Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 9. Sept. 1934
- Provning och bedömning av kvicksilverströmriktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HÄFTE 9
TIDSKRIFTF
SEPT. 1934
ELEKTROTEKNIK
Redaktör: Julius Körner
INNEHÅLL: Provning och bedömning av kvicksilverströmriktare: Några äldre och nyare mätmetoder för
bestämning av förluster hos strömriktare, av F. Dahlgren; Bedömning av märkeffekt och överbelastningsförmåga,
av Sten Velander, samt Några metoder för uppmätning av ljusbågsspänningen hos strömriktare, av G. Ödberg.
- Grunddrag av eldledning för fartygsartilleri och därmed sammanhängande frågor rörande fjärriktning, av
R. Ch. A. Grey. - Internationell standardisering av rundradiomateriel, av H. Sterky. - Elektricitetstaxor för
affärsändamål, av A. G. Arnold.
PROVNING OCH BEDÖMNING AV
KVICKSILVERSTRÖMRIKTARE.
I den mån kvicksilverströmriktare vunnit terräng
inom svensk anläggningselektroteknik har behovet
av normer för provning och bedömning av dylika
apparater blivit aktuellt. Från intresserat håll har
föreslagits att i tidskriftens spalter dryfta hithörande
spörsmål, i syfte att på så sätt få fram
erfarenhets- och utredningsmaterial, som kan vara av nytta vid
utformningen av dylika normer. Ehuru red.
befarar, att erfarenheterna på området äro begränsade
till en ganska liten krets av teknici och
diskussionen därför måhända ej blir särskilt omfattande, har
den ej velat motsätta sig ett förverkligande av
uppslaget, till den nytta det vara må.
I det efterföljande hava trenne författare, dr Dahl
gren, prof. Velander och ing. Ödberg lämnat bidrag
till ämnet. Dr Dahlgren redogör för olika mätmeto
der för bestämning av förluster, medan prof.
Velander berör frågan om sambandet mellan märkeffekt
och överbelastnmgsförmåga och ing. Ödberg
behandlar metoder för uppmätning av Ijusbågspänningen.
För att om möjligt få den åsyftade diskussionen i
gång, tar sig red. friheten att redan här uttala sin
uppfattning i fråga om några av de i inläggen berörda
frågorna.
Dr Dahlgrens redogörelse lämnar en mycket god
orientering beträffande olika metoder för bestämning
av förlusterna i själva likriktaren. Dock kan
ifrågasättas, huruvida ej den kalorimetriska mätmetoden
vid järnlikriktare förtjänar ett bättre vitsord än "relä
tivt dålig noggrannhet". Det schweiziska för IEC
utarbetade normförslaget upptager densamma med ett
tillägg av 10 % för likriktarekärlets värmeavledning.
Förf. har haft tillfälle pröva metoden i ett flertal fall
och funnit den ge ganska goda resultat. Den är
därjämte relativt enkel att tillämpa, vilket givetvis är
en fördel vid provning av färdiga anläggningar.
Beträffande transformatorförlusterna synes vara
enklast att göra uppmätning i kortslutning på vanligt
sätt, varvid förutsattes, att kortslutningen sker så, att
de olika lindningsdelarna erhålla på rätt sätt
proportionerade kortslutningsströmmar. Till dessa förluster
göres ett tillägg, motsvarande de beräknade
tillsatsförlusterna, proportionella mot likströmmens kvadrat
och sekundära motståndet. Dessa förlusttillägg bliva
olika för olika transformatorkopplingar och kunna
bestämmas konventionellt. Även häröver finnas
uppgifter i det senaste schweiziska normförslaget.
Prof. Velanders uttalande om sambandet mellan
strömriktarens överbelastningsförmåga och
temperaturstegringen resp. ljusbågsspänningen synes kräva
erinringar. Dels har temperaturstegringen här icke
samma betydelse som vid vanliga elektriska maskiner,
dels är dess samband med överbelastningsförmåga och
driftsäkerhet ännu icke tillräckligt utrett, dels
slutligen äro de för uppmätning åtkomliga
temperaturerna i en likriktare med säkerhet icke utslagsgivande
för de fenomen inom densamma, som begränsa
överbelastningsförmågan. Temperaturstegringens betydelse
vid vanliga maskiner hänför sig praktiskt taget
uteslutande till de använda isolermaterialens
värmebeständighet. Vid strömriktaren, där endast keramiska
material användas, bortfalla dessa hänsyn
fullständigt. Ett samband består däremot, mellan
temperaturen och ångtätheten i cylindern, men denna
temperatur står icke i ett givet förhållande till
temperaturen omkring anoderna, vid vilka utslagsgivande
fenomen avspelas. Genom förändring av
ventilkonstruktionen påverkas förhållandet mellan temperaturen i
cylindern och kring anoderna, ett förhållande som
spelar in, då det gäller att bygga strömriktare för
olika belastningsförhållanden.
Vad beträffar spänningsfallet i ljusbågen
sammanhänger det i huvudsak med vad som ovan sagts om
temperaturen. Spänningsfallet kan genom
konstruktiva åtgärder påverkas allt efter strömriktarens
användningsändamål, och några fasta hållpunkter för
dess standardisering får man givetvis icke. Då
spänningsfallet i själva verket är inneslutet i
verkningsgradsgarantien är det ju ej heller påkallat att upptaga
det ännu en gång. Den mer eller mindre utpräglade
brantheten hos spänningsfallets kurva kan
visserligen vid första tanken förefalla vara en plausibel
basis att bygga på, men i betraktande av de många
olika konstruktiva moment, som inverka på de ännu
ej klarlagda sambanden på detta område, vore det
helt säkert förhastat att söka skapa några tumregler,
som kanske inom kort skulle desavoueras av den
tekniska utvecklingen. J. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:30:39 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934e/0131.html
