Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Febr. 1934 - Gösta Lidén: Sättningar vid byggnadsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2C FEBR. 1934
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
17
En sättningsberäkning för ett byggnadsverk,
varvid emellertid endast en uppfattning om den
slutliga totala sättningen efter kanske hundratal år
erhålles, kan i princip utföras på sådant sätt, att
man enligt metoder, som senare skola något
beröras, bestämmer de vertikala tryckspänningarna
i lerskiktet. För en vertikal lerpelare beräknas
sedan sjunkningen genom användandet av det
samband mellan tryck och volymförändring, som förut
experimentellt har kunnat bestämmas med
tillhjälp av ödometern under hänsynstagande till det
helastningsstadium, i vilket leran befinner sig, jfr
fig. 5.
Att metoder för beräkningar av de under t. e.
byggnadstiden omedelbart inträffande sättningarna
kunna utarbetas och vid tillämpning ge full
säkerhet vid förutsägandet av dessa, visa de av
Vattenbyggnadsbyrån utförda arbetena för
vattenkraft-anläggningen Swir i Ryssland. Undergrunden
utgöres här av lera till mycket stort djup, varför såväl
dammen som kraftstationen måste grundläggas på
utbiedda plattor. Då leran ej är homogen utan
varvvis mellanlagrad med en massa
vattengenomsläpp-liga skikt kunde en betydande sättning förväntas
redan under byggnadstiden. Detta på grund av att
de relativt tunna lerskikten vid belastnings påförande
relativt hastigt kunna
avge sitt
överskotts-vatten till de
genom-släppliga lagren.
Genom de utförda
beräkningarna kunde
sättningarnas storlek
förutsägas och åtgärder
vidtagas för att
borteliminera deras skadliga
verkningar.
Fig. 6. Om markpeglar av någon
typ, se fig. 7, nedföras till punkterna
l, 2, 3 och 4 kan sättningens förlopp
studeras. Om sättningen sker
företrädesvis mellan 3 och 4 kan den j
anses bero på konsolidering av leran.
Är sättningen mellan l och 3 störst
har antagligen en plastisk flytning
ägt rum.
Grundundersökningar.
Om det ej är ekonomiskt berättigat att vid
byggnadsverk av mindre omfattning genomföra mera
komplicerade markundersökningar och
sättningsberäkningar, kan dock tillämpningen av den moderna
jordtrycksforskningens synpunkter leda till valet av
lämplig och ekonomisk grundläggningsmetod.
Jordarternas egenskaper kunna med ganska stor
säkerhet bestämmas med tillhjälp av sådana
fältundersökningar och laboratoriemetoder som utarbetats
av Statens järnvägars geotekniska kommission.
Man kan med tillhjälp av dess metoder bestämma
jordarternas allmänna geotekniska egenskaper, så
att man i stora drag är i stånd att förutsäga
tryckfördelningen i marklagren under en byggnad, och
den genom det ökade trycket framkallade sättningen
genom att jämföra det egna fallet med andra liknande
fall. Härvid är en rik kännedom om inträffande
sättningar vid andra byggnader av största värde. Det
vore därför önskvärt att myndigheter och enskilda i
större utsträckning än vad hittills skett vid
byggnadsverk utsatta för sättningar undersökte
markbeskaffenheten samt sjunkningens förlopp samt
registrerade erfarenheterna i enlighet med t. e.
geotekniska kommissionens normer. Men härvid räcker det ej
att endast studera ytföreteelserna. Genom
underjordiska peglar av något slag borde markens sjunkning
vid olika nivåer undersökas. Härigenom skulle kunna
avgöras om sjunkningen, t. e. vid leror, beror på
lerans konsolidering eller om leran möjligen
formför-ändras och flyter ut i sidled. Om man i ett fall som
visas i fig. 6 i de på denna markerade punkterna
bygger in markpeglar, så kan man genom att studera
dessa peglars inbördes rörelser få fram
sättningsor-sakerna. Om den relativa sjunkningen mellan pegel
3 och 4 är störst beror sättningen i huvudsak på
lerans konsolidering. Om största sjunkningen äger
Fig. 7. Markpeglar enligt Terzaghi. Genom
avläsningar av avståndet l kan den relativa
förskjutningen av markpeglarnas höjder i
förhållande till varandra lätt bestämmas. A -
mark-pegel i lera, B = markpegel i sand.
Fig. 8. Exempel på markundersökningar vid tunnelbanan Skanstull-Slussen enligt geotekniska
kommissionens normer. (Stockholms stads gatukontor. Grundundersökningen under ledning av
byråingenjör John Olsson och docent C. Caldenius.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
