Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Febr. 1934 - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 FEBR. 1934
V£G- OCH VATTENBYGGNADSKONST
23
WEISS. Framemot småtimmarna måste det gemytliga
nachspielet, förhöjt med sång och lutspel av direktör*
Tage Biide m. fi., nära nog med våld avbrytas medelst
"Nu tror jag det kan vara tid att tänka på
refrängen ..." unisont sjungen på svenska och lettiska.
Åm.
Svenska teknologföreningens avdelning för väg- och
vattenbyggnadskonst och Svenska arkitektföreningen
höllo måndagen den 29 januari gemensamt
sammanträde på Svenska teknologföreningens lokaler.
Vid sammanträdet, till vilket den belgiske arkitekten
HUGO VAN KUYCK inbjudits att hålla föredrag,
presiderade ordförandena från de båda avdelningarna, major
HUGO VON HEIDENSTAM och arkitekt HAKON AHLBERG.
Föredraget, som framfördes på en tydlig och
lättförståelig engelska, var betitlat "Tävlingen om ny
stadsplan för "La rive gaucUe" i Antwerpen. Projekt och
redan utförda arbeten."
Föredragshållaren redogjorde för det nutida
Ant-werpens gamla och trånga stadsplan på högra stranden
av Schelde, stadens starka utveckling som sjöfarts- och
industristad under senare år och dess stora
utvidgningsplaner. En ny stadsdel av ungefär samma storlek som
hela gamla Antwerpen, till innevånartal i paritet med
Stockholm, skulle skapas på vänstra stranden av floden,
där nära nog jungfrulig mark med endast några få
meters nivåskillnad inom hela området stod till förfogande.
Här förefanns också en tacksam uppgift för
stadsplane-danaren, och med ett antal skioptikonbilder
demonstrerade föredragshållaren förslag från en internationell
stadsplanetävling härför. Särskilt uppehöll han sig vid
ett av Le Corbusier uppgjort förslag av principiellt
samma typ, som det denne tillskrivna förslaget i
stadsplanetävlingen för Nedre Norrmalm, men här mera
genomarbetat och detaljerat utfört. Den sympatiske
belgaren avslöjade sig härvid som en entusiastisk
anhängare till lärofadern och beskrev utförligt de
riktlinjer i den Le Corbusierska andan, efter vilka det
pågående stad’splanearbetet bedrevs. I samband med
beskrivningen av de två stora tunnelarbeten för
stadsdelarnas förbindande under floden berördes även de
modifikationer, som dock redan måst vidtagas vid
kontakten med den krassa verkligheten, markens
exploatering. Omedelbart efter föredraget, som åhörts av ett
hundratal intresserade och tacksamma ledamöter från
de båda avdelningarna, rullades ett par av
föredragshållaren medförda filmer dels över Antwerpens äldre
partier, dels över i Frankrike utförd bebyggelse enligt
Le Corbusier och dels från tunnelarbetena under
Schelde.
Härpå följde supé och samkväm med en tidvis ganska
hetsig diskussion, varvid professor Pallin på elegant
franska tjänstgjorde såsom förste opponent. Åm.
Svenska teknologföreningens avdelning för väg- och
vattenbyggnadskonst höll måndagen den 12 februari
ordinarie sammanträde på föreningens lokaler under
ordförandeskap av vice ordföranden, kapten AGNE
SANDBERG.
Sedan denne förklarat sammanträdet öppnat, berörde
han med några minnesord! den stora förlust, hela
Sveriges ingenjörskår, enkannerligen väg- och
vattenbyggarna, lidit genom den store föregångsmannens,
professor J. GUST. RICHERT, bortgång.
Efter det protokoll från årets första sammanträde
upplästs och justerats, invaldes på styrelsens tillstyrkan
i avdelningen följande ledamöter: ingenjör Frithiof
Hallhagen, civilingenjör Folke Hildebrand, civilingenjör
Bertil Hultin, lantbruksingenjör Martin Hägglund,
ingenjör Arthur Lindforss, civilingenjör Georg Schackne,
civilingenjör Nils E. Söderberg och civilingenjör Gustaf
Zickerman.
