Teknisk Tidskrift / 1934. Elektroteknik / 117 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1934 - R. Ch. A. Grey: Grunddrag av eldledning för fartygdsartilleri och därmed sammanhängande frågor rörande fjärriktning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

4 AUG. 1934

ELEKTROTEKNIK

117



Fig. 6, Principiell anordning av St. Chamond-Granat’s system med
transportör.



Fig. 7. Principiell anordning av St. Chamond-Granat’s system med
trenne transportörer.

kommutatorlamellerna äro i ledande förbindelse.
Från kommutatorn uttagas strömmarna av rörliga
borstar, anordnade i överensstämmelse med den
ordinarie givarens. Denna kommutatoranordning
utgör alltså den egentliga givaren, vilken på grund
av sina små dimensioner är synnerligen lämplig där
utrymmet icke medgiver användning av en vanlig
givare.

Spänningsfördelaren och givaren i denna
utföringsform äro endast elektriskt förbundna och
således fullt oberoende av den inbördes placeringen.

Av föregående framgår, att system "Granat" kan
anpassas i ett flertal olika kombinationer. Då
dessutom mottagaren redan utan förstärkning besitter
ett avsevärt vridningsmoment, är det synnerligen
lämpligt för artillerieldledningens behov. Största
fördelen är dock möjligheten till förstärkning utan
omvandling. Genom transportören, i huvudsak
avsedd för införande av korrektioner, är det dessutom
möjligt att i systemet ytterligare införa energi. Man
kan därför från en relativt liten givare förstärka
strömmarna för matning av ett flertal mottagare.
Den speciellt för förstärkning avsedda apparaten
kommer att behandlas i samband med fjärriktningen.

Motståndskommutatorn.

Givaren är här en fast kommutator med lika breda
lameller. Mellan dessa insättas motstånd, beräknade
för sinusformad strömfördelnmg. Tre 120°
förställda vridbara borstar uppsamla strömmen, vilken
över släpringar tillföres mottagarens rötor.

Mottagaren har ett utpräglat tvåpoligt fält direkt
anslutet till likströmskällan. Rotorn är trefältlindad
med tre släpringar för anslutning till givarens tre
strömledare. Dessa apparater, som utmärka sig för
ett stort vridande moment, hava kommit i bruk i
vissa speciella fall.

Växelströmsapparater.

Apparater byggda för växelström kallas i
allmänhet på grund av sin självsynkroniserande egenskap
för selsynapparater. Allt efter lindningarnas
utförande kan man särskilja 3 huvudtyper, nämligen:
statorn 2-polig med 3-faslindad rotor, Siemens med
flera; statorn 2-polig med 2-faslindad rotor,
Neufeldt och Kuhnke, samt statorn 3-faslindad med
utpräglad 2-polig rotor, General Electrics
konstruktioner. Av dessa typer ha de två först nämnda
kommit till bruk inom svenska marinen.

I General Electric Review, mars 1921, redogöres
för systemets tillämpning vid Panamakanalen.
Samma tidskrift för 1930, sid. 500, innehåller en
allmän teori och beskrivning av L. F. Holder på
selsynsystemet enligt General Electrics konstruktion.

Då systemets verkningssätt i stort sett är
oberoende av lindningstypen, och då nämnda uppsats
dessutom är författad av en fackman, tager jag mig
friheten att i lämpliga utdrag återgiva följande:

Allmän teori och beskrivning av selsynsystemet.

En selsynapparat består mekaniskt sett av en
liten tvåpolig trefasgenerator med roterande fält.
Rotorn är utförd med en koncentrerad enfaslindning,
medan statorn har en utbredd trefaslindning i
stjärnkoppling. I elektriskt avseende arbetar selsynappa-



Fig. 8. Givare enl. St. Chamond-Granat, för direkt överföring av
mätvärden från avståndsmätare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>