Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 3. Mars 1934
- E. Hubendick: Förslag till normer för provning av förbränningsmotorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
MEKANIK
HÄFTE 3 MARS 1934.
REDAKTÖR: H.F. NORDSTRÖM
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
INNEHÅLL: Förslag till normer för provning av förbränningsmotorer, av professor E. Hubendick. – Beräkning av
radierna till trappremskivor, av lektor Br. Fänge. – Berättelse över Svenska teknologföreningens avdelnings
för Mekanik verksamhet under år 1933. – Föreningsmeddelanden. – Litteratur.
FÖRSLAG TILL NORMER FÖR PROVNING AV
FÖRBRÄNNINGSMOTORER.
[1]
Av professor E. Hubendick.
Under åren 1931 till 1933 hava av särskilda
sakkunniga utarbetats svenska normer för provning
av förbränningsmotorer. Då två av kommitténs
ledamöter deltogo i International Electrotechnical
Commission, Advisory Committee Nr 19 on Internal
Combustion Engines sammanträde i Stockholm 1930
har vid utarbetandet tagits hänsyn till vad som
förekommit inom denna kommission. De svenska
normerna avse därför även att utgöra Sveriges förslag
till internationella normer.
Vid utarbetandet av provningsnormer torde man
först böra göra klart för sig avsikten med dylika.
En möjligast felfri och tillförlitlig provning kan
endast utföras av på området kunniga och erfarna
fackmän. Det tjänar därför ingenting till att göra
upp normer av den art att en person, vilken som
helst, med dessa i sin hand skall kunna utföra en
provning. Ty en av sådan person utförd provning
blir under alla förhållanden otillförlitlig. Då
normerna sålunda skola vända sig till den erfarne
fackmannen behöver ej allt tänkbart om provningars
utförande angivas i dem. Tvärt om bör detta
undvikas, så att ej lekmannen tror sig med ledning av
normerna kunna utföra en provning. Normerna
skola sålunda förutsätta full kunskap om provningars
utförande och därför endast giva uppgift om sådana
frågor, vilka äro tveksamma. De skola även giva
sådana uppgifter att leverantör och köpare vid
leveransens provning och bedömning ej bliva utsatta för
överraskningar.
Normerna böra därför innehålla uppgifter om
måttenheters storlek samt definitioner på sådana
storheter, begrepp och benämningar, som kunna tolkas på
olika sätt. De böra vidare innehålla allmänna
anvisningar om provens utförande av sådan art, att
allvarligare meningsskiljaktigheter mellan
leverantör, köpare och provningsman ej behöva uppstå.
Slutligen böra normerna innehålla allmänna
anvisningar om mätmetoder och instrument, så att osäkra
metoder och instrument undvikas.
Det måste sålunda ankomma på provningsmannen
att inom vissa av normerna angivna gränser och
eventuellt i samråd med leverantör och beställare träffa
avgöranden om provningens utförande och andra
detaljer ävensom att med ledning av
provningsresultatet m. m. avgiva ett omdöme.
Det har på sina håll föreslagits att angiva, vilka
slag av förbränningsmotorer, som skola och vilka
som ej skola provas enligt normerna. Dylika
inskränkningar äro enligt min mening ej blott
olämpliga utan även omöjliga att göra. Normerna böra
avse varje slag av förbränningsmotor. Det måste
bliva provningsmannens sak att avgöra med ledning
av normernas bestämmelser, vilka tillbehör och
hjälpmaskiner, som skola ingå i provet ävensom att
avgöra huruvida ett tillförlitligt prov är möjligt att
utföra eller ej. Nya bränslen, nya
maskinkonstruktioner osv. framkomma ständigt. En
detaljuppräkning av vilka slag av maskiner, som skola provas
medför att normerna inom kort bliva omoderna och
föråldrade. Skall t. e. en automobilmotor,
flygmaskinmotor eller båtmotor provas, så skall provet
utföras med ledning av normerna för
förbränningsmotorer. För dessa motorslag äro emellertid
fordringarna på normaleffekt, överbelastningsförmåga m. m.
helt olika. Dessa fordringar skola framgå av
köpekontrakt, program e. d. eller om dylika handlingar
ej finnas må det vara provningsmannens sak att
eventuellt i samråd med leverantör och beställare
före provet uppställa de krav maskinen skall fylla.
Däremot skall ej automobilen, flygmaskinen eller
båten provas enligt dessa normer. Dessa må provas efter
normer uppgjorda för provning av automobiler,
flygmaskiner och båtar.
Det synes ej heller vara behövligt eller lämpligt
att i normerna angiva vilka maskinens egenskaper
som skola vara föremål för provning. Detta bör
framgå av köpekontrakt, provningsprogram, uppgift
från den som påkallat provningen eller annars
bestämmas av provningsmannen.
Ej heller bör uppgivas vilka bränslen för olika
motorer som normerna gälla, dels emedan nya
bränslen eller nya användningsområden för kända
bränslen framkomma, dels därför att det för en motor
användbara bränslet bör framgå av leveransavtal.
[1] Föredrag hållet vid Svenska teknologföreningens
avdelnings för Mekanik sammanträde den 16 januari 1934.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:30:54 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934m/0027.html
