- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Mekanik /
127

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1934 - K-G. Ljungdahl: 50 000 kW Stal-turbinen i Västeråsverket - K. Evrell: Några synpunkter på beräkning av oljemotstånd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Högt vakuumLågt vakuum
Prov nr1234
Provets längd . . . min20202020
Ångtryck fore regleringsventil . . . ata16,4319,2616,2318,10
Ångtryck efter regleringsventil,,14,797,8515,098,36
Ångtryck i ångavlopp . . . ,, 0,03040,02190,06730,0529
Ångtemperatur före regleringsventil[1] . . . °C427426426428
Ingående kylvattentemperatur . . . ,,13,513,5
Kondensatets temperatur[2] . . . ,,22,019,031,429,4
Ångmängd till turbin . . . ke/h118 90061 640120 70066 100
Generator effekt . . . kW31 16314 99629 90514 807
Cos [phi] . . . 0,8330,8180,8600,816
Generatoreffekt vid cos [phi] = 1 . . . kW31 23215 01529 95814 826
Turbineffekt . . . ,,32 52216 19231 23016 002
Ångförbrukning per kWh generatoreffekt cos [phi] = 1 . .. kg/kWh3,814,114,034,46
Termodynamisk verkningsgrad för turbineffekt och
        ångans tillstånd efter reegeringsventilen . . . %87,488,090,389,0

driftperiod, som Västeråsverket måst genomgå på
grund av vattenbristen i Mellansverige, har
jätteturbinen visat sig vara en utomordentligt värdefull
och pålitlig kraftmaskin, vars inre egenskaper väl
harmoniera med den kraftiga och välbalanserade
exteriören.

NÅGRA SYNPUNKTER PÅ BERÄKNING AV OLJEMOTSTÅND.

Av ingenjör K. Evrell.


Det är antagligen få av de mera vanliga
beräkningsproblemen, som äro så försummade som just
motstånden i oljeledningar. Detta är så mycket
märkligare, som dessa motstånd äro synnerligen
tillgängliga för kalkylering. Huvudorsaken till detta
förhållande torde vara de mycket ofullständiga och
ofta missvisande uppgifter på olika oljors viskositet,
som stå till konstruktörens förfogande. Detta
osäkerhetstillstånd måste till stor del påbördas den
oerhörda förbistring, som förefinnes i sätten att
angiva viskositeten.

I ett i Teknisk tidskrift Mekanik 5 d. å. refererat
föredrag av docent Evert Norlin om smörjoljor
får man en kraftig påminnelse härom. En standardisering
av den art, som docent Norlin förordar, skulle
säkerligen hälsas med tillfredsställelse av alla som
syssla med smörjoljor och smörjningsproblem.
Tyvärr har i referatet insmugit sig ett fel, som måste
beaktas, enär ett okritiskt användande av de
angivna siffervärdena för numeriska beräkningar skulle
giva ett missvisande resultat. I referatet råkar det
nämligen stå, att de angivna omräkningsformlerna
mellan de kommersiella- och den kinematiska
viskositeten ange den senare i cm2/sek., då de i själva
verket angiva den i en 100 gånger mindre enhet.
Denna mindre enhet skulle, uttryckt i längd och tid,
hava storleken mm2/sek. För att erhålla
kinematiska viskositeten i cm2/sek. måste således de
angivna siffervärdena å kinematiska viskositeten
divideras med 100.

Beträffande dessa omräkningsformler så är att
märka, att de kommersiella viskositetstalen äro
uttryck för ett motstånd i en för varje viskosimeter
fastställd rördimension. Detta motstånd är dels
visköst och dels dynamiskt.

För en viss kommersiell viskosimeter, där såväl
tryckhöjdsförlust som rördimensioner äro konstanta,
kan man således sätta formeln v c + K1 c2 = K2, där
v = kinematiska viskositeten, c = medelhastigheten
i utströmningsröret och K med olika index äro
konstanter. Är nu t den i viskositetstalet ingående
utströmningstiden för den för viskosimetern fastställda
volymen, så är följaktligen c x t = konst. Man kan
således skriva
v1K3
––– + K3 ––– = K4 varav fås v = K4 t –––.
tt2 t

Denna typ av omräkningsformel har också angivits
för samtliga viskosimetrarna utom för den
englerska, där den i Hüttes 26:te upplaga förordade
formeln v = 100 [0,076 (1 – 1 / E3) x E angives. Denna
formel har dock två stora nackdelar. Den är nämligen
ganska obekväm att använda och vidare gäller den
icke för lägre värden på E.

Undersöker man nämligen denna ekvation, så
finner man, att den giver ett minimivärde p v för E
ungefär = 2.
d v 3
––– = 100 [0,076 ( 1 – 1 / E3)] [1 + ––– lg 0,076] = 0.
d EE3
3
1 + ––– lg 0,076 = 0 varav fås
E3

E = 3[kvdratrot] – 3 lg 0,076 = 1,977.

Att detta icke kan vara riktigt, inses utan vidare.
E = 1 insatt i formeln ger dessutom v = 100.



[1] Uppmätt ca 1 m före pådraget.
[2] Beräknad efter turbinkondensatets blandning med till vattensamlaren inströmmande kondensat från
läckagekondensor och ejektorer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:30:54 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934m/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free