Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1934 - Fritz Frank: De sista framstegen ifråga om hydrering av stenkol, brunkol, tjärprodukter och andra ämnen för framställning av motorbränslen och smörjoljor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
TEKNISK TIDSKRIFT
14 APRIL 1934
^Förrådsbehållor*
\ Utgångsprodukl-
Uttglas för
iakttagande avdropp-rimgen
Gas-uttog
Fig. 2. Laboratorieapparat för hydreringsförsök. Minsta
ugnstyp, diam. 25 mm för provning av kontaktämnen och olika
utgångsmaterial.
nämligen: germanium, tenn, gallium, molybden och
kobolt. Dessa ämnen påvisades 1933 av Goldschmidt
och Peters i ett antal tyska och engelska
stenkolsaskor, varvid erhölls:
Medel-
Maximivärde värde
Medel-
Matvärde mi-% värde
Beryllium ... 0,03, 0,1 Gallium ...... 0,01 0,04
Bor......... - 0,3, Germanium ... 0,05 1,1
Scandium ... 0,006 0,04 Arsenik ..... - l,1
Kobolt ...... 0,03, 0,15 Yttrium...... 0,01 0,08
Nickel ...... - 0,8 Molybden ___ 0,02 0,05
Zink ........ - 1,0 Tenn ........ 0,02 0,05
Bly ......... - 0,1
I askor från Northumberland-kol hava vid The
Fuel Research Stations laboratorium erhållits
följande halter av dessa mera sällsynta beståndsdelar:
Procent i askan
Borsyra, B203 ................... 1,0
Kromoxid, -Cr208................. 0,05
Koboltoxid, CoÖ ................ 0,1-0,2
Galliumoxid, Ga203 .............. 0,05
Germaniuinoxid, Ge02 ............ 1,6
Tenndioxid, Sn02 ................ 0,05
Molybdensyra, Mo03.............. 0,05
Berylliumoxid, BeO............... 0,01
Yttriumoxid, Yt203............... 0,1-0,01
Dessa ämnen, vilka sannolikt i avsevärd
utsträckning ingå i de av I. G. Farbenindustrie använda
kontaktsubstanserna, vars sammansättning hittills
hem-lighålles, hava starka och selektiva
katalysegenskaper. Germanium, som tidigare antogs vara ett
sällsynt grundämne, visar sig vara ganska allmänt
förekommande och har för växternas tillväxt en
viktig katalytisk inverkan på konstgödningsmedlen, så
att man numera efter gottfinnande kan påverka
tillväxten antingen av cellsubstanserna eller
fruktämnena. Man har nu funnit, att dessa katalysatorer
äro så billiga, att de icke behöva återvinnas, sedan
de förbrukats, och att kontaktsubstanserna använda
i olika former, åstadkomma olikartade spaltningsf
ör-lopp.
Som andra fordran gäller att katalysatorerna måste
påverka spaltningsf örlopp e t i en viss önskad
riktning, t. e. spalta stenkol, så att endast en
tunnflytande, solaroljeliknande produkt erhålles med
minsta möjliga gasbildning och med största möjliga del
av ursprungliga kolsubstansen spaltad samt med så
liten del tjockflutna tjärartade produkter som
möjligt. Under det att tidigare endast ca 60 % av
brunkolens organiska substans kunde omvandlas i olja och
ca 40 % stannade i destillationsåterstoden, erhålles
numera ett oljeutbyte av 92-96 %. Oljan består till
ringa del av svårflyktiga tjockflytande
beståndsdelar. Dessa användas för övrigt till att inblandas i
det finpulveriserade kolet för att underlätta dess
spaltning och hydrering.
Den tredje fordran på katalysatorerna
okänslighet för inverkan av svavel och andra "kontaktgifter"
är icke så viktig vid processens första avdelning, då
tunnfluten brännolja framställes. Viktigare blir
denna fordran vid de mera dyrbara och högvärdiga
kontaktssubstanser, som användes vid oljans
fortsatta behandling. Härvid förgasas oljan, och dess
ångor, blandade med vätgas, inledas i
högtrycksbehållare, fyllda med kontaktmassan i styckeform, vari
reaktionen äger rum under högt tryck och hög
temperatur. De svavelfasta katalysatorer, som användas
härvid, måste hava lång livslängd och bestå av med
konst framställda blandningar, vilka innehålla
molybden, zink, tenn, lerjord, titan och ett flertal andra
grundämnen. Vissa i övrigt mycket effektiva
katalysatorer såsom jod äro icke användbara, enär de
angripa apparatmaterialet. Man torde kunna antaga,
att flertalet element samt föreningar och legeringar
dem emellan blivit försökta som katalysatorer. Den
enda vissa vägen till ett säkert resultat är dock ett
systematiskt, vetenskapligt experimenterande. Fig.
2 visar som exempel Piers apparat för
hydreringsförsök med olika kontaktsubstanser i laboratorieskala.
Följande fordran att temperaturen skall hållas så
låg som möjligt vid den sista spaltningen är
ävenledes beroende av riktigt valda katalysatorer. L G:s
nya katalysatorer tillåta vid hydrering i ångfas en
sänkning av temperaturen med 50°C från 470°C till
420t°C. Härigenom minskas kolavskiljning och
motverkas bildning av gasformiga produkter.
Vad till sist tidsfaktorn beträffar, så är denna ur
ekonomisk synpunkt av mycket stor betydelse.
I. G. utför hydreringsprocessen i sin nuvarande
apparatur, som redan framgår av det föregående, i två
stadier, i det att först olja framställes ur en pasta av
kol, tjära och beck, och denna olja i gasfas
omvandlas sedan till bensin och tunn brännolja. Detta
senare stadium går 4-5 gånger fortare än det första,
och enligt Pier har Leunaverket utan nämnvärd
ombyggnad kunnat fyrdubbla sin kapacitet genom att
övergå till en tvåfasig process mot den tidigare
en-fasiga arbetsmetoden.
Apparaturens värmeekonomi.
För hydreringsmetodens ekonomiska och tekniska
genomförbarhet spelar apparaturens värmeekonomi i
dess helhet en viktig roll. Med ledning av den
erfarenhet, som erhållits från destillationstekniken och
även raffineringstekniken, söker man å ena sidan så
långt möjligt tillgodogöra det tillgängliga värmet
genom värmeutbyte och på den andra sidan hindra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
