Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Febr. 1934 - Gösta Lidén: Sättningar vid byggnadsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 FEBR. 1934
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
19
Fig. 15. Brotthållfastheten som funktion av
plattdiametern, vid belastning på sandens överyta.
Figuren enligt Scheidig. På denna har inlagts
några värden från provbelastningen i
sehaktgro-parna för landfästen vid Riksbron i Stockholm.
soc/ra /and föste f
- //-
-jfnst*BsfJS
CJ 8
5
sjunkning
_J_J_1_J__LJ-.
/j 20 cm-
Fig. 16. Provbelastning under vatten på sanderis överyta i
schaktgroparna för landfästen till Riksbron i Stockholm. De elastiska
formförändringarna vid avlastning och pålastning ej visade. Observera
brotthållfasthetens ökning med ökad plattarea. Närmare data beträffande
sandens egenskaper återfinnas i en följande artikel. (Stockholms stads
hamnstyrelse, civ.-ing. Eskil;Lundahl.)
Då en lera och även en sandjord enligt det ovan
sagda i viss mån ha elastiska egenskaper, torde man
vid låga tryck kunna förvänta en
spänningsfördelning liknande den å figuren visade. Vid belastning
av mindre plattor som vila på sand. uppträder
emellertid en tryckfördelning, som mera är i
överensstämmelse med den å fig. 10 visade. Detta torde bero på
att sandkornen i gränsområdet mellan belastad och
obelastad terräng vid alltför stora tryck rubbas i
förhållande till varandra. Vid grundläggning på större
djup under markytan hindras ovan nämnda
rubbningar av sanden, varför man i dylikt fall vid
mindre plattor kan förvänta en tryckfördelning, som är
ett mellanting mellan de å fig. 9 och fig. 10 visade.
Vid större plattstorlekar kommer ej heller ovan
nämnda rubbningar att spela någon större roll.
Scheidig har gjort en sammanställning över hur han
anser att platt storleken och grundläggningsdjupet
inverka på tryckfördelningen under stela fundament
på sand. Denna sammanställning, fig. 11, får endast
betraktas som ett ännu icke till alla delar verifierat
antagande.
Efter vad här anförts torde det vara onödigt
att påpeka, att de i gällande svenska bestämmelser
gjorda antagandena om lastens spridning under
plattor vid vissa jordarter och belastningsfall äro
ganska felaktiga.
Formförändringar i undergrunden.
Efter Wästlund11 återgives:
"För en elastisk kropp av oändlig utsträckning,
ensidigt begränsad av ett plan och åverkad av en
punktlast erhålles enligt Boussinesq i ytan en in-
sänkning, den s. k. sänkningstratten, se fig. 12, som
har formen av en rotationshyperboloid. Denna kan
givetvis också uppfattas som influensyta för
sjunk-ningen. Som lätt inses, måste då en jämnt fördelad
last ge en sänkning, motsvarande den volym som
inneslutes mellan lastytan och dess projektion på
sänkningstratten. Sjunkningen blir därvid direkt
proportionell mot l/arean, varför
sjimkningsmodu-len definierad enligt not 6 (förf. tillägg) icke kan
vara någon materialkonstant.
Matematiskt kan man genom integration finna
sänkningen i en viss punkt för olika
lastkombinationer och olika styvhet och form hos plattan."
Leran kan tack vare sina kohesionära egenskaper
sägas vara en ofullständigt elastisk kropp. Man
kan därför vänta att insjunkningen vid lera är
proportionell mot l/lastarean, ett antagande, som
Ter-zaghi bekräftat, åtminstone då det gällt mindre
plattstorlekar (< l 200 cm2). Svårigheten med
experimentell bestämning av sjunkningen vid leror är
den kolossala tid som åtgår, innan sjunkningen nått
sitt slutliga värde.
Såsom i det föregående påvisats kan man vid
belastning på sand skilja mellan en permanent och en
elastisk intryckning. Beräkningar av
formförändring hos sand äro ännu ej möjliga att utföra.
Inverkan av plattans storlek på sättningen är omtvistad.
Enligt Terzaghi inverkar ej plattdiametern vid
jordarter, som sakna kohesion, se fig. 13.
Scheidig påvisar att sättningen vid mindre plattor
är ett minimum vid de storlekar, som vanligtvis
användas vid provbelastningar. Vid ökad eller
minskad plattstorlek tilltager sättningen, se fig. 14. Av
bilden framgår även att packningsgraden har det
allra största inflytande på sättningens storlek.
Plattans form påverkar enligt Kögler ej sättningen
men desto mera bärförmågan. Denna växer med för-
A
hållandet _. där A -=. arean och O - plattans peri-
meter.
I sand tilltager bärförmågan med plattans storlek
såsom framgår av fig. 15 enligt Scheidig. Brottlasten
räknad per ytenhet blir alltså proportionell mot
radien, om plattan är cirkulär. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
