Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 9. Sept. 1934
- Carl-Gustaf Hård af Segerstad: Något om olika metoder för att på elektrisk väg mäta och registrera tryckförlopp i förbränningsmotorcylindrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tryckgivaren som med indikatonnekanismen. Hela
apparaten visas i fig. 2 och 3.
Tryckgivaren (fig. 3). Tryckgivarens ena
sida inskruvas i en tändstiftsbussning, under det att
den andra sidan förbindes med högtrycksluften. Inuti
själva givaren finnes mellan förbränningsrum och
högtrycksluft en tallriksventil av tunt stål och med
planparallella ytor, vilken så att säga löper å
gejdrar. På vardera sidan om denna tallriksventil
finnas flata säten. När ventilen ligger an mot endera
 |
Fig. 2. Schema över
Farnbororough-principen.
|
 |
Fig. 3. Givare till
Farnborough-indikator.
|
sätet är passagen genom densamma stängd. När den
står i medelläge är passagen öppen från ventilhusets
ena sida till den andra. I centrum av ventilhuset
och med sin ena ände fastgjord i membranen finnes
en spindel, vilken är elektriskt isolerad från
ventilhuset. Från denna spindel är en ledare dragen till
primärspolen hos en induktionsapparat. Sätena,
mellan vilka ventilen pendlar, bilda anslutningspoler
i primärströmkretsen. Om således ventilen ligger an
mot endera sätet, är primärströmkretsen sluten; i
mellanlägena brytes kretsen. Ventilen arbetar
sålunda som en strömbrytare till induktionsspolen, i
vars sekundärlindning i brytningsögonblicket alstras
en högspänd elektrisk ström, vilken därefter får
passera ett gnistgap. Ventilvägen är omkring 0,8 mm.
Om sålunda lufttrycket på ventilens yttersida
överskrider det i cylindern befintliga trycket, kommer
intet diagram att kunna upptagas. Reduceras
däremot lufttrycket till ett värde under max.
cylindertrycket, öppnar ventilen i det ögonblick, då de två
trycken bli lika, samtidigt som den bryter
primärströmkretsen, och för varje lägre tryck på yttersidan
kommer ventilen att lämna det undre sätet och
förflyttas uppåt närhelst cylindertrycket når
motsvarande värde. När cylindertrycket åter faller, vill
ventilen återvända från det övre till det undre sätet
och åstadkommer även därvid alstrandet av en gnista
i registreringsapparaten. De tryck, som verka på
ventilens yttersida, härröra från en luftbehållare eller
från en vakuumpump, vilka äro förbundna med
ventilen genom en böjlig ledning.
Indikatormekanismen. Registreringsmekanismen
är konstruerad för att upptaga en kurva
över trycken som funktion av tiden. För att kunna
åstadkomma detta använder man sig av en
fjäderbelastad kolv av ungefär samma typ som i en vanlig
kolvfjäderindikator, men med längre slag.
Kolvrörelsen åstadkommes av det förut nämnda yttre
höga lufttrycket och kontrolleras medelst två max.
töjningsfjädrar och två lätta "back-to-back"-fjädrar,
belägna symmetriskt i förhållande till kolven. Alla
fyra fjädrarna användas för att åstadkomma ett
komplett diagram. För upptagning av svagfjäderdiagram
borttagas de två max. töjningsfjädrarna,
varefter man kan registrera vakuum och positiva tryck
upp till 3,5 kg/cm2.
Registratorn. Indikatormekanismen förflyt
tar ett registrerande gnistgap längs ytan av en
trumma, vilken roterar kring en horisontell axel.
Gnistgapets förflyttande längs axeln åstadkommes
genom ett parallellsystem, vilket förbinder
indikatorkolven med registreringsarmen, varvid den
sistnämnda i sin övre ände uppbär gnistgapets ena
elektrod. Registreringstrumman, som är omkring 30 cm
i omkrets och omkring 23 cm lång, är gjord av
metall och lagrad på kullager. Den drives från motorn
antingen med vevaxelns eller kamaxelns hastighet
medelst en speciell koppling och undantagsvis
medelst en kedja. Kopplingen är så utförd, att man
först kan starta indikatorn och få upp den i motorns
hastighet, varefter man övergår till en direktkoppling
till drivaxeln. Detta möjliggör att registreringstrumman
alltid startas i fas med motorn. Därför
kommer dödpunktsmarkeringen alltid på samma plats
av trumman. Registreringen sker på ett för
gnistregistrering specialutfört svart papper.
Användning. Ett känt tryck pålägges
indikatorcylindern och den balanserade ventilen. I ett
bestämt ögonblick, då trycket nått ett bestämt värde
och gnistgapet befinner sig i ett motsvarande läge
på papperet blir trycket i cylindern lika stort som
lufttrycket, och ventilen föres från sitt läge. Detta
förorsakar en gnista, vilken åstadkommer ett hål i
registreringspapperet. Cylindertrycket ökar nu till
att börja med och sjunker sedermera tills det åter
utjämnas av lufttrycket, varvid ventilen går tillbaka
och en ny gnista uppstår. Under tiden mellan
gnistorna har trumman vridit sig så mycket som
motsvarar ändringen i kolvläge. Den senare punkten
kommer sålunda ej på samma ställe av papperet.
Man får då för varje vridning av trumman en punkt
för motorns kompressions- och en för dess
expansionsslag. På så sätt erhålles det önskade
diagrammet förutsatt lufttrycket varieras över ett känt
intervall. Diagrammet kommer därför att vara sammansatt
av punkter från flera på varandra följande förlopp.
Tiden som åtgår för att taga ett diagram håller sig
mellan 10 och 40 sekunder, beroende på maskinens
hastighet och den noggrannhet som åsyftas. De på
detta sätt upptagna diagrammen kunna sedermera
användas som negativ för att göra ljuskopior av
diagrammen. Vid en speciell typ av indikeringstrumma
hållas de använda papperen tillika med en bunt nya
på rullar inuti trumman, varför det endast är
nödvändigt att vrida om en utlösningsanordning för att
byta papper. Denna typ är särskilt konstruerad för
upptagning av diagram från flygmotorer under
pågående flygning.
Vid denna så att säga str öbo skopiska indikeringsmetod
sammansättes sålunda ett diagram under
fortfarighetstillståndet av en periodisk trycksvängning
genom efter tidsaxeln förskjutna punkter av ett
större antal perioder. Vinsten med användandet av
en dylik metod ligger därför i, att man erhåller ett
diagram, som visar huru motorn arbetar, icke endast
under en arbetsperiod utan under ett större antal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:30:54 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934m/0102.html