJ 1934
ELEKTROTEKNIK
69
"Watt per cm3" framgår, att dessa storheter i och för
sig ingalunda kunna tjäna som vägledning vid
bedömning av belastningsgränsen. Vi lära oss också,
att den maximala effekten per kubikcentimeter kan
ökas högst avsevärt utan att belastningsgränsen nås
genom att öka vattenhastigheten och minska
strömbanans längd. Den förra begränsas ju endast av
praktiska förhållanden, den senare av risken för
genomslag genom vattnet, men vi skola längre fram
se, att denna risk vid större vattenhastighet först
uppträder vid spänningar mångfaldigt högre än dem
man hittills ansett som riskabla. Dessa mätningar,
som egentligen avsågo att skaffa beräkningsunderlag
för de s. k. strålpannorna, vartill jag återkommer
senare, kunna även läggas till grund för bedömning av
belastningsgränsen för den panntyp som vi just nu
avhandla. Detta så mycket mer som den i strålarna
bildade ångan följde med vattnet (liksom i en
vanlig elektrodpanna) utan att i nämnvärd mängd avgå
från själva strålen, ett fenomen som väl
huvudsakligen är att tillskriva ytspänningen i strålens
mantelyta, Detta förhållande framgår tydligt av fig. 6 och
7, som visa strålar av olika längd och belastning.
Strålen å fig. 7 befinner sig just vid
belastningsgränsen, men ångan avgår dock huvudsakligen först
sedan strålen splittrats mot den spänningsförande
elektroden. Apparatens och strålens dimensioner
kunna uppskattas vid jämförelse med den å fig. 6
synliga räknelinjalen, de med vitt skrivna talen ange
strålens längd i dm vid olika lutning. (Forts.)
 |
|
Fig. 6. Kokande vattenstråle.
 |
|
Fig. 7. Kokande vattenstråle.
OM KVICKSILVERSTRÖMRIKTARENS FYSIK
OCH TEKNIK.
Av U. LAMM.
(Forts. fr. sid. 54.)
Praktiska utföringsformer av strömriktare.
Efter dessa mera allmänfysikaliska utläggningar
skall jag nu gå in på de mera speciella problem
av fysikalisk och konstruktiv art, som kunna vara av
intresse. Jag börjar ånyo med katoden och måste
nu skilja på de 2 huvudtyper av jonventiler för
starkströmsändamål, som praktiskt kunna komma i
fråga, nämligen dels glödkatodventilen, dels den
vanliga kvicksilverkatodventilen eller
ljusbågsströmriktaren.
Glödkatodströmriktarens största företräde
gentemot ljusbågsströmriktaren ligger däri, att någon
utveckling av metallånga icke är förbunden med
katodfenomenen. Man slipper därför ifrån de
vidlyftiga anordningarna för metallångans kondensation.
För frambringande av den ånga, vari urladdningen
brinner, finnes i en fördjupning, vanligen under
katoden, en liten kvantitet kvicksilver, som genom
upphettning bringas att förgasas. För övrigt råder i
avseende på denna ånga statisk jämvikt i
strömriktarrö-ret, i det att ångan antager det tryck, som svarar
mot den kallaste väggens temperatur. Vid reguljär
drift är just det ställe, där kvicksilverdroppen
befinner sig, det kallaste stället, varför någon omsättning
av kvicksilverånga icke behöver äga rum. På grund
av förlusterna i urladdningen blir givetvis ångan i de
aktiva delarna av röret överhettad och man har att
avpassa temperaturen vid kvicksilverförrådet så, att
med den givna överhettningen ångtätheten blir den
lämpliga. Tack vare att någon betydande ångström
icke utgår från katoden, kan anoden anbringas
ganska nära katoden. En kort urladdningsväg erhålles
sålunda i röret, vilket bidrager till att spänningsfallet
blir lågt. För att fullt utnyttja denna fördel och få en
enkel konstruktion brukar glödkatodröret i allmänhet
utföras 1-anodigt. Detta låter sig även så mycket
lättare göra, som anordningarna vid katoden äro mycket
enkla, då ju både tänd- och hållanoder kunna
undvaras, varigenom merkostnaden för den mångfald av
katoder, man erhåller i ett flerfasigt
strömriktare-aggregat, blir lägre än vid ett 1-anodigt utförande av
ljusbågsströmriktare. Å andra sidan vidlådes
glödkatodtypen ännu så länge av avsevärda nackdelar.
En lång uppvärmningstid av ända till 20 à 30 min.
erfordras, innan röret får belastas och glödkatoden
är därjämte ganska känslig även för kortvariga
överbelastningar. När spänningen mellan anod och
katod av någon anledning stiger över ett visst kritiskt
värde, utsättes det emitterande skiktet för hastig
förstörelse. En sådan anledning kan vara en överbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:30:39 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934e/0071.html