Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 9. Sept. 1934
- Carl-Gustaf Hård af Segerstad: Något om olika metoder för att på elektrisk väg mäta och registrera tryckförlopp i förbränningsmotorcylindrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
MEKANIK
HÄFTE 9 SEPT. 1934
REDAKTÖR: H.F. NORDSTRÖM
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
INNEHÅLL: Något om olika metoder för att på elektrisk väg mäta och registrera tryckförlopp i
förbränningsmotorcylindrar, av civilingenjör Carl-Gustaf Hård af Segerstad. – Detonation vid lättare motorbränslen, av
ingenjör Arne Mörtsell. – Några moderna pressverktyg för massfabrikation, av ingenjör Hjalmar Dahl.
NÅGOT OM OLIKA METODER FÖR ATT PÅ ELEKTRISK
VÄG MÄTA OCH REGISTRERA TRYCKFÖRLOPP I
FÖRBRÄNNINGSMOTORCYLINDRAR.
Av civilingenjör Carl-Gustaf Hård af Segerstar. Stockholm.
Författaren kommer i det följande att behandla
några typer av indikatorer, vilka icke få betraktas
såsom enbart kontrollinstrument, utan även såsom
instrument för laboratoriebruk, med vilkas hjälp
man dels skall kunna upptäcka egenheter och fel hos
förbränningsförloppet i en motorcylinder och dels
vara i stånd, att med dessa indikatorprinciper som
grundval, själv ev. bygga vidare på ett för
forskningsbruk lämpat mätförfarande. Vissa numera icke
aktuella typer hava medtagits, detta för att på
något sätt belysa utvecklingens gång.
Innan vi ingå på olika indikatorprinciper och
utföranden, måste vi först klargöra för oss, vilka
fordringar man bör hava rätt att ställa på en god
indikator.
Med en indikator mena vi inom förbränningsmotortekniken
vanligen ett enkelt eller av flera element
bestående instrument, med vars hjälp man kan
upptaga och på ett tillnärmelsevis exakt sätt registrera
det i en motorcylinder förhandenvarande momentana
trycket eller dettas momentana ändring som funktion
av slagvolym, kolvväg eller tid. Vi veta även att
förbränningsmotortekniken under senare tid gått
fram på olika fronter, av vilka vi, här närmast
beröras av stegringen i varvantal, medeltryck och
temperatur. Vad dessa stegringar innebära beträffande
konstruktionen av indikatorer, torde stå klart för
alla och envar. För att sålunda med hänsyn till
moderna motorer kunna få en någotsånär
överskådlig bild av de olika huvudfordringarna på en
användbar indikator, vill författaren härnedan genomgå
dessa punkt för punkt.
1) Den del av indikatorn, som står i förbindelse
med förbränningsrummet, "givaren", bör vara så
dimensionerad, att undre delen av dess förskruvning
skall gå kant i kant med kompressionsrummets
innervägg. Det har nämligen visat sig, att man vid
användandet av kanaler eller rör såsom anslutning
mellan cylinder och givare, på diagrammen erhållit
små tryckvariationer (spec. på expansionslinjen),
vilka ej uppstått, då förskruvningen gått i flukt med
innerväggen. Samtidigt undgår man en förändring
av kompressionsrummets volym, vilken i annat fall
gör sig märkbar på ena eller andra sättet. Detta
gäller speciellt vid forskningsarbete, då de erhållna
resultaten merendels äro ovanliga och oväntade, samt
vid maskiner med liten cylindervolym.
2) Högt egensvängningstal. Ju närmare en
indikators egensvängningstal ligger i förhållande till
motorvarvantalet, desto svårare är det att göra
noggranna iakttagelser. Amerikanarna anse, att för att ge
en någorlunda exakt registrering, måste det
registrerande instrumentet ha en egenfrekvens, som är minst
fyra gånger så stor som egenfrekv. hos det fenomen
som skall registreras. Om vi sålunda tänka på
exempelvis fenomenet knackning, och antaga att
frekvensen i detta fall ligger vid ett värde av omkr.
20 000 Herz, skulle det registrerande instrumentet
ha ett egensvängningstal av minimum 80 000 Hz, dvs.
80 000 svängningar per sekund. Detta kommer
framdeles att beröras i samband med de modernaste
tryckmätningsinstrumenten.
3) Små rörliga massor: Ett tryckelement och dess
samhörande delar skola hava möjligast små massor.
Varom icke, förorsakar motorn i regel sådana
störningar, att det blir svårt att få fram några
tillförlitliga resultat. Tryckelementets masskrafter skola
kunna förkastas vid sidan av de krafter, vilka
härröra från trycket i cylindern. Om man vidare icke
använder ett tillräckligt lätt tryckelement, sänkes
egensvängn.-talet och därmed känsligheten.
4) Tillförlitlig dämpning: För att förebygga att
instrumentets egensvängningar skola komma att uppstå
på diagrammet, måste man ordna med tillförlitlig
dämpning. Detta ernås vanligen på elektrisk väg,
eller genom att använda någon sorts vätskefriktion.
Mekanisk eller gummifriktion medföra såsom regel
hysteresisverkningar.
5) Noggrannhet: Instrumentet skall förutom
kvantitativa resultat även ge kvalitativa dylika och vara
lätt kalibrerbart. Det är önskvärt att dess
karakteristika har ett rätlinigt förlopp. Kalibreringar böra
företagas såväl före som efter mätningarna och skola
då överensstämma eller i varje fall icke avvika mer.
än vad som motsvarar noggrannheten hos övriga
instrument som använts vid mätningarna. För att
undvika temperaturens inflytande, kan man använda
något slag av kylning, varvid kalibrering av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:30:54 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934m/0099.html