Härefter meddelade ordföranden, att årsberättelsen
över avdelningens verksamhet föregående år nu förelåg
färdig och föreslog, att denna, såsom förut, utan
uppläsning lades till handlingarna för att hos sekreteraren
finnas tillgänglig för intresserade medlemmar, vilket
även bifölls.
Kvällens attraktion, som utgjordes av "Revy över
vad som hänt inom väg- ocli vattenbyggnads facket
under år 1933" med de fyra referenterna, herrar T.
HÖKERBERG, L. MARCUS, A. EKWALL OCh K. G. HJORT,1
åhördes av ett 150-tal ledamöter. Föredragen komma
att införas i Teknisk tidskrift.
I anslutning till det framförda rörande "bro- och
husbyggnader" drog professor PALLIN en lans mot den
dåliga smak, som lät broar, utförda såsom båge med
dragband, uppträda med parspann och vädjade till
avdelningens ledamöter att var och en i sin stad arbeta mot
ett sådant horribelt arrangemang.
Med anledning av vad som i föredraget över
"vattenkraft" sagts om långsamtbindande cement och dess
användbarhet, betonade kapten SANDBERG betydelsen av ett
silikatrikt cement även för betonggolv i
husbyggnader; kapten HERMAN JANSSON framhöll den stora vikten
av att använda sådant cement i betongbrobyggnader av
större mått för att undvika sprickbildningar och
hänvisade till hamnbyggnadsavdelningens erfarenheter från
Tranebergsbrobygget.
Följde så supé och nachspiel vid vilket ännu en revy
framfördes, nämligen över vad som inom de olika
väg-och vattenbyggnadsfacken icke gjorts under år 1933, en
ur-många hänseenden tacksam uppgift, som av
ceremonimästaren fördelats på herrar Petrelius, dr Holmquist,
dr Finne, Sten Ekelund och Y. Zachrisson, varvid
speciellt hr Ekelund gjorde stor lycka, då han konstaterade
att chefen för Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen enligt
propositionen till riksdagen förklarats icke behöva vara
sakkunnig men att E. ännu ej lyckats finna huruvida de
övriga tjänstemännen icke heller behövde vara
sakkunniga. Nachspielet pågick mer eller mindre revyartat
till inpå småtimmarna. Åm.
Automatisk vattentank till betongblandare.
Betongtekniken fordrar numera konstant förhållande mellan
cement och vatten. Detta har ställt sig svårt att
uppnå med hjälp av i handeln förekommande kontinuerliga
mätanordningar.
Teknisk tidskrift har satts i tillfälle beskriva en ny
anordning av detta slag, vilken provats under förra
sommaren och enligt uppgift fungerat till full
belåtenhet.
Apparaten är konstruerad att efter inställning
avgiva samma mängd vatten obegränsat antal gånger.
Själva vattentanken måste vila på lämpligt anordnat
underlag. Den består av en cylindrisk cistern av
järnplåt, försedd i bottnen med stods, vari medelst
platt-gängor ett metallrör är rörligt infäst. Genom detta rör
försiggår tankens tömning och fyllning. Vidare är i
tankens översida en vakuumventil anbringad, vilken
sluter sig när tanken är fylld men står öppen under
tiden tanken fylles eller tömmes. Dessutom är tanken
försedd med vattenståndsrör med gradering samt
igenpluggat hål för tankens fullständiga tömning.
I det gängade metallröret, vilket är försett med
handtag för vridning, är ett kopparrör inskjutet.
Tätningar äro anordnade mellan tanken och metallröret
samt mellan detta och kopparröret. Det sistnämnda
fortsattes av ett järnrör med påsvetsade öron för
upp-hängning av rörledningen. Järnröret anslutes med en
trevägskran till tilloppsledningen för vatten och till
rörledning som utmynnar i bländaren.
När nu trevägskranan ställes öppen från
vattenledningen fylles tanken, varefter den å tanken befint-
i Major W. von Greyerz, som skulle hava redogjort för
kommunaltekniken, var av sjukdom förhindrad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
