Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1934 - Ragnar Nilsson: Nyare uppfattningar inom den alkoholiska jäsningens kemi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 7
TEKNISK TIDSKRIFT
JULI 1934
REMI
K ’£ OAKTÖR:
INNEHÅLL: Nyare uppfattningar inom den alkoholiska jäsningens kemi, av docent Ragnar Nilsson. - Klorat
för sprängningsändamål. - Notiser.
NYARE UPPFATTNINGAR INOM DEN ALKOHOLISKA
JÄSNINGENS KEMI.1
Av docent RAGNAR NILSSON.
Buchners upptäckt av den cellfria zymasen banade
vägen för en kemisk bearbetning av en av de
intressantaste biokemiska företeelser, som vi känna till,
nämligen det sönderfall av sockerarterna i alkohol
och kolsyra, som äger rum, när de angripas av
jästsvampar. Redan långt före Buchner hade ju
Gay-Lussacs arbete förskaffat oss en kvantitativ
kännedom om förhållandena vid den alkoholiska jäsningen
såtillvida, att genom hans undersökningar
bruttoformeln för sockrets sönderfall vid jäsningen kunde
anses fastlagd.
Att jästens enzym skulle kunna åstadkomma en
dylik demolering av sockermolekylen i en enda etapp
måste emellertid anses föga sannolikt, och även om
man skulle ha försökt att driva denna uppfattning,
så jävades den i varje fall snart av de erfarenheter,
man gjorde vid ett noggrant studium av
jäsningsreaktionens förlopp. Man blev ganska snart
övertygad om, att vad vi här ha framför oss måste vara
en ganska komplicerad företeelse, och att
jäsningsreaktionen efter all sannolikhet måste vara
sammansatt av en serie delreaktioner av enklare art.
Det är alldeles säkert inte många områden inom
biokemien, som ha varit föremål för en så intensiv
bearbetning som just den alkoholiska jäsningen, och
det kan väl ifrågasättas, om all denna flit hade
kunnat uppdrivas, om det inte under arbetets gång hade
kommit fram vissa detaljer, som voro speciellt
ägnade att stimulera intresset. Nu visade det sig
emellertid, när man så småningom började få en
inblick i den finare mekanismen vid
denna art av sockernedbrytning,
att det här utspelar sig reaktioner,
som ha betydelse inte endast för
den alkoholiska jäsningens vid-
CH2: C(OH)
CH2:C(OH).
kommande, utan som ha vitalt intresse för
kolhydraternas biokemiska omsättningar i allmänhet
inom växt- och djurkroppen. Detta har gjort, att
det på ett rätt tidigt stadium kom till stånd ett sorts
samarbete mellan jäsningskemisterna och forskare
inom de olika områdena av den biologiska veten-
i Föredrag’ vid sammanträde i avdelning- för kemi och
bergsvetenskap den 9 mars 1934.
skapen, framför allt muskelfysiologerna. Jag skall
vid slutet av min framställning återkomma till några
av de viktigaste resultaten av detta samarbete.
Det är två upptäckter, som framför alla andra ha
bidragit till jäsningskemiens utveckling, och dessa
äro Neubergs iakttagelse, att jästens enzym ha
förmåga att förjäsa pyrodruvsyra till acetaldehyd och
kolsyra
CH3 . CO . COOH -_= CH3 . CHO + C02
och vidare Härdens upptäckt, att vid
sockerförjäs-ningen bildandet av alkohol och kolsyra åtföljes av
en därmed parallellt fortlöpande fosforylering, dvs.
en övergång av det fria oorganiska fosfatet i
jäsningsblandningen till organiskt-kemiskt bundet fosfat.
Med utgångspunkt från pyrodruvsyrans förjäsning
till acetaldehyd och kolsyra lyckades Neuberg
konstruera ett jäsningschema, som på ett lyckligt sätt
sammanfattade ett stort antal av de erfarenheter, som
man vid denna tidpunkt hade samlat angående
jäs-ningsförloppet.
Neuberg antar, som bekant, att det första steget
vid den f or jäsande hexosmolekylens nedbrytning
består i att molekylen spricker sönder i två molekyler
metylglyoxal.
C6H1206 - 2R20 = 2 CH2 : C(OH) . CHO
Slutprodukterna vid den alkoholiska jäsningen,
alkohol och kolsyra, låta sig nu härledas ur
metylglyoxal, som grundsubstans enligt följande schema:
Mellan två molekyler metylglyoxal utspelar sig
först en oxidoreduktion, som resulterar i bildandet av
en molekyl glycerin och en molekyl pyrodruvsyra.
C HO + H2 O H2 C H2 (OH). C H (OH). C H2 (OH)
+ =
CHO O CH2; C(OH)-COOH
Sedan denna rena metylglyoxaldismutation har
fortskridit till ett litet belopp, så sätter det
emellertid under normala jäsningsbetingelser in en annan
reaktion, som så att säga uttränger den rena
metyl-glyoxaldismutationen. Man kan säga, att den rena
metylglyoxaldismutationens funktion vid
nedbrytningen är jämförbar med ett initialmedels.
Pyrodruv-syran, som därigenom uppstår, spjälkes ju nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
