Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1934 - F. A. Fischer: Riktad ljudöverföring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 6
TEKNISK TIDSKRIFT
JUNI 1934
El£KmoTEKNIK
KÖPNCB
INNEHÅLL: Riktad ljudöverföring, av F. A. Fischer. - Några synpunkter rörande konstruktion av elektriska
ångpannor av elektrodtyp, av Otto Stålhane. - Aseas högspännings- och kortslutniugslaboratorium, av F.
Dahlgren. - Notiser. - Föreningsmeddelanden.
RIKTAD LJUDÖVERFÖRING.1
Av F. A. FISCHER, Kiel.
I det följande skall givas en sammanfattande
överblick över ett område av den tekniska akustiken, som
vinner allt större användning för navigation,
militärväsende, signaländamål och riktningsbestämning. De
teoretiska förutsättningarna skola behandlas och
framför allt skola utvecklingslinjernas grundtankar påvisas.
Det skall härvid visa sig, att riktad sändning och
mottagning av ljud i många praktiska fall är möjlig först
genom användning av grupprincipen. Man förstår med
denna ersättandet av en enda ljudstrålare med flera
enheter. Påverkan av en till en grupp hörande sändare
eller mottagare måste härvid ske med samma fas eller
med viss bestämd fasskillnad. Detta är möjligt endast
i få specialfall vid rent akustiskt arbetande apparater.
Därför lämpa sig icke självstyrda apparater, sådana
som pipor, megafoner, turbosirener och liknande för
dylika ändamål. Blott tvångsstyrda apparater, såsom
motorsirener och elektriskt påverkade membran äro
användbara. Först sammankopplingen av akustiken med
elektrotekniken har här som på många andra områden
av den tekniska akustiken fört till praktiskt användbara
lösningar av problemen.
Det delområde, som här skall tagas i betraktande, är
riktad sändning och mottagning av ljudvågor och den
praktiska tillämpningen härav på sådana fall, där
ljudvågorna utbreda sig i fria medier. Som
användningsexempel kunna på grund av det knappa utrymmet
endast, ett fåtal typiska fall anföras, företrädesvis sådana,
som ej äro mera allmänt kända.
En utförlig framställning återfinnes i "Handbuch der
Experimentalphysik", Bd XVII/2, kap. 5.
Strålningsakustiska apparater.
Riktad sändning och mottagning kan erhållas på
två skilda sätt. Den första vägen ansluter sig direkt
till från optiken bekanta anordningar. Alldeles som
man genom en reflektor kan uppfånga ljus och vid
strålkastare kan sända riktat sådant, kan man sända
och mottaga ljud med reflektorer. En förutsättning
för att dessa apparater skola arbeta tillfredsställande
är givetvis - såsom i optiken - att man får räkna
med ljudstrålar icke blott utom utan även inom
apparaterna. Härför erfordras, att reflektorerna äro
stora i förhållande till ljudvågornas längd. Brister
denna förutsättning, gälla strålningsoptikens resp.
i Efter föredrag-, hållet inför Svenska
elektroingenjörsför-eningen i Stockholm den 3 november 1933.
-akustikens lagar blott approximativt, i det att
böjningsfenomen uppträda, som kunna förändra verkan
i hög grad.
Anordningar med reflektorer ha utvecklats de sista
åren i och för riktningsbestämning av ljud från
flygmaskiner. I enlighet med vad som ovan sagts,
avtager känsligheten vid låga frekvenser, vilkas
våglängder äro av samma storhetsordning som
reflektorerna.
För frekvenser, som äro små i förhållande till
reflektorernas diameter, bestämmes riktningen genom
att dessa vridas så, att maximal ljudstyrka erhålles.
Oftast upphjälper man denna metod genom
utnyttjande av den binaurala effekten, som uppstår vid
lyssning med båda öronen. I luften sker ju
"riktningshörande" av alla människor med tillhjälp av de
båda öronen, då man i godtyckligt läge i förhållande
till en ljudkälla uppskattar den riktning, i vilken
ljudstrålen inkommer, eller om man vrider huvudet,
till dess att ljudkällan synes befinna sig i
median-planet. Det fysikaliska underlaget för detta
naturliga riktningshörande består i att impulserna från
båda öronen påverka den som gemensamt
mottagningsinstrument verkande hjärnan efter varandra i
tiden, och att varje öra för sig genom inbyggnaden
i huvudet har en riktkarakteristik. Det psykologiska
grundlaget för riktningshörande med bägge öronen,
det s. k. binaurala hörandet, beror på att de till tiden
skilda impulserna från de bägge öronen som vid olika
tidpunkt ankomma till hjärnan, sammansättas till en
enda ljudbild och att denna tidsskillnad därvid
värderas i riktning. Den minsta uppfattbara
tidsdifferens, som kan observeras, uppträder vid en
avvik-ning på 3° från medianplanet och motsvarar värdet
3 . 10-5 sek. Då emellertid för flygfarkostpejling
erfordras en noggrannhet av 0,5°, måste de i stället
för de mänskliga öronen använda konstgjorda
Ijud-upptagarna sättas i ljudfältet med ett inbördes
avstånd av 1,2 m. För att finna såväl höjd- som
sidovinkel måste två skilda apparater med skilda
iakttagare förutses. Den första apparaten för
sidovinkeln är vridbar omkring en vertikal axel och
inställer den andra apparaten för höjdvinkeln, som är
vridbar kring en horisontal axel och på motsvarande
sätt inställes av den förstnämnda apparaten.
Användningen av binauraleffekten är naturligtvis ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
