Teknisk Tidskrift / 1934. Mekanik / 119 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1934 - Carl-Gustaf Hård af Segerstad: Något om olika metoder för att på elektrisk väg mäta och registrera tryckförlopp i förbränningsmotorcylindrar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bearbetningen av lamellerna är av stor vikt. De
måste vara noggrant planparallellt slipade.
Polering, limning eller lackering av plattorna medföra
nackdelar. För att helt få bort krypeffekt och
hysteresisverkningar vid häftiga påkänningar,
förfors på följande sätt:

Som ändmetaller hos pelaren användes
övergångsplattor av mycket väl ledande kol. Där dessa ligga
an mot metalliska ytor, äro de galvaniskt
förkopprade. Genom att undvika det annars
förhandenvarande elektriska och mekaniska
övergångssprånget, erhölls en likartad fördelning av
strömmen, en jämn och snabb bortledning av
motståndsvärmet och ett störningsfritt upptagande av
mekaniska påkänningar. Härigenom undveks skenbart
störningar och krypyttringar. Som bästa material
för övergångsplattorna visade sig en mycket hård
kolsort med hög elektrisk ledningsförmåga av ung.
1 000 1/ohm cm.

Om man i kammaren införde en vätska, t. e. bensol,
xylol, bensin, alkohol eller petroleum, så att pelaren
var helt indränkt under drift, var mottagligheten
flera ggr större och hysteresis mindre än förut.
Verkan kunde man ej behärska och ofta slutade den
efter en kort tid eller inskränkte sig till början av
kalibreringskurvan.

En temperaturhöjning kan ha ett dubbelt
inflytande. Å ena sidan ändrar sig på grund av olika
utvidgning av kammare och pelare förinspänningen
med temperaturen. Å andra sidan är
halvledarkonstanten eller mottagligheten något beroende av
temperaturen. Det första inflytandet kan man behärska
genom val av lämpligt material. Temperaturens
inflytande upp till 50° är emellertid betydelselöst. För
övrigt får man ordna med effektiv kylning.

Vid en 100 at indikator uppgår svängningstalet till
omkring 90 000 Hz för membranen. Man kan räkna
sig till detta enligt formeln för en vid periferien fast
inspänd platta. Vid 6 mm längd uppgår pelarens
egenfrekvens till omkring 62 000 Hz. Man har ej
lyckats att exakt bestämma hela indikatorns
egensvängningstal.

De fördelar vi kunna urskilja vid ovanstående
anordning äro följande: Mikrorörelserna hos
indikatorns i och för sig små massor i förening med en
rätlinig kalibreringskurva torde möjliggöra
verklighetstrogna registreringar av även mycket snabba
svängningsförlopp. I jämförelse med enligt andra
principer (piezo-, kondensator-) i samband med
rörförstärkare arbetande indikatorer, bortfaller
rörförstärkningsanordningen, emedan man erhåller tillräcklig
noggrannhet med en enkel bryggkoppling och 4
volts spänning. Därmed slipper man ett flertal
störningskällor. Det lättförståeliga verkningssättet, den
enkla skötseln och de jämförelsevis låga
kostnaderna, tillåta indikatorns användning i betydligt
högre grad än andra liknande instrument.

Givaren, fig. 21, lägges, för att man skall kunna
mäta dess motståndsändring, i ena grenen av en
matbrygga. Den från batterierna kommande strömmen
går genom tryckelementet till bryggans nolledning
och i den andra bryggrenen genom ett
kompensationsmotstånd R. Vid nolledningen anslutes en
galvanometer, för att man med hjälp av motståndet R skall
kunna kompensera tryckelementets och tilledningarnas
motstånd. När detta är gjort, anslutes i st. för

Fig. 21. Givare enl. Glamann och Triebnigg. a och b = i mitten förstärkta membraner; c = distansring; d = 10 mm tjock glimmerring; e = ställskruv för ändring av försp.	Fig. 22. Schnauffers förfarande för bestämning av förbränningshastighet. a = tändpunkt; b, c och d = joniseringssträckor; f = förbränningsrum.

galvanometern en oscillograf. Tidsmarkering sker
med en stämgaffel, och kolvens dödpunktslägen
markeras med hjälp av en glimlampa.

Enär författaren ej kunnat få tag i några siffror
på egensvängningstalet för den kompletta givaren,
ställer det sig en smula svårt att avgöra, i vad mån
denna metod är bättre eller sämre än den
piezoelektriska. Egensvängningstalen finnas visserligen
uppgivna för grafitpelare och membran, men däremot
icke för mellanleden. Denna sistnämnda synes
jämförd med de båda övriga delarna besitta en stor
massa, och frågan är därför, om ej totala
egensvängningstalet kommer att ställa sig betydligt lägre
än för den piezoelektriska givaren.

Här skall vidare såsomx avslutning omnämnas en
ganska intressant metod, vilken visserligen icke avser
att utgöra ett sätt för registrering av snabbt växlande
tryckförlopp, utan i stället utarbetats för bestämning
av förbränningshastighet under olika förhållanden.
Då den emellertid har vissa beröringspunkter med
vad som förut nämnts torde detta försvara dess plats.

Metoden har utarbetats av Schnauffer vid Deutsche
Versuchsanstalt fur Luftfahrtsforschung och grundar
sig på det bekanta fysikaliska fenomenet att en
gassträcka joniseras genom en i densamma liggande
flamma och därav blir elektriskt ledande. Anslutes
sålunda en elektrisk ström till två elektroder, vilka
begränsa en gassträcka, så börjar denna ström att
genomflyta gassträckan i samma ögonblick som
flamman passerar. Strömmen påverkar medelst en
högfrekvenskoppling en oscillografslinga, vilken
kommer att göra utslag. Detta utslag registreras i ett
oscillogram. Man har som nyss nämnts använt
denna metod för att bestämma förbränningshastigheter
och dessas beroende av turbulens, blandningsförhållande
och kompressionsförhållande etc.

Fig. 22 visar schematiskt en anordning med tre
mätpunkter. Man registrerar det ögonblick, som
flamfronten passerar dessa matställen. Då även
tändningsögonblicket registreras med hjälp av en
annan anordning, erhålles på den framrullande
oscillografremsan resp. tider, som åtgått för
flamfronten att passera sträckorna mellan resp. matställen.
För en totalsträcka av 130 mm erhölls tider från
0,00,5 till 0,01 sek., och således för delsträckorna tider
av storleksordningen 0,001 sek. Samtidigt upptagna
stämgaffelsvängningar möjliggjorde noggrann

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>