Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1934 - Ivar Klinga: Om tekniska metoder för framställning av absolut alkohol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
T E K N l S K T J D S K U l F T
10 MARS 1934
luft
Fig. 6. Apparatur för gipsmetoden.
Deutsche Gold- u. Silberscheideanstalt-koncernen, att
utarbeta ett kontinuerligt förfarande med hjälp av
en saltblandning, bestående enligt uppgift av
kalium-och natriumacetater. Förfaringssättet åskådliggöres
av fig. 5.
Från kärlet A ledes den 95 %-iga spriten via en
regleringsapparat B och förvärmaren C till kokaren
D, där en ångslang bringar spriten i kokning.
Spritångorna uppstiga i den med Raschigringar fyllda
kolonnen E. varest de möta en nedrinnande lösning
av de nämnda salterna i absolut alkohol. Vattnet
absorberas av salterna, och ångorna, nu bestående av
abs. alkohol, uppstiga till kylaren F, varifrån
kondensatet nedrinner till lyktan G och därifrån till
för-varingscisternerna.
I pannan D stannar saltlösningen, som nu är
bemängd med alkohol och vatten. Den befrias från
alkohol i den lilla kolonnen H. Alkoholångorna
kylas i den lilla kylaren P och återföras till D. Den
alkoholbefriade saltlösningen tryckes medelst
monte-jusen I med ånga upp till kärlet K, varifrån den får
rinna till pannan L. I denna panna ligger en
ångslang matad med överhettad ånga av 300°-330°
temp. Saltlösningens vatten, som tagits från spriten,
avdunstar då genom röret 12 till fria luften. Den
vattenfria saltlösningen nedrinner i det med
omrörare försedda kärlet M, dit även en del av den i
kylaren F kondenserade abs. alkoholen föres, varvid
salterna lösa sig i alkoholen och på nytt tillföras
kolonnen E genom röret 11. Därmed är saltlösningens
kretslopp fullbordat.
Principen i Hiagförfärandet är mycket enkel, men
detaljutformningen har naturligtvis erbjudit
svårigheter. Numera kan man dock säga, att dessa
svårigheter äro övervunna. Ett avsevärt antal
anläggningar, sammanlagt 26 st., finnas utförda, därav 2
anläggningar vardera för 60 000 l abs. alkohol pr
dygn i Frankrike, där ju eljest det azeotropiska
förfarandet med bensol-bensin räknar sitt ursprung.
Hiagmetodens fördelar ligga i dess enkelhet och
däri, att förfarandet är kontinuerligt.
Spritförlusterna garanteras ej överskrida 0,5 %,
ångat-gången max. 80 kg pr hl och förlusten av salter vara
praktiskt taget ingen. I själva verket torde beträf-
fande spritförluster och ångåtgång vid stora
anläggningar någon förbättring av de nämnda siffrorna
kunna ernås.
Metodens nackdelar äro, att den sprit, som
användes, måste vara praktiskt taget fri från aldehyd och
finkelolja. Med praktiskt taget fri förstår man
enligt uppgift en aldehydhalt av högst 0,01 vikts-%.
Spec. sulfitsprit håller ju som rå betydligt mera
aldehyd. Anledningen till detta krav på aldehydfrihet
är, att aldehyden eljest av saltlösningen förhartsas
och så småningom "beckar ihop" apparaturen.
Vidare kan då även en besvärande skumning uppträda
i saltpannan, och saltlösningen blir efter hand
olämplig för sitt ändamål. Det är emellertid möjligt att
på ett enkelt sätt regenerera saltlösningen.
Slutligen må bland första gruppens metoder
nämnas den nyaste, nämligen gipsmetoden, som
utarbetats och enligt min vetskap hittills blott praktiserats
av I. G. Farbenidustrie. Den visas i fig. 6, som
hämtats från "Der Papierfabrikant", 1933, h. 41, s. 533.
Den 95 %-iga spriten ledes från kärlet l genom
förvärmaren 2 in i kokaren 3, varifrån den som ånga
inledes i trumman A, där ångan i motström passerar
gipsen, som ingår som CaS04 men efter upptagandet
av spritens vatten lämnar trumman i den lägre
ändan som Ca S04 -)–1/2 H20. Transporten av gipsen
i trumman sker genom ett rörverk med skövlar.
Trumman själv står alltså stilla. De vattenfria
alkoholångorna passera genom ett filter för kvarhållande
av gip-sdammet till kylarna 2 och 7 och lämna den
sista av dem som färdig vara. Gipsavvattningen
sker i trumman B, till vars övre ände gipsen föres.
Trumman är ångmantlad, och i manteln införes ånga
av 175°-185° temp. Även här finnas
skovelomrö-rare i den stillastående trumman. Den
vattenbe-friade gipsen avgår i trummans nedre ända, varifrån
den automatiskt återföres till
spritavvattningstrum-man. Den vattenånga, som avgives av gipsen vid
torkningen, avföres från trumman med hjälp av
insugen varmluft. Vattenångan lämnar gip stork
trumman genom dammavskiljaren S och suges genom
ventilatorn V till yttre luften. Alkoholförlusten
uppges till de vanliga 0,i5 % och ångförbrukningen till
54 kg pr hl sprit. Gipsförbrukningen beror på den
använda spritens renhet. En anläggning för l 500 l
alkohol pr 24 tim. finnes på I. G:s verk i Wolfen.
Vi övergå nu till andra gruppens metoder, de
azeotropiska metoderna. Som uppfinnare av dessa anses
Young, som år 1901 uttog patent på ett sådant
förfarande. Om man destillerar en blandning av t. e.
95 %-ig sprit och bensol, så sammansättes denna
blandning från början av alkohol, vatten och bensol.
Dessa tre vätskor lösa sig icke i alla proportioner i
varandra och i vissa proportioner endast med
svårighet, På grund av Daltons lag kommer dä under
vissa betingelser en blandning av de tre vätskorna
att överdestillera vid en kokpunkt lägre än
kokpunkten för vilken som helst av de tre vätskorna.
Destillatet av den nämnda blandningen t. e. övergår
vid 64,9° och har sammansättningen
7,4 del. vatten,
18,,5 del. alkohol,
74,1 del. bensol.
Skematiskt sett lämnar sålunda en 95 % alkohol
ett destillat med 71-72 % alkohol. Detta betyder,
att den sprit, som ännu icke överdestillerat, blivit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
