Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 6. Juni 1934
- E. Winning: Ombyggnad av en ångpanna vid Gislaveds gummifabrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OMBYGGNAD AV EN ÅNGPANNA VID GISLAVEDS GUMMIFABRIK.
Av ingenjör E. Winning.
Under de senaste åren har såsom bekant en
tendens i allt högre grad gjort sig gällande att söka
nedbringa ångpanneanläggningarnas utrymmesbehov,
dvs. att nedbringa de yttre dimensionerna hos de
ångtekniska utrustningar, som i varje särskilt fall
erfordras för alstrande av en viss ångmängd. För
detta ändamål söka ångteknici, då det är fråga om
nyanläggningar, att åstadkomma nya ångpannetyper
eller att ändra konstruktionen hos de hittills inom
industrien vanligen använda ångpannetyperna, så
att utrustningarna upptaga ett i förhållande till deras
ångalstringsförmåga möjligast litet utrymme. Vid
äldre anläggningar söker man ernå ökad ångalstringsförmåga
hos redan befintliga ångpannor. Man söker
sålunda undvika anskaffandet av nya ångpannor och
därmed ökning av utrustningarnas utrymmesbehov.
Såsom en följd härav har på senare tid framkommit
såväl ett flertal helt nya ångpannetyper som även
en del hjälpapparater, avsedda att apteras till
ångpannor av äldre konstruktion för att öka dessas
ångalstringsförmåga. Ett fall, då en vanlig
vattenrörångpanna moderniserats genom inmontering av
en sådan hjälpapparat, skall här beskrivas.
Ångpanneanläggningen vid Svenska gummifabriks
a-b:s fabrik i Gislaved var till år 1928 uppdelad i
tvenne pannhus, "det övre" och "det nedre". I det
övre pannhuset funnos tvenne handeldade
tubreturpannor och i det nedre pannhuset en
vattenrörångpanna, försedd med kedjerost. Nämnda år inlades
i det nedre pannhuset ytterligare en vattenrörpanna,
försedd med underfeedstoker, varvid samtidigt
pannorna i det övre pannhuset försattes ur drift. Den
nya vattenrörpannan var av sådan storlek, att det
kunde antagas, att fabrikens hela ångbehov för lång
tid framåt skulle kunna tillgodoses genom
användning endast av pannorna i det nedre pannhuset.
Utvecklingen av fabriken fortgick emellertid i så
oväntat snabbt tempo, att ångförbrukningen redan i
början av år 1932 var så stor, att de båda
vattenrörpannorna i sitt dåvarande skick kunde endast
nätt och jämnt täcka behovet. Emellertid beslöts
då, att fabriken skulle ännu mera utvidgas, varför
ytterligare stegring av ångbehovet var att förutse.
Fabriksledningen ställdes sålunda inför
nödvändigheten av att antingen ånyo igångsätta pannorna i
det övre pannhuset eller att vidtaga sådana
förändringar i det nedre pannhuset, att ångproduktionen i
detta väsentligt kunde ökas. Av dessa alternativ
var det förstnämnda mindre tilltalande, dels därför
att detsamma skulle medföra en icke önskvärd
decentralisering av ångproduktionen med därav
betingad ökning av eldarepersonalen, och dels därför
att pannorna i ifrågavarande pannhus arbetade
ogynnsamt i bränsleekonomiskt avseende. Det
beslöts fördenskull, att om möjligt det sistnämnda
alternativet skulle genomföras.
Vidtagna förändringar. Den närmast till hands
liggande utvägen att öka ångproduktionen i det nedre
pannhuset, nämligen genom inläggning av ännu en
ångpanna, var i föreliggande fall utesluten, beroende
dels därpå, att pannrummets golvarea redan var fullt
upptagen av de båda befintliga pannorna, och dels
därpå, att utbyggnad av pannhuset ej gärna kunde
företagas, emedan pannhuset omgives av
fabrikslokaler, innehållande maskiner, som med hänsyn till
fabrikationsförloppet svårligen kunde utan orimligt stora
kostnader flyttas till annan plats. Med hänsyn till de
föreliggande omständigheterna var det tydligen
mycket önskvärt att kunna tillgodose det ökade
ångbehovet genom att öka de befintliga pannornas
ångalstringsförmåga. En undersökning av saken
gav vid handen, att detta var möjligt. Efter
noggrann utredning rörande de olika förfaringssätt, som
härvid kunde tillämpas, fann man en metod, som
kunde väntas giva ett fullt tillfredsställande resultat
mot relativt ringa kostnad.
Denna metod innebar att, åtminstone till en
början, åtgärder skulle vidtagas endast vid den äldre
pannan, eftersom förändringar vid denna mindre
tidsenligt utrustade panna kunde förväntas medföra
större effekt än förändringar vid den nyare, mera
modernt anordnade pannan.
Den äldre pannan är en vanlig B. & W.-panna med
en eldyta av 140 m2. Dess ångalstringsförmåga
uppgick till ca 2 800 kg normalånga/tim. vid en
verkningsgrad av ca 65 %. Båda dessa värden voro
påtagligt låga. Orsaken härtill låg däri, att pannans
rostyta och eldstadsrum voro knapphändigt
dimensionerade i förhållande till pannan i övrigt. En
förbättring av pannan i dessa hänseenden kunde
åstadkommas på ett relativt enkelt sätt, nämligen genom
utbyte av eldningsapparat och genom höjning av
pannan. Den ökning av ångproduktionen, som
kunde påräknas, genom att dessa förändringar
vidtoges, bleve emellertid icke tillräcklig, för att det
förefintliga behovet skulle komma att täckas. Detta
kunde uppnås endast därigenom, att dessutom pannans
eldyta ökades. Sådan ökning företogs också
på ett rationellt sätt, därigenom att trenne av
eldstadsrummets sidor täcktes med strålningstuber, så
att kyl väggar erhöllos enligt system La Mont.
Sådana kylväggar torde icke tidigare hava kommit till
användning i Sverige, och de försök, som blivit
gjorda med desamma utomlands, voro ej så
omfattande, att tillförlitliga erfarenhetsrön rörande deras
användbarhet under ogynnsamma driftsförhållanden
förelågo. En omständighet, som kunde försvåra
användandet var den, att de relativt klena
strålningstuberna i kylväggarna skulle kunna igensättas av
pannsten och slam, allrahelst som det vid
anläggningen ifråga använda matarevattnet uteslutande
utgjordes av råvatten från Nissan, vilket vatten är
ganska starkt bemängt med såväl oorganiska som
organiska föroreningar. Det var också, först sedan
det föreliggande spörsmålet blivit mycket noga
övervägt, som det befanns tillrådligt att använda
kylväggar i och för den behövliga ökningen av
pannans eldyta. Att utföra ändringsarbetet uppdrogs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:30:54 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934m/0070.html
