Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1934 - I. Billing: Statens järnvägars telefonkabelnät längs elektrifierade banor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lämpligen verkställas, utan anordnades i stället för
järnvägens behov en telefonjordkabel i banans
omedelbara närhet och för kontaktledningens
sugtransformatorer användes särskild återgångsledning, i
stället för rälsen som återgång. Den av grundperiodtalet,
16 2/3 p/s, i telefonledningarna inducerade spänningen
kunde därigenom lätt hållas så låg som ca 0,15 V/100
Akm.
För att påvisa verkan av återgångsledningen och
sugtransformatorerna hava bl. a. å den 57 km långa
sträckan Moholm-Falköping följande mätningar
verkställts. Vid 200-300 A och 16 2/3 p/s i
kontaktledningen uppmättes i en kabelledare:
då sugtransformatorerna voro normalt inkopplade
i återgångsledningen, 0,15 V/100 Akm, och
med frånkopplade sugtransformatorer och
återgångsledning, dvs. strömåtergång genom skenor och
jord, 7,5 V/100 Akm.
Å nämnda linje funnos inga rälsförbindningar och
avstånden mellan sugtransformatorerna voro dels 1,4
och dels 2,8 km.
Den inducerade spänningen sänktes emellertid än
mer genom omplacering av återgångsledningen, så
att resulterande induktion från kontakt- och
återgångsledningarna på kabelledningar och räls närmade
sig sitt minimum. Härigenom sjönk spänningen till
0,05 V/100 Akm, och genom noggrann justering av
återgångsledningens läge kunde den nedbringas till
endast 0,02 V/100 Akm. Så skarp injustering blev dock
i regel ej nödvändig, utan man nöjde sig med att vid
20000 Akm belastning ernå 10 à 18 V inducerad
spänning vid normal drift och max. 47 V vid
inträffande kortslutningar.
Momentana kortslutningar vid full driftspänning
gåvo på skilda sträckor en inducerad spänning av
33-47 V, motsvarande 0,155-0,22 V/100 Akm.
Vid full bandrift hava mätningar givit till resultat
en största induktionsspänning i en kabelledare av
blott 18 V. På grund därav blev det även möjligt
att, i st. f. förut använda dubbeltrådiga
telegrafledningar, för järnvägstelegrafen återgå till enkeltrådig
ledning med återgång i jord.
Beträffande störningar av högre periodtal än
grundfrekvensen (övertoner) hava företagna mätningar å
Göteborgslinjen bl. a. givit följande resultat ifråga
om såväl S. J. kabelledningar som ock beträffande
utflyttade rikstelefonledningar. Vid dessa mätningar
användes en särskild generator, som lämnade ström
av 500, 800 resp. 1100 p/s. Med isolerad
kontaktledning, som förde en kapacitetsström av 0,4 A och 800
p/s vid en spänning av 850 V, gjordes mätningar med
en Siemens & Halske’s störningsmätare
(Geräusch-spannungsmesser). I en rikstelefonledning på l300
m avstånd kunde därvid uppmätas en störspänning av
ca 1 mV, i bankabelledningarna däremot kunde intet
spår av induktionsspänning iakttagas.
Med kontakt- och återgångsledningarna jordade i
ena ändan av en 27 km lång del av kontaktledningen
inmatades i andra ändan ström av 500, 800 resp. 1100
p/s. Mellan en kabellednings båda trådar inducerades
därvid 0,25 mV. I en utanför mätsträckan i båda
ändar jordad kabelledning erhöllos värden av 0,1-0,2V,
som motsvarade 0,19-0,23 V/100 Akm.
Ifråga om inducerad spänning av grundperiodtalet,
16 2/3 p/s, på linjer med ca 5 km avstånd mellan
sugtransformatorerna må framhållas följande
resultat: Vid momentan kortslutning vid full spänning på
kontaktledningarna å den dubbelspåriga linjen
Hallsberg-Örebro uppmättes i S. J. kabelledare en
spänning av max. 55 V, motsvarande 0,13 V/100 Akm. Vid
s. k. lugn kortslutning å den enkelspåriga linjen
Örebro-Krylbo har uppmätts max. 26,6 V,
motsvarande 0,07 V/100 Akm.
Genom de med ovan omnämnda anordningar
uppnådda resultaten blev det bl. a. möjligt att betydligt
öka avståndet mellan matarpunkterna
(omformarstationerna). På Malmbanan var avståndet mellan
transformatorstationerna, som nämnts, i medeltal blott
35 km. På Göteborgslinjen varierar avståndet mellan
omformarstationerna mellan 80 och 128 km, på
Malmölinjerna utgör det å huvudlinjen 60-135 km
och å grenlinjerna 95-169 km, på Ångelinjerna
å huvudlinjen 95-123 km och å grenlinjer 156
km samt på Västkustbanan 98 à 123 km.
Härigenom har en särskild högspänningslinje, som
förekommer å Malmbanan, kunnat undvaras å övriga
nämnda linjer, vilka förses med energi från statens
och vissa privata trefasnät, som ombesörja den
allmänna kraftdistributionen till industrier m. m.
Vidare har avståndet mellan närliggande
sugtransformatorer, som å Göteborgslinjen var dels 1,4 km
närmast omformarstationerna och dels 2,8 km å linjen
i övrigt, med stöd av vunnen erfarenhet, som nämnts,
kunnat ökas till ca 5 km å de senare tillkomna
Malmö- och Ångelinjerna samt Västkustbanan.
Konstruktiva detaljer och arbetsmetoder vid äldre
och nyare kabelanläggningar.
Vid jämförelse mellan de nya kabelanläggningarna
å Ångelinjerna och Västkustbanan i förhållande till
förutvarande dylika anläggningar vid S. J. framhålles
följande.
Beträffande kabeltyper och kabelkonstruktion. På
grund av bl. a. ovan nämnda förhållande, att å
linjen Stockholm-Ånge anordnats en för S. J. och
rikstelefon gemensam kabel, vilket ej varit fallet å övriga
sträckor, hava vitt skilda kabeltyper kommit till
användning. Sålunda finnas å Ångelinjerna 26-, 38-,
42- och 58-pars kablar och å Västkustbanan 26- och
36-pars kablar. Samtliga dessa äro delvis
konstruerade som duplexkablar med visst antal
fantomförbindelser, se vidare tabell 1 i det följande.
Enär kablarna förläggas omedelbart invid
elektrifierade banor, 1,9 m från spårets mitt, ha de förut
vid Malmölinjerna tillämpade fordringarna på
elektrisk genomslagshållfasthet, 1000 V mellan ledarna
och 2000 V till kabelmanteln, även här bibehållits.
För en fyrskruv, i vilken avses att vid behov
inkoppla jordade telegraf ledningar, har
provspänningen till övriga ledningar dock bestämts till
2000 V.
Kabelledarnas tråddimensioner hava liksom å
Malmölinjerna bestämts till i regel 0,9 och 1,3 mm,
undantag 1,1 mm Stockholm-Uppsala, under det att
å Göteborgslinjen använts 1,4 mm i st. f. 1,3 mm.
Detta senare var på sin tid erforderligt på grund
av att sektionslängder utan överdrag förekommo å
Göteborgslinjen av upp till ca 200 km, under det
att överdragssträckorna å de nya linjerna uppgå till
högst omkr. 160 km.
Kablarnas fabrikationslängder hava å de nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
