Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1934 - U. Lamm: Om kvicksilverströmriktarens fysik och teknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5 MAJ 1934
ELEKTROTEKNIK
71
att öka säkerheten mot baktändningar, få dock
samtidigt icke drivas så långt att Ijusbågsspänningsfallet
blir för högt.
Vid glaslikriktare, fig. 7 och 8, anordnar man som
bekant yttre armar för anoderna, medan huvudparten
av ångorna stiger rakt upp i den ovanför katoden
belägna kondensationsdomen. Fig. 7 visar den
största kolvtyp i världen, som f. n. finnes i praktisk
drift. Den är en av 6 st. likadana kolvar av fabrikat
"Elin" på 600 amp. vardera, vilka lämna ström till
Graz’ spårvägar. Fig. 9 visar, huru olika
konstruktörer löst de ifrågavarande problemen vid
järnmantlade kvicksilverströmriktare. En historiskt sett tidig,
men fortfarande av den tjeckiska firman "Kolben"
använd konstruktion (fig. 9 F), företer samma
grunddrag som glaslikriktarna, alltså med yttre
armar för anoderna. General Electric’s
konstruktion (fig. 9 B) har även principiellt sett yttre
anodarmar, ehuru dessa äro kortare och omgivna
av samma vattenmantel som likriktarkärlet i övrigt.
Alla övriga tillverkare torde numera ha
övergått till att använda isolerade anodhylsor på grund
av den risk, som finnes för att ljusbågen eljest
fattar fäste på kärlväggen och ledes genom denna
till närheten av katoden. Av övriga konstruktioner
kan man särskilja sådana, som ha anoderna anbragta
tätt under locket och sådana, där anoderna uppbäras
av långa skaft. I förra fallet blir strömriktarkärlet
lägre, då man givetvis icke vill öka ljusbågslängden
mer än nödvändigt, Exempel på denna konstruktion
är BBC:s (fig. 9 E) och Westinghouse’s (fig. 9 A). För
att skaffa tillräcklig kondensationsyta trots den låga
höjden och utan att alltför mycket öka diametern
anordnar BBC en s. k. kyldom, sträckande sig
ovanför locket, Westinghouse’s konstruktion är så till
vida originell, som den är avsedd att utgöra en
enhetstyp. Det är en 6-anodig likriktare för 1 250 amp.
vid 600 volt, och vid större strömstyrkor
sammanbyggas flera dylika enheter till ett aggregat, vilket
anslutes till samma transformator. Varje kärl utgör
en enhet för sig med sina pumpar och sin utrustning
för tändning och hållström. Av fig. synes även, huru
man eftersträvat en kompakt form för att icke det
sammanbyggda aggregatet skall få alltför väldiga
dimensioner. Fig. 9 C, D, H visar några andra
konstruktioner, samtliga kännetecknade av ganska långa
anodskaft. Fördelen med denna konstruktion är att
man ovanför det plan, vari anoderna befinna sig.
vinner en stor och väl belägen kondensationsyta till
en ganska låg kostnad. Samtidigt vinner likriktaren i
enkelhet, vilket är en utomordentligt viktig sak,
framför allt därför att en noggrann rengöring av alla
delar därigenom möjliggöres.
Ett nytt problem uppstår emellertid, när
anodskaften bli mycket långa, nämligen huru anoderna
skola kylas, Som tidigare nämnts få anoderna icke
vara för varma men icke heller för kalla. Vid
kylning av anoderna enbart genom bortledande av
värmet i anodskaftet eller genom vattenkylning, som i
inånga fall tillgripes, när anodbelastningen är hög,
får anoden en temperatur som i stort sett är
proportionell mot den utvecklade värmemängden och
sålunda mot belastningen. Detta är icke gynnsamt,
och vid Aseas konstruktion har därför följande
arrangemang vidtagits. Anoden är ihålig och i
håligheten finnes en kvantitet kvicksilver. Genom
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
